Albumaktuella Peter Bjorn and John: ”Va fan, vi finns ju fortfarande kvar!”

Peter Bjorn and John

Café träffar Peter Morén, Björn Yttling och John Eriksson i svenska rockexporten Peter Bjorn and John för att snacka om varför det ibland är bra att spela dum, fiskmåsar som haffar trumpinnar och varför en dansk trubadur var nära att stämma dem.

Lukas Nordén | Foto: Johan Bergmark  |  Publicerad 2020-03-13 11:25  |  Lästid: 7 minuter

Indierockbandet Peter Bjorn and John slog igenom stort med en av hela 2000-talets mest nynnade och lättigenkännliga melodier. 2006 släppte gruppen brottarhitten Young Folks, som fick hela världen att vissla. Sedan dess har en av Sveriges internationellt mest framgångsrika rockgrupper under 2000-talet hunnit med att släppa ett gäng album, även om gruppen bokstavligen hade ett Writer’s Block mellan 2011-2017 då ingen ny skiva släpptes.

Men sen 2017 har albumsläppfrekvensen ökat. Trots att trion varit på väg att splittras några gånger firar de nu 20 år som band och är nu aktuella med sin tredje skiva på fyra år med deras totalt nionde studioalbum Endless Dream, som släpps i dag.

Café träffar en mysigt snackig trio indierockrävar i Peter Morén, Björn Yttling och John Eriksson.

Albumsläpp, kul! Hur känns det?

Peter Morén: ”Vi har gjort det så många gånger nu, men det är alltid kul. Vi fick vinylen häromdagen och den är faktiskt sjukt snygg. Man får också med ett brädspel på baksidan av skivan, vilket är en unik selling point”.

John Eriksson: ”Jag har inte testat spelet än, men min känsla om albumsläppet är förvånansvärt eggande!”

Björn Yttling: ”Och fränt! Det är en frän känsla.”

Mellan 2011 och 2017 släppte ni inget album, men nu har ni släppt tre album på fyra år. Vad beror produktiviteten på?

Peter: ”Efter vår dåvarande turné (turnén för 2011 års album Gimme Some reds. anm.) tog vi ett års paus, och sen när vi började spela in igen var vi lite förvirrade och visste inte riktigt vad vi skulle göra. Det var därför den inspelningen drog ut på tiden, men det var inte meningen.”

John: ”Jag tror också att det låste sig lite då den fiktiva arbetstiteln på själva projektet var Thriller 2. Nu har vi slutat med såna arbetstitlar, vilket kanske gjort det lättare för oss.”

Peter: ”När vi väl blev klara med albumet Breakin' Point hade vi en deal om att de kommande albumen skulle gå lite snabbare att göra. Vi började därför spela in nästa skiva direkt, utan en paus.”

Ni har hängt ihop i 20 år som band, blir ni aldrig trötta på varandra?

Björn: ”Jo, det blir vi, men som tur är behöver man inte umgås med varandra när man är äldre än 30. Det räcker att ses under arbetstid i musikbranschen. Man ska inte behöva umgås med folk privat!”

John: ”Nej, man ska inte skita där man äter!”

”Jag kommer ihåg när Vampire Weekend ville ta bild med mig, men nu tror jag inte ens att de skulle skriva upp mig på gästlistan.”

Hur har ni upplevt tiden efter ert stora genombrott med Young Folks?

John: ”För elva år sedan på Coachella var Robyn med och körade på en av våra låtar och då visste knappt någon vem hon var. Jag träffade faktiskt henne på mataffären Paradiset för något halvår sedan, och hon frågade mig om vad vi gör nu för tiden. 'Vi kör väl på med bandet, sa jag.' Det lät nästan som att vi var något coverband. Men va fan, vi finns ju fortfarande kvar!

Peter: ”Det är många som har sprungit om oss. First Aid Kit var ju förband till oss på en tidig turné i England och då visste ingen vilka de var. Jag kommer också ihåg när Vampire Weekend ville ta bild med mig, men nu tror jag inte ens att de skulle skriva upp mig på gästlistan.”

Ni var på väg att splittras efter albumet Breakin' Point som släpptes för tre år sen. Vad hände?

