Så ska O.P Anderson övertyga USA om kräftskivans briljans – Café tar rygg på svenska spritmärket i Louisiana

Svenska akvavitmakarna visar hur man firar kräftskiva på nytt vis.

Redaktionen  |  Publicerad 2019-08-19 13:34  |  Lästid: 4 minuter

”Hell and gore, chung hop Father Allan Ley, Hell and gore…”.

I korsningen av Bourbon Street och Bienville Street står en vit och ljusgrön bar stilla och värdig mitt i det veritabla sprit-infuserade inferno som varje dag, kväll, morgon, natt utgör New Orleans huvudgata. Vi befinner oss vid Old Absinthe House, en av de bedagade och charmiga gamla barer som tålmodigt har serverat kund efter kund – rövgäng efter rövgäng, om man så vill – i snart 200 år.

Bland gästerna har man under åren kunnat hitta namn som Mark Twain, Oscar Wilde, Walt Whitman och Aleister Crowley. En tryckande het julidag mitt under sommaren är det sjungande gäster av annan sort, men gäster som bär på ett lika tungt arv.

Anledningen till den svårt brutna allsången av ”Helan går” är att svenska akvavitmakarna O.P Anderson befinner sig i syndens, jazzens, matens och halvmånens stad. Syftet? Visa upp den svenska spritstolthet som dessa dagar ställs in på kylning i massor – och försöka visa New Orleans hur man ställer till ett svenskt kräftkalas.  

Kräftskiva på cajunvis.

En kräftskiva i New Orleans är inte så oväntat som man skulle kunna tro: Förutom i Sverige är ju faktiskt det enda stället där man verkar ha förstått tjusningen med de röda skaldjuren just i Louisiana, där ”crawfish boils” tillhör cajun-kulturen sedan ett antal hundra år tillbaka.

Oskar Johansson på O.P Anderson förklarar varför det är just svenskar och Louisiana-bor som älskar kräftskivor så mycket:

– Kultur, tillgänglighet och tradition. Dock är det fantastiskt att amerikaner från hela USA på eventen både i Brooklyn och New Orleans kastade sig över kräftorna. Kräftor tillagas ju ofta så att du får fram både sött, salt, syra och fett. Inte jättesvårt att tycka om! Dock kan det bli tufft i större mängd, så det kan vara bra att bryta av med en liten nubbe då och då.

Oskar Johansson på O.P Anderson.

Nubbe, ja. O.P Anderson är för tillfället ute på en lanseringsturné för sin klassiska akvavit runt om i världen. Under sommaren är man på den enorma Tales of the cocktail-mässan i New Orleans, en av de största cocktail- och spriteventen i världen. Tidigare har man varit i bland annat Brooklyn.

– Det har gjorts några försök tidigare att lansera i USA och då var marknaden kanske inte mogen för akvavit än. Vi började för ungefär ett och ett halvt år sen igen och känslan på marknaden är helt annorlunda. För tio år sen var det kanske fem-sju olika akvavit-destillerier i USA – nu är det nästan 60 olika lokala varumärken, berättar Mika Raukko som är senior brand manager på O.P Anderson och fortsätter:

– Intresset har vuxit jättemycket under senaste åren. Många av de amerikanska varumärken är baserade på de skandinaviska akvavit-recept och pratar mycket om det skandinaviska ursprunget i deras egna marknadsföring. Vi tycker att detta är superspännande att akvavit har blivit så intressant i USA och vill såklart introducera den första svensk akvaviten till den amerikanska marknaden. Responsen har varit jättepositiv och folk älskar dom svenska traditioner vi har visat upp i samband med produkten.

Festen inne på absinthuset fortsätter. Samtidigt som festens amerikanska gäster ivrigt försöker rita upp vaga släktträd med mellanlandning någonstans i Minnesota blandar Leo Lahti och Niklas Forslin från hyllade krogen Tjoget drinkar gjorda på akvaviten – däribland en kryddig bloody mary.

– Det är en fantastisk drinkingrediens som man med enkelhet kan byta ut ginet mot i nästan vilken cocktail som helst. Många betalar idag 3-400 kr för en halv liter gin och närmare 7-800kr för en gin som legat på fat. Rent tekniskt är ju de båda kategorierna en och samma, kryddat brännvin! Gin använder enbär, akvavit använder kummin eller dill. Den stora skillnaden skulle jag säga är att kummin plockar upp och lyfter starka kryddor som ingefära och chili medan enbär snarare dämpar dessa. Prova att blanda en klassisk gin & tonic samt en akvavit & tonic och jämför, säger Oskar Johansson.

Hur har amerikanerna tagit emot den här, vad man får utgå från, rätt aparta produkten?

– ”Nordic” är ju någonting som har gått från att vara enkelt och trist till något som både kan vara exklusivt och svårtillgängligt – som till exempel Noma, Hans J. Wegner och Aquavit. Men även lättillgängliga bruksprodukter som IKEA, Volvo och H&M. Alla har stött på något nordiskt och i en värld där folk mer och mer konsumerar för att visa vem man är och vill framstå som har Nordens värderingar och enkelhet många gånger varit något som folk kan relatera till, säger Oskar.

Nu har ni en svensk kräftskiva i New Orleans, men hur tar man cajunsk kräftskiva till Sverige egentligen?

– Den skillnaden vi såg i New Orleans var att gumbo och olika soppor gärna lagades ihop med kräftor och kraftigare kryddor. Släng ihop en härlig signalkräfts-gumbo som förrätt! Skaldjur går väldigt sällan fel ihop med akvavit. En lättare, grönare stil på maten paras bäst ihop med O.P. Anderson Klar medan originalet klarar av lite tyngre smaker, om du skulle spåra ur med kryddmixen, säger Mika.

Ett brassband börjar spela utanför det vitgröna huset, till öronbedövande volym. När det larmande tåget fortsätter ned längs den oändliga Bourbon Street kan man från gatan höra allsången återupptas inifrån Old Absinthe House – ”chuuuuung hop Father Allan Ley!”.

Recept: Så spicear du upp årets kräftskiva med Bloody Mary gjord på akvavit

Ingredienser:

– 45ml O.P Anderson Original
– 5ml Manzanilla Sherry
– 5ml Portvin (Tawny)
– 5ml Kryddmix (Leo och Robin har hemligt recept, men finns annars att köpa från exempelvis Big Tom)
– 10ml Citronjuice
– 140ml Tomatjuice
Garnering: Oliv, citron och picklad lök

Gör så här:

Juica tomaten I en juicecentrifug. Kyl ner alla ingredienserna och glaset. Måtta upp dina ingredienser noggrant direkt i glaset. Garnera och servera.

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2019-09-12 15:07