”Döm mig inte om ni ser mig på krogen med en öl i handen – men ge mig numret till en kristen sjuksyster”

Nisse Hallberg ståendes utanför Slussen med drop och sjkuhuspatientkläder och frilagd Nisse Hallberg i kostym.

”Jag är inte en komiker med respektive, ett par barn, koll på momsen och med en föreställning som säljer en kvarts miljon plåtar. Jag är Hjalle eller Heavy under deras glansdagar”, skriver Cafés nye krönikör Nisse Hallberg.

Nisse Hallberg
Nisse Hallberg | Foto: Martin Von Krogh  |  Publicerad 2019-09-05 15:21  |  Lästid: 5 minuter

Jag glömde att presentera mig i min förra krönika och för det ber jag om ursäkt. Ibland tar egot över, en komikers självbild kan och är oftast väldigt snedvriden och självcentrerad.

För er som inte har en aning om vem jag är och hoppades på att det var Nisse Hellberg från Willmer X som skulle börja skriva strunt i denna anrika tidning kommer tyvärr bli besvikna, trots att jag sedan tidiga tonår levt som jag varit en rockstjärna från den skånska myllan.

Som sagt, jag jobbar som komiker, vår tids svar på hovnarren. Vissa av oss säljer över 250 000 biljetter på sina Sverigeturnéer, har koll på sin bokföring, har respektive, kanske ett par ungar, testade droger ett par gånger under sina yngre år och dricker sådär precis lagom mycket.

”Hela mitt liv har präglats av att vara slö men att ha enkelt för saker. Man blir aldrig bäst på något utan snarare fjärde bäst. Jag är något av svensk humors Sven Nylander.”

Jag är raka motsatsen till ovanstående. Jag klarar mig absolut och många skulle säkerligen byta plats med mig på studs, men det är ganska slitsamt att inte vilja vara folklig har det visat sig. Eller vilja och vilja, i ärlighetens namn krävs det mycket arbete för att bli folklig och jag har alltid varit en slö jävel som hellre dricker öl med mina vänner ”Kallskuret”, ”Runken” och ”Bizzipuzzi” än att vara nere på gratisklubbarna för att testa skämt.

Hela mitt liv har präglats av att vara slö men att ha enkelt för saker. Man blir aldrig bäst på något utan snarare fjärde bäst. Jag är något av svensk humors Sven Nylander (för er yngre läsare: en gammal 400 meter häck-legend som alltid slutade på 4:e plats. Och efter karriären blev nyfiken på hur kokain luktade).

Jag har i och för sig aldrig varit någon häcklöpare men min näsa var vid upprepade tillfällen svinnyfiken på hur en hagelstorm från Bogota doftade.

Öl, sprit och droger har förekommit i mitt 35-åriga liv, och ja jag är en dömd brottsling! Jag åkte fast för narkotikabrott för drygt sex år sedan, fick mitt straff och sonade det med ren jävla bravur.

Jag fick göra samhällstjänst på ett center för hemlösa och missbrukare i centrala Stockholm, i samma kvarter där jag vuxit upp. Jag kände en otrolig pepp för denna uppgift, men även viss rädsla och nervositet. 

”Jag lärde mig att inte lukta mer på olagliga prylar och att folk måste sluta vara rädda för människor som är på samhällets botten, klyschigt med sant.”

Rädslan och nervositeten visade vara helt befogad då jag stötte på patrull redan första dagen på det nya ”jobbet”. Problemet var att ingen som gick dit för att få hjälp trodde på att jag jobbade där. De trodde att jag var ”en i gänget”.

LÄS OCKSÅ: Nisse Hallberg: ”Varför har Stockholm sämst kebab i hela landet?”

Jag skulle presenterar mig för två sköna gökar utanför entrén. Den ena av dem stod med ett par termobyxor på huvudet som skulle signalera HATT, medan den andre stod och rökte plast likt en sjuksyrra suger i sig en Rights 100s.

Termohatten väser frågande fram:

– Åååaaoh vem faaahan är du’ra?

Jag svarar med lätt darr på stämman:

– Jag heter Nisse, jag ska börja jobba här idag.

Han blir tyst, vrider på huvudet i en tangosnabb rörelse (varselbyxhatten tittar fortfarande rakt fram) och näst intill skriker till sin plastkonnässör till vän,

– OM HAN JOBBAR HÄR, DÅ JOBBAR FAAAN VI OCKSÅ HÄR!

Efter det missödet var jag, ”Hatten” och ”Pipan” riktigt tajta och vi var vääääldigt nära att fira av mig med en fickljummen starkpangare efter mitt sista pass var över, om det inte hade varit för att jag faktiskt lärt mig något under dessa tio dagar i karmafinkan.

