Det är torsdagen den femtonde oktober klockan 17.00. Järntorget kryllar av människor som letar sig mot sina respektive hållplatser för att sedan leka heta stolen på första bästa buss hem. Några smiter dock in mot Andra långgatan, Göteborgs egna lilla danska Las Vegas, för att starta helgen i förtid med en billig bärs och gött tjöt samtidigt som de scrollar sin mobil.
För fem timmar sedan hade också Magdalena Andersson röstats ner i sitt försök att bli Sveriges nya statsminister och man kan väl mest undra om någon alls styr det här landet just nu. Vill man söka svar på frågan om vem som ska styra eller hur det ska styras så finns det bara ett ställe som skulle passa just denna kväll, det lokala sunkhaket.
Dessa älskade, lite fruktade, men mest kanske missförstådda oaser som hushåller allvetande stammisar sedan decennier tillbaka och som år efter år imponerar med att ha klarat ännu ett bokslut. Även om ölpriserna stått stilla sedan jag lärde mig säga ordet inflation. De finns överallt i landet i många storlekar och former, ibland små hål i väggen och ibland i form av en större thairestaurang där ölflaskorna tar slut före ingredienserna till pad thaien varje vecka.
Jag valde denna torsdag att gå ut och kolla vad Göteborg hade att bjuda på kring det vi i folkmun kallar just sunkhak och att säga att alternativen i just denna stan är många är en underdrift.
LÄS ÄVEN: Här är Göteborgs 5 bästa hamburgerställen – med fryspuck
Vi har säkert fem olika artister i modern tid som sjungit om sina sunkhaksresor. Den mest kända är Roffe Ruffs ”på lokal” där flera av platserna än idag huserar just på tidigare nämnda Andra långgatan. Och jag insåg att jag med kommande topplista som jag ombetts ta fram skulle va lite för enkel då jag bara hade kunnat delge samtliga pallplatser till gatans västligaste del. Så regeln får vara max en vinnare därifrån.
Väktar-Jimmie – världens vänligaste ordningsvakt
En annan sak jag valde att förbereda inför kvällen var lite sällskap. Inte för att sunkhak brukar vara den typen av plats där det är svårt att få påträngande bordssällskap, utan för att jag råka känna en ordningsvakt som jag lite felaktigt kallar Väktar-Jimmie.
”Det är inget att egga upp sig för när folk säger väktare istället för ordningsvakt, händer hela tiden” berättar han med lugnet i rösten, något en och annan Stockholms-trubadur där ute inte förknippar just ordningsvakter med.
Jimmie har kompetens och erfarenhet när de gäller flera av platserna vi ska till och känner dessutom klientelet sedan många år tillbaka. Jag har själv bevittnat ett tiktok-klipp där en överförfriskad man skulle göra reportage om just elaka ordningsvakter där han stöter på Jimmie.
Tiktokaren frågar folk på gatan hur Jimmie är vid dörren varav samtliga vrålar att han är tamejfan bäst i världen. Jag har också bevittnat förr när han vid nått tillfälle fick avvisa en person från krogen – en person som samtidigt trodde han hade funnit en ny bästa vän innan de båda hann utanför dörren.
Jimmie har den effekten på folk, lugn och förbannat trevlig. En smula förvirrad också ska läggas till för när vi satte oss på spårvagn 11 så frågade jag om den stora väskan han hade med sig.
– Ja alltså jag kom på jag hade bokat en resa till Mallorca imorgon, och jag ska ju hålla i karaoke på The Abyss kl.22 sen vet man aldrig var man hamna. Så lika bra jag tog med packningen.
Helt otroligt, han är verkligen både sunkhaksoriginal och ordningsvakt, en man av folket på långgatorna. Förutsättningarna kunde inte bli bättre.
Jag frågade honom om sunkhak och varför de är trots allt känns ganska viktiga för vårt samhälle:
– Det är en plats där precis alla kan känna sig lika välkomna och vara sig själv mer.
Nog hade jag själv den uppfattningen så visst bör det finnas ett allmänintresse för kommande topp 5 platser där du kan va dig själv som mest i Göteborg.
LÄS ÄVEN: Göteborgs 5 bästa ölbarer – och vad du ska beställa
Göteborgs fem absolut bästa sunkhak
5: Skål Pub, Storgatan 16
Egentligen inte särskilt sunkig, utan kanske mer av en simulering av ett sunkhak. Men med ett extremt bra läge och mysig atmosfär med tillhörande original och legender vid bardisken varje gång, så får detta bli lite av en bubblare på plats 5. Här hängde jag själv ofta med vänner förr och smidde planer som aldrig blev verklighet men ändå gav goda minnen.
4. Rockbaren, Kristinelundsgatan 14
Det är mörkt, det är svettigt och kanske luktar det lite kiss när man går in vid entrén.
Men inte fan är det nån som bryr sig om det i slutändan när ölen är billigare än resten av gatan och bartendern är på glatt humör. De jobbar snabbt här och det är verkligen no bullshit för den som vill komma fram till en stadig salongsberusning innan man rör sig vidare mot nästa äventyr som kan va en konsert eller en fotbollsmatch.