Peter: ”Jag vet inte om vi verkligen var på väg att splittras, eller om det bara vara någonting vi sa eftersom albumet hette just Breakin' Point. Vi hade i alla fall storhetsvansinne om att albumet skulle bli en topp 40 hit och självklart är det bra att tänka så, men det satte nog käppar i hjulet för oss när vi började jämföra oss med artister som Rihanna.”

John: ”Man ska ju alltid jämföra sig med de bästa, men kanske med rätt bästa. Det hade nog varit bättre för oss att jämföra oss med Sonic Youth än Rihanna. När vi hade matat färdigt skivan sade vi att ”Vi ses på Grammisgalan!” innan vi splittrades. Vi trodde nog på det lite för mycket.”

Björn: ”Det var nog hyfsat nära att vi splittrades ändå, men vi höll på för länge med skivan. Den blev aldrig klar.”

John: ”Ja, vi tappade bort oss själva under den perioden. Vi hade precis skaffat barn och betedde oss också som tre barn i en sandlåda. Alla ville ha samma leksak och samtidigt bestämma, vilket inte riktigt fungerade. Därför har vi kommit fram till att den som gjort låten bestämmer, medan de andra lägger sig lite lägre och lyder!”

Berätta om det nya albumet Endless Dream.

Peter: ”Det är en mycket bra skiva skulle jag säga, en av våra bästa. Den är lik några av våra andra skivor, men den har aldrig gjorts på det här sättet och i den här sammansättningen. Det är mer en ny blandning av gamla låtar!”

Björn: ”Det är en överraskande och svängig skiva. Inga dåliga låtar finns det heller!”

John: ”När man har hållit på i 20 år kan man lätt referera till sig själv och plocka in något man har gjort för tio år sedan, men på ett nytt sätt. Det kanske är lite makabert, men någon gång i medelåldern börjar man titta tillbaka på vad man har gjort, men på ett mer lekfullt sätt! Det är ju faktiskt ett spel på baksidan också, eller var det någon som redan hade sagt det?”

Ja, hur svårt är det egentligen att komma på nya idéer efter att ha hållit på så länge?

Björn: ”Man måste bara mjölka ut nya!”

Peter: ”Vet inte om idéerna måste vara nya egentligen. Man sätter ju ofta ihop byggsatser av gamla saker, det viktigaste är att de är bra.”

Björn: ”Ja, så länge ingen märker bara! Man får också spela dum när man börjar göra låtarna, och sen i slutet får man spela smart. Ungefär samma koncept som när man gör en intervju!”

Varför ska man spela dum?

Björn: ”Om man är för smart kommer det inte bli många låtar gjorda. Då blir man en besserwisser mot sig själv, som hindrar en i processen.”

Peter: ”Det finns också ett möjligt scenario där man egentligen var lillgammal som 25-åring och att man bara lyckats bli dummare med åren. Man har inga hjärnceller kvar. Ibland kan man göra saker för dumt, men man kan också intala sig själv att inte vara så dum – vilket är dummare. Det här blev väldigt omständligt. Har du någon aning om vad jag menar? Man kan lära sig att bli dum!”

Peter och Björn, ni träffades på Carlforsska gymnasiet i Västerås. Vad förde er samman där?

Björn: ”Det var jedi-kraften! Nej, men bra fråga. Hade någon annan velat spela The Charlatans-musik hade nog Peter gjort det med dem, men det var visst bara vi som gillade indie- och Manchesterrock. Vi gick ju i samma linje och de flesta hade inte samma musikintresse som oss.”

Peter: ”Man kan väl säga att det var uteslutningsmetoden som användes!”

För 10 år sedan berättade ni att brukade bli förfestfulla innan ni beger er in i studion. Gäller det även idag?

Peter: ”Vi har inte gjort det på den här skivan, men jag kan inte säga att det är uteslutet! Det är i alla fall fortfarande jättekul att supa efter ett gig.”

John: ”Tycker du på riktigt att det är lika kul i dag?”

Peter: ”Ja, det är roligare när jag väl gör det. Jag har bättre smak i öl nu och jag måste ändå säga att det är kul att bli full.”

Björn: ”Är det för att det är mer som står på spel i dag eller?”

Peter: ”Jag har inget bra svar varför jag tycker som jag gör, men jag är väl lite mer avslappnad i dag bara.”

Vilket är ert galnaste turnéminne?

Björn: ”En fiskmås tog Johns trumpinne en gång när han skulle räkna in en låt. Det är nog det galnaste, eller är det ens galet?”

