Nisse Hallberg: ”Robert Wells dödade linjär tv – så ska liket återupplivas”

Frilagd Nisse Hallberg över Peter Harryson, Robert Wells och Anders Berglund från tv-programmet Så ska det låta.

”Det fanns en tid då program som ”Så ska det låta”, ”Parlamentet” och ”Fångarna på fortet” var progressiva och nytänkande”, skriver Cafés krönikör Nisse Hallberg som minns den gamla tidens svensk underhållnings-tv.

Nisse Hallberg
Nisse Hallberg | Foto: SVT  |  Publicerad 2019-09-12 11:14  |  Lästid: 5 minuter

Tv säger: tv:n är död inom en generation! Våra barns barn kommer aldrig få uppleva linjär-tv! RÄDDA TV!

Det är en bild inte ens jag vill ha på näthinnan, att kommande generationer inte kommer att få uppleva kulturen som skickas ut i folkhemmen via en vit antennsladd vars uttag oftast hittas längst ner till höger på en av vardagsrummets längre väggar.

Missförstå mig inte, jag är inte ironisk nu, jag älskar gammel-tv. Jag är ett fan av att zappa mellan André Pops i Vinterstudion och Henrik Kruusval i Landet runt och hoppas av hela mitt hjärta att de gubbarna får vara kvar i rutan och gå på julfester med den ljuvliga Jane Björck från SVT sporten. Tyvärr är dessa, i mitt tycke, briljanta tv-profilers jobb hotade – av svensk nöjes-tv. Svenska underhållningsprogram trycker sakta och säkert in dolken i örat på multimediakanalen vi födda innan -90 håller så varmt om hjärtat.

För vet ni vad? Det fanns en tid då program som Så ska det låta, Parlamentet och Fångarna på fortet var ”progressiva” och nytänkande.

Jag kallar den tiden ”innan någon jävel golade-tiden”.

För svenska folket hade ingen aning vad som egentligen hände inne i alla tv-studios – svenska folket kände inte till fusket. Fusket som är ett måste för att man som produktionsbolag ska kunna garantera en bra produkt.

När det begav sig så exploderade huvuden på löpande band varje fredag klockan 20.00 när Robert Wells satt bakom sin lilla el-flygel och brände av varenda jävla låt som någonsin gjorts.

MANNEN ÄR JU ETT GENI! HAN KAN ALLA LÅTAR I HELA VÄRLDEN! MOZART I LUGG!

Det räckte med att ordet ”Of” kom upp på den blåa tavlan och team Wells började diskutera febrilt. Med sig kunde han ha sheriffer som badboyen Micke Rickfors och 90-talets svar på Kalle Zackari Wahlström, Blossom Tainton. Blossom tar ton och börjar lite osäkert sjunga på första versen av Man on the Silver Mountain. Wells sparkar av sig högerdojan och är inom loppet av fyra sekunder uppe och tafsar oktaver med höger häl för att backa sin tappra kamrat som vågat sig ut på vad som verkar vara ett omöjligt uppdrag, tolka Ronnie James Dios gamla mästerverk. Hälen ger henne mod, mod och energi, sången stärks av Robbans knep, självförtroendet är tillbaka.

”Markeringarna i kompet sitter som kepsar på nöjda rapsbönder.”

Samtidigt bjuder Rickfors på en raspig ters-stämma och de båda gästande lagmedlemmarna börjar dansa en spontan svinsynkad dans, en dans som är tajtare än bröderna Rongedals fittkittlarskägg.

Nu kommer även 12-mannabandet in, dom vill också vara med på improviserad rockshow. Här får alla vara vara med och leka! Alla har biljett!

Jill Johnson, Robert Wells och Kalle Moreaus under ett avsnitt av Så Ska det låta för sisådär 19 år sedan. Foto;: Youtube.

Det bjuds på fyrstämmiga ljudmattor från blåssektionen, markeringarna i kompet sitter som kepsar på nöjda rapsbönder. Det är den tajtaste showen som skådats i modern tid, och då har vi bara kommit sju minuter in i programmet. Det här var bara förrätten, det som precis hände var bara en flört med det som komma skulle. (En sak som jag fortfarande inte kan förstå var att ingen reagerade på att även bandet kunde alla låtar).

LÄS OCKSÅ: ”Det skulle bli den bästa dagen i mitt liv” – Nisse Hallberg om den sämsta dagen i hans liv

Därefter följde ytterligare 53 minuter av improviserad musikhistoria, ett genialiskt övermusikaliskt potpurri signerat Robert Wells i sin Svenne Hedlund-frisyr och hans ständiga motståndare placerad vid den andra flygeln, Anders Berglund. 

Hela Sverige visste att det här gjordes i stunden, för inte lurar man folket? 

Jo visst fan lurar man folket, det är det enda man gör... Hade folket tänkt till lite bara så hade folket räknat ut det redan när de såg trailern.

”Tänk er att Charlotte Kalla åker fast för doping, den lyckliga sagan var bara en fabel. Tänk er det och dubbla den besvikelsen.”

Jag kommer ihåg när det kom ut, när familjerna i radhusen fick reda på att de blivit förda bakom ljuset av självaste SVT.

Folk var VANSINNIGA, vi pratar högafflar och facklor-tokiga.

Jag vet inte hur jag ska beskriva besvikelsen. Eller jo, tänk er att Charlotte Kalla åker fast för doping. Tänk er att det skulle komma fram att hon mosat i sig testo i ljumsken nio gånger om dagen sen dag ett – att den lyckliga sagan vi varit en del av bara varit på en fabel. Tänk er det och dubbla den besvikelsen.

