Kaj Linna satt oskyldigt dömd i 13 år: ”Stort förtroende för rättsstaten”

Han avtjänade 13 år i fängelse för ett brutalt rånmord i Kalamark, som han inte hade begått. Ett år efter frikännandet ställer vi åtta frågor till en fri man om helvetesåren bakom galler.

Mikael Holm | Foto: Peter Wixtröm  |  Publicerad 2018-05-23 10:31  |  Lästid: 2 minuter

Läs också: Berättelsen om mordet som gav Kaj Linna 18 miljoner i skadestånd

 

Ångrar du i dag att du 2004 inte omedelbart kontaktade polisen när du förstod att du var efterlyst för mord?

– Nej. Polisen får inte peka ut någon för ett brott innan en domstol har dömt personen. Men så gjorde de med mig. Och det gjorde mig riktigt jävla rädd och förbannad.

Du bor i dag på Kanarieöarna, vad gör du där och hur fördriver du dagarna?

– Det finns mycket att göra. I dag ska vi vandra på ön. Vi har köpt en fastighet här som vi ska göra om till ett Bed and breakfast så det är mycket jobb med det.

Att sitta 13 år i fängelse och veta att man är oskyldigt dömd – hur överlever man det?

– Man har väl inte tanken att man ska överleva. Men man ger sig inte. Det är så bara, helt enkelt. Man får försöka bibehålla sin identitet och försöka hitta saker att göra.

I slutet av mars fick du det högsta skadeståndet som har betalats ut i svensk rättshistoria, 18 miljoner. Vad ska du göra med pengarna?

– Jag får ju inga mer pengar om jag inte själv börjar jobba. Så tanken är att de pengarna ska räcka livet ut. Det är säkert jävligt lätt att bränna pengarna, men att leva i lyx passar inte riktigt mig.

Du har ju sagt i andra intervjuer att du förväntade dig mer pengar än vad du faktiskt fick, vad känner du kring summan?

– Jag träffade ju justitiekanslern för att diskutera summan och hon kläckte ur sig fjorton miljoner. Det var ett förhandlingsknep, men då sa jag att jag aldrig skulle nöja mig med under arton miljoner och gick därifrån.

I och med ditt frikännande väcks frågan: Vem är den egentlige mördaren?

– Det är en person som jag inte känner, så mycket kan jag ju säga. Det som är upprinnelsen till det här brottet är ju att åklagarens nyckelvittne, han som pekar ut mig, ljuger. Han är inblandad på något sätt.

I boken berättar du bland annat hur du spelar sällskapsspel med bland annat Jackie Arklöf och Lasermannen under fängelsetiden, hur var det att umgås med så grova brottslingar och samtidigt veta att man själv är oskyldig?

– Det var inte jobbigt på något sätt. Ta John Ausonius, han är ju dömd för två mord, mordförsök och bankrån men det betyder inte att han är en demon.

Vad är ditt förtroende för rättsstaten Sverige i dag?

– Jag har ett relativt stort förtroende. Det är ju alldeles för ofta det går åt helskotta men jämfört med andra länder så tror jag ändå att vi ligger rätt bra till.

Läs om Kalamarksfallet som Kaj Linna blev oskyldigt dömd för och fick rekordskadestånd för när han frikändes >

Dela på Facebook
Tweeta