John: ”En märklig grej var när vi soundcheckade på en festival och så hörde vi plötsligt vår egna låt spelas från en annan scen. Då var det Pete Yorn som spelade Young Folks. Folk trodde ju på riktigt att det var han som hade gjort låten, just för att han hette Pete Yorn. Annars ramlade faktiskt Peter ner i en tunna en gång!”

Peter: ”Ja, det var under ett strömavbrott på Lollapalooza i Chicago 2007. Det som var så häftigt var att ingen i publiken gick, trots att Pearl Jam spelade på en annan scen. Vi kände i alla fall att vi behövde göra någonting för fansen som hängde kvar. Jag hoppade då ner från scenen och landade i en tunna med is. Det gjorde lite ont, men det var det hela! Sen träffade vi fans och skrev på gympaskor.”

Young Folks blev en sällan skådad världshit. Vad var det märkligaste som hände efter det?

Björn: ”Det enda jag kom och tänka på nu är att New York Times hade en omröstning om årets låt 2006 och då var Young Folks en av låtarna. Plus att vi tackade nej till att göra en leksaksgubbe som visslade låten också!”

John: ”Va? Varför tackade vi nej till det?”

Björn: ”Det var ju du som tackade nej!”

John: ”Var det för att jag var emot plasten? I så fall tycker jag att vi ska göra en nu i stället, men gjord av ekologisk bomull! Annars blev jag häromdagen väldigt chockad när jag läste en artikel om de tio bästa trumbeaten i världen, där Young Folks kom efter Billie Jean. För mig, som fortfarande är inne i den här jantelagsgrejen, är vi bara nollor och därför är det extra svårt att ta in hur man någonsin skulle kunna jämföra de två låtarna.”

Björn: ”Jag ser det på ett annat sätt. Jag tänker att alla andra också bara är nollor, som också bara haft lite tur.”

Hur är det att så starkt förknippas med en låt?

Björn: ”Ja, hur känns det att vara född i Västerbotten? Det är svårt att göra något åt. Det är klart att det hade varit bättre med fem listettor, men de flesta har ju inte ens en.”

Vad känner ni att ingen vet om er, men som ni gärna skulle vilja att folk vet?

Peter: ”Jag tror att folk vet lite för mycket, mystik är väl ändå viktigt!”

Björn: ”Jag tycker det är att vi är sjukt bra när vi spelar live, om de inte redan vet det. De som inte vet det borde i alla fall veta det. Det är inte många som spelar med så mycket improvisation och dynamik som vi gör. De flesta är bara KLÅPARE! De har inte lärt sig någonting efter alla dessa år.” 

Peter: ”De använder backing tracks och skit! Vi kan också använda oss av ljud på en samplare, men det spelar vi bara till musiken.”

Tycker ni att artistnamnet Peter Bjorn and John har fungerat bra nu när ni kan blicka tillbaka efter 20 år?

Peter: ”Här hemma i Sverige hade det säkert gått bättre om vi hetat något annat, men i andra länder tror jag att det varit ett bra namn. Det största problemet har varit att vi inte tog med ett kommatecken efter Peter, vilket vi valde bort för att det såg fult ut. Därför är ett vanligt missförstånd att vi är en duo.”

John: ”Ja, vi var ju på väg att bli stämda av en dansk trubadur som hette Peter Bjorn också.”

Peter: ”Det var precis när vi släppt skivan Writer's Block som han mejlade oss om att han var helt knäckt. Han uppträdde i dansk radio, hade små trubadurshower och var döpt till Peter Bjorn. Jag förklarade bara i mejlet att vi hade släppt vår skiva i hela världen och att vi var hemskt ledsna, men han hörde aldrig av sig igen efter det.”

Det känns som att ni mår bra tillsammans nu. Hur länge tror ni att ni kommer hålla på som Peter Bjorn and John?

Peter: ”Det var tur att vi att vi fortsatte alla gånger vi kände för att lägg av, eftersom det skulle vara skönt att sluta när det är bra stämning mellan oss. Det hade varit deppigt i backspegeln om vi hade slutat när vi bråkade som mest. Målet är att lägga av när vi fortfarande är bra vänner.”

John: ”Vi får sätta in en sådan där skrattometer i studion och lägga ner gruppen så fort den når max!”


Peter Bjorn and Johns nya album ”Endless Dream” finns ute nu.

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2020-03-13 14:46