Det skreks att Wells skulle kölhalas, att Berglund skulle arkebuseras inför folkhav. Vid närmare eftertanke har jag inte sett Anders Berglund på senaste tiden. Han kan ha strukit med, medborgargardet kanske fick tag i honom, grävde ner honom till axlarna och örfilade ihjäl honom med sina barns öppna händer. Hoppas verkligen inte, men risken finns. Sådan var stämningen efter någon jävel hade golat.

Efter det här så avslöjades program efter program. Parlamentet visade sig vara manusbundet, Fångarna på fortets ormar var ofarliga samt att dom la på tiden i cellerna i efterhand och På rymmen var mer riggat än en division 4-match i Colombia. Hjalle och Heavy var alltså inte genier, dom var folkkära. Folkkär genererar stålar, genererar man stålar får man vara kvar till nästa vecka.

Rivern låg på bordet och det var dags att visa vad man hade på handen. Tv-branschen satt i par snabba bensinmacksbågar i prisklass C och hade gett sken av par i ess i alla år, men i själva verket så hade dom försökt bluffa oss alla – med en 2:a och en 7:a i olika färger. Det hade varit en rolig resa men nu var det över, eller?

Nej.

Det var nämligen här som tv valde att fortsätta på samma inslagna spår, det var här tv skrev ut sig själva ur historien. Trots att vi alla nu visste att Robert Wells inte var ett geni och att Robert Gustavsson spontana host-humor var skriven så fortsatte man på inslaget spår.

För om vi nu ser till vad vi har idag så är det i princip exakt samma jävla program som vi hade för 20 år sedan fast med några undantag.

Anledningen? För att ingen vågar testa något nytt. Skulle svenska landslaget i fotboll för herrar tänka likadant skulle Robert Prytz, Tomas Brolin och Kennet Andersson fortfarande vara med i startelvan. Herrlandslaget hade bestått av ett gäng lönnfeta halvfyllon med gikt och skatteskulder. Charmigt absolut, men det hade inte radats upp vinster.

Vilka är det, frågar ni yngre. Dom var hjältar förr. Dom var bäst, men alla fattar att dom inte är det längre. Förutom Brolin så klart, han är bäst på Instagram och dammsugarmunstycken, men inte på fotboll. Därför är dom inte längre med, enkel hederlig gammal klassisk grekisk matematik. I underhållningsbranschen så krävdes det en metoo-rörelse för att någon ska få lämna sin plats i rutan. Eller, nu visade det sig ju tyvärr att metoo bara räckte till att få bort några, långt ifrån alla, men några stolar fick stå till förfogande för nytt blod.

LÄS OCKSÅ: ”Döm mig inte om ni ser mig på krogen med en öl i handen – men ge mig numret till en kristen sjuksyster”

Men det finns så klart undantag, Nu kommer säkert några idioter tycka att jag har helt fel, men ta Filip och Fredrik som exempel. Dom har alltid försökt att skapa nytt, dom har alltid försökt att utveckla sig själva och svensk tv. Oftast så träffar dom till 100 procent rätt men ibland så missar även dom måltavlan helt. Men dom vågar åtminstone kasta sig ut: dom vågar testa nya format, dom vågar luta sig mot att kul är kul och inte att kändast alltid går hand i hand med roligast och det är otroligt viktigt för att skapa bra underhållning på riktigt.

Hur ska man annars hitta framtidens program och personligheter? Tänk inte ens tanken med att föreslå youtubers! Det kommer att komma en krönika inom kort om dom asen. Vi tar dom då, inte nu, jag har inte tid med dom rika små pisstrollen nu. Den krönikan kommer, den kommer.

Jag tror att det finns en sak som kan rädda den gammel-tv jag älskar otroligt mycket och det är att kanalerna vågar testa något nytt. Jag jobbar med otroligt begåvade, intelligenta, superroliga, unga människor i mitt jobb. Unga komiker som skulle leverera humor i program som Parlamentet eller Bäst i test precis lika bra eller till och med bättre än de från det gamla gardet som sitter där idag.

För kul är kul och det är väl kul vi vill se?

Jag tycker det är dags nu för svensk tv. Släpp sargen nu för faaan, vänd på hjälmen och lyssna till det unga nya. Om ni inte gör det så kommer ni inom några år stå utanför deras dörrar och knacka på i hopp om att få vara med och leka. Och ska jag vara ärlig? Då tror jag att ni kommer få ett nej, med all rätt.


Ps. Jag älskar Bäst i test! Underhållning i sin renaste form, briljant! Ja, jag vet att ni har mitt nummer på redaktionen. Om det skulle vara så att Sven Melander, Siewert Öholm, Pekka Heino, Nils Poppe, Nisse Hallberg den äldre, Povel Ramel eller Ötzi Alpmannen skulle tacka nej kommande säsong så tveka inte, hör av er. Jag har nämligen en lucka i kalendern mellan 8/2-11/11 2020. Ds.

Ps. (igen!) Varför har ingen reagerat på Postkodslotteriet än? Kicken plingar på dörren, dörren öppnas och detta filmas över axeln på tanten som ska få vinna. över axeln på henne inifrån hennes egen hall. Jag ville vara först att avslöja det, tanten vet att Kicken kommer, det står nämligen ett filmteam i hennes tambur.

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2019-09-12 11:33