Nu kommer jag antagligen sparka in en dörr som stått öppen i årtionden. En dörr pressvecksprydda krönikörer världen över roundhousat in med sina mockaloafers i tusentals tidningar. Men jag måste få detta sagt, jag måste skriva denna text för att ha ett skriftligt löfte till mig själv. Något jag kan trycka upp i ansiktet på någon jag tycker om väldigt mycket dagen de hör av sig försiktigt frågande:
– Hej, flyttlasset går på lördag klockan 12. Vi kommer att vara många på plats och allt är packat in i minsta detalj – det kommer bara vara att bära. DET BLIR KUL! Nä, kanske inte superkul men självklart har vi laddat med kall öl och pizzabagaren står redo 😉 Hoppas du kan och vill? Ps. Vi bär åt dig nästa gång det vet du. Kramizar Ebba och Björken!
Vilka tror ni att ni är? Vilka är ni människor som gör så här mot era egna vänner?
Jag kan förstå att unga vuxna får hjälp av föräldrar, syskon och kanske några otroligt snälla vänner med första flytten. Man ska sina första stapplande steg in i vuxenlivet och behöver lite hjälp på vägen och det är fine, det är till och med ok.
Men efter det får man inte be om hjälp igen, där får det räcka! Det finns absolut grupper som har kort de kan spela ut i samband med att de flyttar det förstår även jag, men förhoppningsvis har de nära och kära som erbjuder sig frivilligt. Om inte? För all del, fråga på.
Asen jag vill komma åt är dom som utnyttjar folks oförmåga att säga nej, de asen som försöker få det vidrigaste träningspasset i modern tid att låta som ett cavamingel med vältempererade ostar.
Det utlovas ALLTID ett helt färdigpackat hem där allt är sorterat efter rum med hjälp av färgkoder så det ska gå snabbare för packningsansvarig nere vid hyrlastbilen. Asen som säger:
– Det här gör vi på 3-4 timmar, sen är det fest!
Ok, det har aldrig tagit 3-4 timmar, man kommer alltid dit redo att lyfta tunga lådor med snabba steg, men inte någon gång har bilen varit på plats i tid då Ebba och Björken bokat bilen från samma tid som de bett folk att dyka upp.
Ett hem har heller aldrig, aldrig någonsin varit färdigpackat då vi tappra fotsoldater som jobbar för en pissljummen mellanöl och en slice kebabpizza med burkmajs anländer till svinens hem.
Det finns en stor skillnad mellan att fylla alla flyttlådor man har och att fylla allt man har i flyttlådor. När ska ni egoistiska kräk lära er det? När jag kommer in i lägenheten ska det stå kartonger icke ihopvikta till flyttlådor lutade mot en bärande vägg annars kan det komma en välförtjänt jabb över mjälten.
Fler krönikor av Nisse Hallberg i Café
Sen det värsta, det som skulle kunna få mig att ta 6-8 år på Hall. Nu när maskinen är igång, när vi trälar har momentum, att se oss är som att titta på ett avsnitt av Hell on Wheels när de ”fria” slavarna byggde den amerikanska järnvägen till tonerna av sina egenkomponerade kampsånger.
Det luktar bragdguld alternativt tapperhetsmedaljer.
Då, DÅ ska Björken till tippen! Han drar till tippen för att han verkligen måste slänga en dammsugare, ett terrarium och barnens fyra marsvin dom sparat i frysen under alla år.
Exakt när han gör det kommer Ebba på att det är bäst att hon åker med så att Björken kan släppa henne vid nya lägenheten. För någon måste ju vara där när vi kommer med lasten.
Detta händer alltid, verkligen alltid!
Sen är det dags att packa in i den nya något ljusare lägenheten på fjärde våningen i ett nybygge i ett tryggt område för övre medelklass. Där står nu Ebba likt en dirigent med sitt krokiga pekfinger i mitten av lägenheten för att få rätt låda i rätt rum utan att ens antyda en uns av tacksamhet.
Vad Björken gör? Han är och hämtar pizzan såklart, för det kan ju inte någon av oss packåsnor göra? Jag betalar gärna fyra pizzor så länge du bär upp din egen jävla Steinwayflygel DÅ DEN INTE GÅR IN I HISSEN!
Nio timmar senare sitter man där, helt slut som människa, energin en hade i kroppen tidigare på dagen åkte på semester till Travemünde för längesen. Björken och Ebba säger nästan i kör:
– Gud va snabbt det går när man hjälps åt, flyttgubbar är verkligen onödigt 🙂 tihi!
Ok hör här alla ni där ute som är Björken och Ebba, flyttgubbar är det enda som gäller om ni vill ha vänner kvar. Jag har varit både Björken och Ebba tidigare i livet men jag växte upp.
Jag började värdesätta mina vänner mer än pengar. Och så dyrt är det inte, det går på några tusenlappar och lite där till men jag skippar hellre en semester så att jag kan se mina närmaste i ögonen utan att behöva be om ursäkt.
Ps. Det finns något härligt med att få hem två svettiga tvåmeterssnubbar från Balkan som ser ut som Branislav Pavlovic och bär ett piano som en freestyle.
Om du flyttar och behöver hjälp, hör inte av dig till mig. För vet du vad, jag kommer aldrig höra av mig till dig.