(Pratar i telefon med gammal vän i Skåne)
Jag: Gött! Då hörs vi till helgen! Hälsa familjen.
(Lägger på luren)
Min fru: Det är verkligen helt sjukt vad mycket bredare skånska du börjar prata så fort du snackar med dina gamla kompisar.
Jag: Äh, du överdriver bara. Så farligt är det inte.
Min fru: Va?
Jag: Jag sa att så farligt är det faktiskt inte. Dumma dig inte.
(Tystnad)
Min fru: Va?
Jag: Lägg av nu. Jag orkar inte.
Min fru: (Kliar sig i pannan) Det här är verkligen helt sjuuukt. Säg nåt mer!
Jag: Va?
Min fru: Meh säg nåt mer bara. Kom igen nu!
Jag: Vadå säg nåt mer? Är du dum i huvudet eller?
Min fru: (Skakar fascinerat på huvudet) Sjukt bisarrt alltså. Det är som om någon har dubbat min man.
Jag: Nu är du bara elak.
Min fru: Det är som när man är i Spanien, och de har dubbat ett Vänner-avsnitt.
Jag: Jag tänker inte prata mer med dig om du ska hålla på så här.
Min fru: Man fattar handlingen, känner igen karaktärerna, men orden som kommer ut ur munnen på dem…helt obegripliga!
Jag: Nu skiter jag i det här. Nu går jag till gymmet.
(Tystnad)
Min fru: Åh, det här kan jag! Du ska GÅ någonstans, eller hur? Är det affären? Du ska gå till affären?
Jag: Det här är rasism, det är vad det är.
MIn fru: BIOGRAFEN! Du ska gå till BIOGRAFEN??? Meeeh! Ge mig en ledtråd i alla fall, hur många stavelser?