Redan tidigare studier har visat att risken för övervikt och typ-2 diabetes ökar om man har dåliga sömnvanor eller skiftarbete. Men att processerna startar så här fort känns förmodligen oroväckande för alla som sover dåligt på grund av oregelbundna arbetstider, småbarn, stress – eller kanske bara mobilkik och Netflix.
I forskningsprojektet i Uppsala studerades 15 friska deltagare som fick följa två olika förutbestämda mönster för sömn och mat. Deltagarna fick sova som vanligt (över åtta timmar) ena gången, för att nästa gång hållas vakna hela natten.
Morgonen efter nätterna med sömn och vakenhet togs små vävnadsprover från deltagarnas underhudsfett och skelettmuskulatur. Man tog också blodprover för att mäta hur en rad faktorer inblandade i bland annat ämnesomsättningen påverkades i både blodet och de två vävnaderna, exempelvis sockerarter samt fett- och aminosyror.
När man analyserade proverna kunde man se att vakenheten resulterade i förändringar i de gener som styr vävnadernas dygnsrytm och ”minnet” för hur ämnesomsättningen ska fungera över längre tidsperioder. Vid sömnbrist försöker fettvävnaden öka fettinlagringen, medan musklerna uppvisar tecken på ökad nedbrytning och en minskad förmåga att utnyttja det cirkulerande blodsockret. Även blodsocker-känsligheten var försämrad.
– Sammantaget kan detta vara en delförklaring till varför störd sömn och skiftarbete ökar risken för fetma och typ-2 diabetes, säger Jonathan Cedernaes, en av de ansvariga forskarna bakom resultaten.
Forskarna har i den här studien bara studerat effekten av en natts sömnbrist, och vet därmed inte hur olika typer av sömnbrist (som att endast sova fem timmar per natt under en längre tid eller vakna åtta gånger per natt) skulle ha påverkat deltagarna.
– Det ska bli intressant att utröna i vilken mån en eller flera nätter med normal sömn kan normalisera de förändringar som sömnbrist ger i ämnesomsättningen. Även kost och träning har visat sig kunna förändra de här processerna och kan möjligen användas för att motverka hur sömnbrist inverkar på vår ämnesomsättning, säger Jonathan Cedernaes.
Källa: Science Advances
Artikeln publicerades först på MåBra.