Efter en vecka hemma i sjukbädd var jag förhållandevis munter på måndagmorgonen, uppfylld av att återigen få träda ut i samhället. Men veckans interaktioner började svagt. Först stötte jag på en klassisk vad-glor-du-på-dåre som tyckte sig uppfatta något från mig som stod två meter bakom honom. Han vände sig om och röt så högt åt mig att hela samlingen vid övergångsstället hoppade till. Sen blev han nästan påkörd av en bil som han började gasta och slå på och jag kunde smita.
Nästa misslyckade mänskliga möte var tyvärr ännu värre. Främst för att vi båda var nakna. Scenen utspelade sig i gymmets duschrum. Alla som drabbats av SATS bisarra duschar vet att de är lynniga. Istället för en på alla sätt överlägsen bas-kran, har SATS valt ett nyskapande muppsystem med påstått beröringsfria knappar. Ibland reagerar knapparna på ett viftande finger, ibland inte. Det de däremot alltid reagerar på är passerande vattendroppar, så temperaturen ställs hela tiden om till extremer bortom duscharens kontroll. Synd att ingen testade systemet just för vattendroppar, då vattendroppar ibland förekommer i duschar, men det är lätt att vara efterklok. Jag stod där i alla fall och försökte hitta den för dagen minst defekta duschen, när jag muttrade ett ”Amenvafan” för mig själv.
Direkt vaknade en naken gubbe (med god hörsel för sin ålder) till liv och klev in i min personliga sfär .
NAKEN GUBBE: Har du problem med duscharna?
NAKET MANSBARN: Nej jag bara hatar dem.
Direkt hoppade jag in i en dusch för att avsluta samtalet. Tryckte i panik på alla knappar. Den nakna gubben började då vifta med sitt finger in i min dusch.
NAKEN GUBBE: Det är beröringsfria knappar.
NAKET MANSBARN: Jag vet.
NAKEN GUBBE: Så man behöver bara hålla fingret framför.
NAKET MANSBARN: Japp.
NAKEN GUBBE: Och så ställer du varmt där. Och kallt där då. (Fortfarande pekandes)
NAKET MANSBARN: Jaaaa, herregud jag vet! Du behöver inte rädda mig!
NAKEN GUBBE: Okej, bra, bra. Då så. Hej.
Sen lommade han äntligen iväg. Har jag under min förkylningsvecka glömt hur man rör sig i ett samhälle? Har något i den svenska folksjälen förändrats i grunden? Då vill jag ändra tillbaka, för så här kan vi inte ha det.
