Annons
Annons

2

Alla taniga Pete Doherty-hipsters får ursäkta. I längden har ni ingenting att komma med gentemot evolutionens verkliga vinnare: lönnfeta snubbar. Cafés Jonas Cramby hyllar världens coolaste korpulenta män – från Vince Vaughn till Jack Black. 

* * *

För ett tag sedan satt jag och en kompis och drack drinkar när han plötsligt tittade sig runt, kollade att inga kvinnliga kvällstidnings-

Annons

krönikörer hörde, lutade sig fram och viskade: ”Ärligt talat, jag hatar verkligen att vara man på 2000-talet. Man får hela tiden skit för att man är en förtryckare, men har ingen av fördelarna som farfars generation hade. Jag hade tyckt att det var okej att bli avskydd för mitt kön – om min flickvän åtminstone tog hand om disken.”

Sedan skrattade vi och min kompis gick till baren och köpte en Spritzer – vitt vin och Ramlösa – och när han kom tillbaka retade jag honom för det löjliga drinkvalet, men då förklarade han att han försökte gå ner i vikt och då blev jag tyst för det försökte jag med.

Jag tänkte: Här har vi ett ögonblick som verkligen definierar 2000-talet.

För var man tvungen att sammanfatta väst- världens utveckling de senaste 40 åren skulle man kunna göra det så här: mer inflytelserika kvinnor, mindre omfångsrika män.

Jag och min kamrat drack några Spritzer till (jag gick över till dem då han förklarat hur sjukt lågt GI-värdet var), pratade lite mer om hur det bara är skräp med den moderna världen – och sedan gick vi och köpte en Big Bite på 7-Eleven.

Men det är naturligtvis inte bara skräp med den moderna världen.

Inte ens för knubbiga, före detta indie- poppare som vill droppa Blur-titlar.

Med undantag för möjligtvis den dåliga luften har väl snarare det mesta blivit bättre? (Och till och med luftföroreningarna produ- cerar ju, ärligt talat, en hel del spektakulära solnedgångar.)

Inte ens faktumet att de nya skönhets- idealen har satt hårdare krav på oss män är negativt. Det som däremot är synd är att de förtjänster den knubbige mannen trots allt hade nästan helt har förträngts så här i den smale pojkens tidsålder.

Men kanske det är dags för en backlash? Jag tycker mig nämligen se en ny rörelse röra upp damm i horisonten och få marken att skälva.

I spetsen går ingen mindre än Vince Vaughn.

När Vince Vaughn slog igenom 1996 i Swingers, den sannaste film som gjorts om manliga relationer, var han ännu en spinkig hipster i -årsåldern. Som barn var han sängvätare och under sina tonår var han sjukligt smal, den långe tönten som aldrig hade någon tur med flickorna.

Kanske var det därför som Vaughn aldrig verkade bekväm i sin kropp och att han gick upp åtminstone ett par kilo för varje film han sedan gjorde. När det var dags för fratpack-klassikern Old school 2003 var han rentav lite lönnfet. Lagom till Wedding crashers 2005 var han direkt knubbig.

Och året därpå blev han ihop med världens just då mest eftertraktade singeltjej: Jennifer Aniston.

Precis som Woody Allen en gång bar ansvaret för att det plötsligt var okej
för attraktiva kvinnor att ligga med korta, neurotiska nördar fick nu världens alla knubbiga killar en förebild i Vince Vaughn.
Om man verkligen studerar Vince förstår man att ingen man någon- sin har blivit nobbad för att han är lite för knubbig.

Man blir nobbad för att man själv tycker att man är värd att nobbas.

Det är till och med så att knubbiga killar har fördelar som naturligt smala inte har. Visste ni till exempel att knubbiga killar är genetiskt överlägsna sina smala vänner?

I alla tider, fram till ungefär 45 år sedan, var det männen vars fettinlagring funkat som den ska som hade det genetiska övertaget.

De naturligt smala led snart en lika naturlig död. När båtarna till Amerikat var framme, till exempel, hoppade vi naturligt knubbiga glatt ur, tog ett dopp i Titicaca- sjön, planterade ett astrakan och brottades lite med indianerna, medan de naturligt smala bars i land nerbäddade i en brudkista och fick spendera resten av sina erbarmliga liv under ett stickigt jutevävstäcke med att bli handmatade nävgröt av en skumögd före detta prostituerad från Nösslinge socken.

På samma sätt som folk alltid förutsätter att Woody Allen-typen är både smart och neurotisk så förutsätter folk gärna också att en knubbig kille har humor.

Men se bara till att folk faktiskt skrattar åt vad du säger, inte åt hur lustigt dina dubbelhakor rör sig under tiden.
För samtidigt som alla, för att citera Turbonegro, ”loves a chubby dude” så gillar ingen en riktig tjockis.

Andra fördelar: Knubbiga killar klär bättre i buskigt skägg, känns avslappnade, gör en snyggare kanonkula i den lokala simhallen, älskar livet lite mer intensivt och gör eminenta gangsterbossar i tv-serier från HBO.

Knubbiga killar har också något som smala killar saknar: kroppshydda.

Spinkiga killar kanske passar bättre i skinnbrallor och bakom en elgitarr, det kan vi ge dem, men med en större kroppshydda får man mer pondus i kostym och man
ser snyggare ut bakom ett restaurangbord, gärna med en servett nedstoppad i skjortan, petande tänderna med ett kycklingben.

Och där har vi också en klar fördel – vi gillar mat: ”Jag har iakttagit mina naturligt smala vänner och de njuter ju inte ens av mat”, säger en småfet kompis.

”De tror att de gör det, men det gör de inte. Så trots att jag måste träna som en idiot för att inte svälla upp till en Saccosäck så skulle jag aldrig byta.”

En annan storväxt kompis berättar också att han nästan enbart använder sig av sin storlek i raggsituationer: ”Småpojkar kanske ser snygga ut på bild”, säger han, ”men man ska inte underskatta den djuriska attraktion en stor man kan ha på kvinnor. Min förra tjej, till exempel, raggade jag upp bara genom att ställa mig bakom henne vid en bar, med händerna på var sin sida, och sen när en kille kom för att prata lite hotade jag honom med stryk.”

Kanske är det så här: Trots att det är de blodfattiga Pete Doherty-typerna som får de flesta manliga modellkontrakten just nu, och trots att före detta indiepoppare känner sig tvungna att dricka Spritzers med Ramlösa, så finns det fortfarande gott om kvinnor som föredrar att en småfet men charmig Vince Vaughn-man pressar upp dem mot kylskåpet där hemma.

Även om han nu passar på att bre sig en smörgås under tiden.

Jonas Cramby

Illustration: Jonas Bergstrand

* * *

Annons

Dela (4)
Tweeta

Annons


Laddar