Komikern Nisse Hallberg skriver krönikor en gång i veckan på Café.se.

Jag lärde mig att inte lukta mer på olagliga prylar och att folk måste sluta vara rädda för människor som är på samhällets botten, klyschigt med sant. Jag lärde mig dock inte att alkohol kan vara farligt trots att man har turen att fakturera massa pengar och ha en fin lägenhet på Södermalm i Stockholm. Det lärde jag mig tidig vår i år och det gjorde mig skraj på riktigt, i alla fall lite skraj.

”Jag är inte en komiker med respektive, ett par barn, koll på momsen och med en föreställning som säljer en kvarts miljon plåtar. Jag är Hjalle eller Heavy under deras glansdagar.”

Efter ett läkarbesök där blodprov visade på förhöjda levervärden fick jag göra ett ultraljud som senare visade att jag var en jävla gubbjävel invärtes.

Jag, vid åldern 34 hade insprängt fett i levern – fetlever. JAG! Men för i helvete! Visst att alla i Eldkvarn antagligen har det men dom har ju levt och haft kul läääänge.

Ska jag gå runt som en dyr fransk förrätt?

Ni vet foie gras, det är exakt samma sak. Man tvångsmatar stackars ankor och gäss med slangar ner i halsen och fyller dem med olja och majs. Nu är jag ju i och för sig den lite lyxigare frigående varianten. Det är ingen som tvångsmatat mig. Jag har gått fritt och sprätt runt på Södermalms gator med omnejd och tryckt i mig Pripps Blå klass III och ätit hajgap (2x150g burgare med räksallad mellan köttpuckarna) med väntkorv. Men jag? FETLEVER!?

Det fick mig att vara nykter – i fyra hela månader. Otroligt skönt och enkelt, nästan för enkelt. Sen: tillbaka till läkaren för nya prover. Där ja, värdena var bra igen. Dom var kanon! Mitt nya liv är här!!!

Sen kom hon, sommaren, ja hon gjorde ju det. Hon kom och tog oss med storm. Man kan inte vara nykter på sommaren, då är man alkis, det sa en vis man en gång i tiden. Tyvärr tror jag att den vise mannen är död till följd av ölus dödus, men de orden har satt sig.

LÄS OCKSÅ: ”Det skulle bli den bästa dagen i mitt liv” – Nisse Hallberg om den sämsta dagen i hans liv

Så jag drack i sommar trots att jag vet att det kanske inte var optimalt, men jag gjorde det av ren och skär tristess.

Jag är ju som sagt inte en komiker med respektive, ett par barn, koll på momsen och med en föreställning som säljer en kvarts miljon plåtar. Jag är Hjalle eller Heavy under deras glansdagar.

Nykterheten ledde också till att jag slutade ha sex, en sund människa har fasen inte sex nykter. När jag är nykter så väljer jag bort sex i alla lägen.

Aldrig mer ha sex, eller aldrig mer äta gurka?

Aldrig mer ha sex, gurka är svingott, finns inte en zucchini i världen som kan ersätta en kall gurkbit på ostmackan.

Så valet att dricka igen var även för att få någon form av närhet utan att behöva tänka på den äckliga akten som utspelar sig, detta medeltida beteende som för tankarna till knulleriet i Braveheart. Finns inte en blockflöjtsmelodi i världen som kan få det som händer i en sängkammare framstå som något vackert. ICKE.


Men nu är jag vit igen, sommaren var kanon men nu är den slut. Hur länge jag är på torken denna gång vet jag inte men jag hoppas att jag är det tills jag träffar någon som får mig att välja hemmet och hennes sällskap framför ett dyrt vin med ”Sugröret”, ”Kuken” eller ”Slatten” en tisdagskväll i oktober.

Men döm mig inte om ni någon gång hittar mig på Bistro Bananas med en TT i handen, utan ge mig numret till någon kristen sjuksyrra som ser till att jag håller mig hemma och är med på, inte att snuska sig, det gör man de gånger man är lite på arslet, att vi är vi nyktra och bygger Lego eller kollar på Bäst i test.

Ps. jag är roligare nykter, bara svårare att hitta saker att prata om, svårare att stöta på män 01.30 på Sturehof som berättar att de försökt mörda sina fruar via akupunktur eller att de ridit barbacka på getter genom Grisslehamn.

Så, nu vet ni lite mer om mig. Nu kan jag återgå till det jag är här för, skriva krönikor.

Nästa vecka kommer en hyllning, en hyllning till det finaste vi har. Hej då!

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2019-09-05 15:27