Det är också väl värt att påminna om att detta fortfarande är en renodlad rockbar med just rockmusik i högtalarna vilket sticker ut då andra aktörer börjat ta till allt mer standup och karaoke som knep för att locka kunder. Inte deras fel, det är vad det är och kanske håller metallarna på att dö ut en smula i vad som brukade vara Sveriges huvudstad för ovårdat hår och ösig jävla hårdrock.
Så nog sörjer man det en smula och det är väl därför jag vill lyfta just Rockbaren för att påminna om att göra ett besök där även om ni bara har vägarna förbi.
3. Restaurang Västerhus, Karl Johansgatan 11
En all timer, en riktig klassiker. Det är med en tår i ögat på min vän Väktar-Jimmie som vi stiger innanför dörrarna och rör oss mot en tom bar. Klockan var inte mer än 17ish när vi anlände hit så de riktiga rävarna hade inte hunnit installera sig än.
”Här har jag fått jobba kan man säga” berättar Jimmie från sin tid som ordningsvakt här, och nog tror man honom, då så gott som alla jag talat med om stället har en helt urflippad historia kopplat till just Västerhus.
Lokalen skulle bli så gott som knökfull mot senare timmen då karaokens kings and queens samlas för att skråla ”Don’t stop believin’ ” för hundrafemte gången innan det sista av a-kassan läggs på en runda till. Med ett underbart läge och med en utsikt mot några av stans mycket fina landshövdingehus på andra sidan gatan så blir det en stadig tredjeplats.
2: Sejdeln, Andra långgatan 28
Som nämnt i tidigare förberedande ord kring topplistan så kunde man lika gärna tagit Andra långgatans västligaste del och dela ut samtliga pallplatser till så vi fick hålla oss till en vinnare för just denna älskade del, där allt från kändisar till studenter rör sig i ett slags symbiotisk kaos. Inte bara varje helg men också resten av veckan.
Här spelas det Jack Vegas för fulla muggar, det är liksom en av de platser där just grodjakten är en så avdramatiserad beroendefälla att det snarare är en förbannad plikt att spela varje gång man trillar in i denna trälokal med ölsglas hängande i taket.
För inte så längesedan var jag dock med om en otäck sak en bit utanför, då hela stället small i luften efter att någon planterat en bomb på toaletten här. Otroligt nog med en enstaka personskada som resultat. Vad det än gällde så stod ägaren på sig och rustade upp allt precis som förr och vi fortsätter komma hit, Jimmie och jag. Utan den minsta tanke på något annat framför Jack Vegas-skärmen än att nå fram till fröken groda andra sidan pölen för att sedan trippla vinsten.
Det är så man slår tillbaka mot gängen fnissar vi samtidigt som vi vann tillbaka hela jävla kvällens utgift av Svenska Spel. Tack Sejdeln, vi ses igen.
1. Silverkällan
Av alla ställen när man talar sunkhak så måste Silverkällan vara den som innehåller allt.
Här har vi stammislegenderna. Vi har musiken hela lokalen bråkar om ifall den ska fortsätta eller bytas ut till nått annat som riskerar dra upp en ny debatt. Vi har billig öl ,men kanske framförallt har vi maten.
Jag och Jimmie går in, konstaterar att det är lite knökat men väljer att helt enkelt fråga om vi får slå oss ner bredvid ett gött gubbgäng på långbordet längst in. Inte bara fick vi sätta oss ner utan det blev även inom fem minuter allmänt upprop av namn och presentation om vilka vi var och sedan var det igång.
Historier började flyga över bordet från alla håll och kanter. Här skulle det berättas om rederierna, resorna och vem som skadat sig hur på varvet från gamla dagar. Det är en smått bisarr känsla för en doomscroll-skadad stadsbo som jag att få uppleva, inte minst för att absolut ingen mer än jag själv sitter med mobilen uppe. Eller jo där var en herre längre bak i lokalen som pratade i vad som såg ut som en gammal GSM-mobil från Ericsson anno 1991.
Med eller utan tillgång till sociala medier så var alltså detta platsen där folk visste hur man skulle styra landet. ”Stäng ner Kina och öppna upp varven igen” sa någon i bakgrunden. Jag höll med, ty den femte ölen gjorde att allt lät logiskt här inne.
Och så hade vi den underbara menyn vars kombination av alternativ bara kan ha inspirerats av önskemål från samtliga av stans hamnarbetare. Pannbiff med lök, pannbiff-smörgås, pannbiff-smörgås med ost, stekt falukorv med ägg, stekt falukorv med smögås, listan fortsatte över tre utspridda laminerade A4-blad vid baren.
Jag slog till på en klassisk köttbullemacka, får besticken nästan kastade på mig som om jag gjort ägaren förbannad att micron va tvungen att användas och ut kommer en helt otrolig smörgås som bara jag själv skulle kommit på efter en sen utekväll. Här gör de alltså fyllekäk så som du själv skulle lagat den på fyllan.
Full jävla pott går alltså till den älskade Silverkällan.
Läs även:
