“Parasite” är årets bästa film som många svenskar har missat

Filmen Parasite

Ska du se en film – utöver Star Wars – på bio i jul ska du se den sydkoreanska skräcksatiren “Parasite”, som nu släpps oförlåtligt sent på bio i Sverige.

Marlon Appelgren  |  Publicerad 2019-12-20 10:02  |  Lästid: 2 minuter

Ännu ett filmår. Ännu ett dussin dugliga plot twists och skådisinsatser som strösslats över världens alla biobesökare och förändrat en och annan grundvärdering framför vita duken. 2019 blev efterlängtade verk som Star Wars: The Rise of Skywalker, The Irishman, Once Upon… ni vet och Joker checkad ruta i storfilmsbingon.

Men vilken rulle var egentligen bäst? Var det Avengers: Endgame, Marriage Story, The Lighthouse, Booksmart eller kanske Pain and Glory? En film som inte borde falla i glömska när den svenska biopubliken gör bokslut för året är den psykologiska thrillern Parasite – en film som många svenskar inte kunnat se förrän nu.

Parasite, som regisserats av sydkoreanen Bong Joon-ho, vann tidigare i år en Guldpalm för bästa regi på Cannesfestivalen och sedan dess fortsatt att hyllas och klättrat upp till en femteplats på listan över årets bästa filmer på Rotten Tomatoes.

Men varför är Parasite så bra? I tre punkter ringar Café in filmen som går att klassa som en av årets bästa – och nej, stora spoilers är inte på väg. 

1. Klassresor har sällan skildrats så spännande

I filmen möter vi en färgstark familj som bor i en kaotisk källare med fönster ut mot en gata där fyllon inte drar sig för att tömma blåsan hejvilt. De gör sitt levnadsbröd genom att vika pizzakartonger, men när sonen får ett jobb som hemskolelärare i ett glamoröst och välbärgat hushåll inleder familjen en ny strategi för att ta sig ur sin svåra ekonomiska sits. Det blir ett maraton av lurendrejeri utan dess like och genom att stegvis infiltrera ena familjemedlemmen efter den andra i olika arbeten kring hushållet lyckas de tillslut trassla in sig själva så mycket i överklassen att den blir deras verkligheten. Eller ja, åtminstone tills lögnerna kokar över ytan.

Filmen Parasite

2. När två skilda samhällssfärer kolliderar nalkas en nyttig och rejäl nagelbitare

Om Parasite är en sylvass illustration av klasskamp – från början till slut. Filmen lirkar upp låset för klassamhällets dolda dilemman och tabun som gömts och glömts i källaren för vår empati. Det är två skilda klasskikt som kolliderar och skruvar mänskliga principer som etik och moral till en läskigt nyanserad grad som sällan tidigare känts av på film. Filmen ställer frågan om vilka som egentligen är blodsugarna i samhället för att sedan inte riktigt ge något svar tillbaka.

Filmen Parasite

3. Det är svart humor när det är som bäst och… svartast

En annan sak värt att understryka med mörkt bläck är att filmen faktiskt är rolig, dock på ett olyckligt sätt. Parasite skonar ingen med sin kolsvarta kritik. Det är en film om illusioner runt rikedom och fattigdom, och som i sitt tilltal först för tittaren i tron om att kunna förutse vilken riktning den tar. Men det är precis då filmen gör vad den kanske skapats för – synar det förutfattade och vänder riktning till något outtalat, obehagligt och minst sagt ofiltrerat. 

Parasite har svensk biopremiär idag, den 20 december.


Dela på Facebook
Tweeta

Redaktionen tipsar

Uppdaterad 2019-12-20 12:47