Henrik Dorsin: ”Vi höll på att slå sönder lägenheten”

I ”LOL: Skrattar bäst som skrattar sist” stängs ett gäng svenska komiker in i ett hus tillsammans. Spelets viktigaste regel? Skrattar du så åker du ut. Café tog ett snack med deltagaren Henrik Dorsin om skamkänslor, humor utan bäst före-datum och en hjärtevärmande återförening.

Jonas Strandberg | Foto: Amazon Prime Video  |  Publicerad 2023-12-27 08:58  |  Lästid: 3 minuter

Det första du gör när du kommer in i huset är att duka upp en kräftskiva, bara för dig själv?

”Det var ganska skönt när man var där inne att ha något att fokusera på. Så man inte öppnar upp för mycket och reflekterar över vad som pågår i rummet. Man måste sluta sig i sig själv och ha en riktning. Det underlättar.”

Det förklarar den mörka energin i rummet.

”Det är förfärligt. Man jobbar ju med att få folk att skratta, och får man inte det känner man en enorm skam. När man till varje pris försöker vara rolig och inte får något tillbaks under sex timmars tid… det är dränerande. Självtvivlet får inte sätta in. Om man är van vid att spela lite roller kan man tänka att man är i just en roll, man får se det som ett spel. Men alla i taxin på väg hem efter den här dagen som jag pratade med kände en skam.

Okej.

”Dagen efter skulle vi tillbaka och spela in scener där vi reflekterar över vad som hänt. När jag då på morgonen klär på mig i hallen börjar jag plötsligt skratta för mig själv, på ett sätt som jag inte upplevt. På riktigt, hjärtligt. För jag kom plötsligt att tänka 'vad var det David Batra höll på med där i bakgrunden?' 'Och där satt Ulveson med en jävla ost på huvudet?' Samtidigt som jag var inne i mitt huvud var det fullt dårhus där runtomkring. Men där och då handlade det bara om att överleva.”

En kräftskiva alldeles ensam. Foto: Amazon Prime

Vem var du mest rädd för i tävlingen, vem var på förhand det största hotet?

”Jag måste nog säga Ulveson, just för att vi känner varandra så väl. Om något skulle hända och blickarna mötas när någon gjorde något pinsamt då hade det varit kört. Och jag vet att Per Fritzell är en sån som spricker väldigt lätt, så jag tänkte att han kanske kommer ryka tidigt. Men jag är uppvuxen med Galenskaparna och skulle Per börja köra någon av sina karaktärer skulle det vara svårt. Så honom var jag också rädd för.”

Man säger ju att vissa människor har ett ”resting bitch face”. Per Fritzell har väl den absoluta motsatsen? Han ser alltid lycklig ut.

”Haha! Ja, verkligen.”

Vem i tävlingen var det närmsta du hade en allierad?

”Ulveson här också, eftersom vi precis har spelat ihop. Även om han var den som skulle vara svårast att få att le, skulle han samtidigt vara den som jag kan hitta ett lir med för att få andra runtomkring att skratta. Och David Batra.”

Vem trodde du skulle bli lättast att få ur leken?

”Anis (Don Demina). Jag tänkte att han inte visste riktigt vad han gett sig in på. Maria (Lundqvist) och Pia (Johansson) skulle bli svåra, för de har skådespelarbakgrund och är vana vid att hålla masken, men det känns som att Anis inte har den självkontrollen.”

Min pappa och jag skrattar alltid okontrollerat åt Ensam Hemma-filmerna, trots att vi sett dem ett tjugotal gånger. Berätta om något som får dig att skratta, oavsett hur många gånger du sett det tidigare?

”Det är lite krångligt att berätta, men det är i en Peter Sellers-film, där han spelar Closseau. De tror att han är död, vilket har gjort att hans chef som hatar honom blivit frisk och ska bli utskriven från mentalsjukhuset. Samtidigt har Closseau som i själva verket lever, klätt ut sig i kvinnokläder. Han har blivit intagen på samma mentalsjukhus som sin chef, men rymt och gömt sig i chefens garderob. När chefen äntligen ska få lämna sjukhuset, öppnar han garderoben och då sitter Closseau där och säger 'Pikabeuuu?'. Men det är inte bara det, för i den svenska översättningen är det översatt med ”titöt?”. Och så svimmar chefen. Bara den scenen dyker upp skrattar jag, trots att jag vet vad som kommer hända.”

Den scenen är väldigt kul.

”Vissa komedier kan man återvända till många gånger för att tillbringa tid i den världen och upptäcka saker i bakgrunden som man inte tänkt på tidigare. Och man kan frammana gamla kompisar. När jag såg den här Closseau-scenen var det för 25 år sedan med en gammal polare. Vi såg den på VHS och spolade tillbaka om och om igen. Vi höll på att slå sönder lägenheten för att vi skrattade så mycket. 'En gång till!'”

På tal om det. Jag tycker att Boy Machine är något av det absolut bästa du gjort. Och soundtracket är orimligt bra?

”Vad glad jag blir! Ja, det är några riktigt bra låtar. Tick Tock tycker jag om. Vi hade skitroligt när vi gjorde den serien och det roliga är att den var ett försök att göra någon annan ton i svensk sitcom. Solsidan och Sjölyckan och alla de har samma ton, men denna skulle vara lite mer skruvad. Men vi fick aldrig över en miljon tittare och det gjorde att de aldrig ville förnya den och göra en ny säsong. Det var jävligt tråkigt. Den enda trösten jag kan ge dig, som kanske inte är någon tröst, är att vi ses varje år, Boy Machine. Vi har precis varit och käkat julbord, skvallrat och pratat om vad vi kan göra mer. Det har inte lett till något än, men vi håller kontakten.”

Boy Machine-gänget när det begav sig. Foto: TV4

Andra säsongen av ”LOL: Skrattar bäst som skrattar sist” har premiär på Amazon Prime Video 29 december.

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2023-12-27 10:51