Ett ytligt pris förtjänar en ytlig intervju. Skådespelaren Gustav Lindh kan prata om konsten och livet i timmar, han är väl det man kallar för ˝en gammal själ˝, men i dag ska vi helt och hållet ägna oss åt något så oviktigt som kläder. Kanske är det den värld vi numera vaknar upp till varje dag som gör att det känns så makalöst befriande att få köra ner huvudet i silkesskjortor, kashmirtröjor och perfekt tvättade blåjeans. Året 2020 kom ju mest att handla om sjukdom, död, massarbetslöshet, ekonomisk depression toppat med en god dos polisiärt övervåld, allt medan män som Bolsonaro, Orbán och Trump sätter agendan, och hela tiden klimatkrisen som ligger där som en fond och gör att vi på fullaste allvar pratar om jordens undergång som ett stundande faktum. Sådan blev världen. Medan denna eldstorm härjar omkring oss blir, låt säga, en fransk parfym på något sätt den yttersta formen av verklighetsflykt. Gustav Lindh ser på utmärkelsen Sveriges bäst klädda man som han ser på stil och kläder i stort: det är kul, 100 procent lustfyllt. Och kan man bidra med en känsla av kul i detta dystra tidevarv är väl det smått fantastiskt.
– Hur det känns att vara Sveriges bäst klädda man? Jag vet inte om jag tycker det själv, men jag blir såklart väldigt smickrad. Det är en stor komplimang från er som kan det här med stil. Jag har alltid tyckt att det är kul med kläder, så det känns helt underbart. Tack Café, vad snälla ni är!
Har du några stilförebilder?
– Jag inspireras av folk jag ser på gatan. Inte minst i Köpenhamn eller när jag pluggade i Malmö. Jag hade en kompis där som jobbade på vintagebutiken Humana, där jag ofta hittade coola färger och silhuetter. Annars får jag såklart mycket inspiration av film. Kvinnor, män, unga, gamla – jag snappar upp små saker överallt.
Vilken film inspirerades du av senast rent stilmässigt?
– Under den här plåtningen med Café droppade vi filmreferenser hela tiden. En bild skulle vara som Wild at Heart, en annan som Good Time och en tredje som Uncut Gems.
”Jag inspireras av folk jag ser på gatan.”
Som Trine Dyrholms toyboy i prisbelönta Hjärter dam, Josephine Bornebuschs kärlekskranka lillebror i Älska mig (den mest sedda serien någonsin på Viaplay) och heroinpundare i Jonas Gardells De dagar som blommorna blommar har Gustav Lindh vunnit publikens hjärtan, och ännu större om än hemliga projekt är att vänta. I årtionden har herrmodemagasin av det här slaget hyllat typer som Henrik Lundqvist och Zlatan, därför känns det uppfriskande att lyfta fram en person som Gustav Lindh, som symboliserar något mjukare och mer sofistikerat. Vi har att göra med Sveriges svar på Timothée Chalamet, en ung man bortom magrutor, attityd och sportbilar.
– Kläder är en viktig del i mitt arbete. När jag förbereder mig inför en roll har jag alltid ingående dialoger med kostymören. Vi försöker plocka fram karaktären genom klädseln, vilket är väldigt kul. När jag var med i Jonas Gardell-serien De dagar som blommorna blommar skapade kostymören Mia Ögren en afghanpäls åt mig, och så fort jag hängde på mig den var hela karaktären klar. Jag beter mig annorlunda beroende på vilka kläder jag bär.
Hur viktigt skulle du säga att kläder är för dig?
– Kläder är ett beslut man ska fatta varje dag, i den bemärkelsen kanske det är viktigt. Men för mig är det bara ett kul sidointresse. Eftersom nästan all min tid går till mitt jobb är det roligt att ha en annan värld att doppa tårna i ibland, som bara är lustfylld.
Hur skulle du beskriva din stil?
– Vintage blandat med etablerade varumärken. Smycken har jag alltid haft. Men annars tänker jag inte så mycket på det, jag tar allt på volley.
Berätta om dina smycken.
– När jag var liten tittade jag ofta på min morbrors händer som var fulla med ringar. Jag fick en egen ring av honom när jag fyllde elva, och sedan dess har jag köpt på mig ringar och andra smycken när jag har varit ute och rest. Det är något jag alltid kommer att fortsätta med.
Vad skulle du aldrig ta på dig?
– Jag skulle aldrig ta på mig något creddigt och coolt som jag inte känner mig bekväm i bara för sakens skull. Det skulle synas direkt. Sedan skulle jag aldrig ta på mig en Arsenal-tröja, säger Gustav och skrattar men är i egenskap av hängiven Tottenham-supporter också helt allvarlig.
˝Don’t wanna stay alive when you’re 25˝ sjöng glamrockbandet Mott the Hoople, men inget kunde vara längre ifrån sanningen när det kommer till fallet Gustav Lindh. Fylld av energi, nyfikenhet och tacksamhet möter han livet som tycks le mot honom mest hela tiden. Han fyller 25 samma dag som vi gör den här intervjun, och det föresvävade honom inte en sekund att byta dag. Jobbet, i den mån en ”Sveriges bäst klädda man”-intervju kan räknas som jobb, går före allt.
– Det känns fine att fylla 25, i synnerhet när det är så här vackert väder. Jag hoppas att livet bara har börjat. Allting som har hänt hittills har varit så överväldigande att jag knappt kan ta in det. Och mer ska det bli. Jag är med i tre tv-serier och två långfilmer som kommer snart.
Efter ett förslag från Gustav Lindh själv gjordes plåtningen tillsammans med filmfotografen Jasper Spanning som han jobbade ihop med under inspelningen av tidigare nämnda Hjärter dam, det danska dramat som vann Nordiska rådets filmpris 2019. Som stylist anlitades Emine Sander, mångårig Café-medarbetare som Gustav har utvecklat en nära vänskapsrelation med och som numera hjälper honom med kläder i både privata och professionella sammanhang.
– Jag tänkte att det vore kul att göra något utöver det vanliga av fotograferingen. Så kom jag på att jag ju känner Jasper Spanning som plåtade Hjärter dam som jag gjorde i Danmark och frågade er på Café om det var okej att han fotograferade för den här artikeln. Det var såklart inget krav, utan bara en kul idé som ni roligt nog nappade på. Jasper Spanning tackade ja direkt och började spruta idéer. Samma sak med Emine Sander, stylisten och numera en av mina bästa kompisar, som jag brukar samarbeta med om jag ska gå på någon fin fest eller filmpremiär. Det var en helt otrolig dag. Vi hade så jävla roligt.
Finns det likheter mellan en modeplåtning och en filminspelning?
– Absolut, det är ju någon form av agerande man sysslar med, men jag är mycket mer självmedveten under en modeplåtning. Man är noggrann med hur man står och vilka kläder man har på sig. Ibland känns det obekvämt och pinsamt, och då försöker jag spränga den barriären genom att ställa mig på ett extra konstigt sätt. När jag filmar försöker jag bara vara närvarande och är ganska omedveten om vad jag gör. Då ska jag bara reagera på vad som händer runt mig. Under en plåtning är jag mig själv, vilket jag inte är på en filminspelning.
”Jag är här för att stanna.”
Den amerikanske designern Virgil Abloh har blivit något av en rockstjärna i modevärlden. Han är född i Chicago, har en Master i arkitektur, är nära vän och samarbetspartner med Kanye West och har av New York Times blivit kallad ”2000-talets Karl Lagerfeld”. År 2012 bodde han i Milano där han grundade varumärket Off-White som blev en global succé och omdefinierade streetwear-modet som vi kände det. Produkterna finns i dag på de finaste varuhusen världen över, som Barneys, Selfridges, Harrods and Le Bon Marché. Förutom modedrakar som Nike och Levi’s har Off-White även samarbetat med Ikea, med vilka man släppte en möbelkollektion med det svenska namnet Markerad. Men det var inte förrän 2018 som Virgil Abloh blev en superstjärna på allvar. Som första afroamerikan någonsin utsågs han nämligen till kreativ chef för Louis Vuitton, ett av världens i särklass mest anrika modehus. Samma år listade amerikanska Time Magazine honom som en av världens mest inflytelserika personer på sin årliga prestigelista och den 40-årige designern nådde närmast ikonstatus. Så – vad har allt detta med Gustav Lindh från Västerås att göra? Jo, den mycket märkliga våren 2020 handplockade Virgil Abloh den svenske skådespelaren att fronta årets internationella vår- och sommarkampanj vilket i modesammanhang anses näst intill omöjligt att toppa. Ändå tar Gustav Lindh det hela med ro.
– Det händer ibland att min agent ringer om förfrågningar från olika varumärken och företag – och jag tackar alltid nej, för jag vill fokusera på mitt skådespeleri. Men den här gången hade Louis Vuitton och Virgil Abloh hört av sig, och jag har egentligen rätt dålig koll på designers, förutom just Virgil Abloh som ju är någon sorts rockstjärna i modebranschen. Jag tycker att han gör helt fantastiska grejer, så jag tackade ja direkt. Han skulle göra en kampanj med ett coming-of-age-tema där de blandade streetcastade modeller med kreativa personer på väg upp i karriären. De hade sett Hjärter dam på filmfestivalen Sundance och fått upp ögonen för mig där. Jag hoppade på ett plan till Marocko, och det gick så bra att Virgil ville att jag skulle komma tillbaka och plåta en kollektion till, som han hade gjort tillsammans med modedesignern Nigo. Det var ett stort äventyr.
Skulle du prioritera andra modejobb framför skådisroller om det kom fler lockande erbjudanden?
– Nej. Jag identifierar mig som skådespelare, det är det jag vill göra och tänker på hela tiden. Det var en ära att jobba med Virgil Abloh, men det är skådespeleri jag vill hålla på med. Jag är också dålig på att gå på middagar, drinkar eller event. Jag syns om jag ska prata om en film eller tv-serie. Annars vill jag vara anonym. Som Denzel Washington sa: ´If they see you for free all week, they won’t pay to see you on the weekend.´
Vad är det viktigaste du har lärt dig i din karriär hittills?
–Att skynda långsamt. Jag vill jobba i många, många år och inte slita ut mig snabbt. Jag har en outtröttlig nyfikenhet på vad skådespeleri är för något, och jag kommer nog aldrig att bli klok på det. Jag vill springa ett maraton. Jag är här för att stanna.
Credits:
Fotograf: Jasper Spanning/Bad Land
Styling: Emine Sander/Link Details
Gaffer: Viggo Grumme