Peter Bjorn and John recenserar varandras nya singlar

Peter Bjorn and John släpper tre nya singlar, skrivna av bandets tre medlemmar. Café bad trion recensera varandras låtar.

Tom Cehlin Magnusson  |  Publicerad 2018-09-21 11:06  |  Lästid: 3 minuter

När Sveriges indiedarlings Peter Bjorn and John i dag den XX september visar upp det första smakprovet från det kommande albumet Darker days är det med tre singlar – där varje låt är skriven av varsin bandmedlem.

Flera band har försökt sig på konceptet tidigare, något som i nästan alla fall slutat med att bandet ifråga har splittrats. Outkasts dubbelsmash Speakerboxxx/The Love Below var början på slutet för världens kanske bästa rapgrupp, shoegazepionjärerna Ride delade upp sin uppbrottsskiva Carnival of Light i två där bandets låtskrivare vägrade låta varandras låtar ligga omlott – medan band som Jesus & Mary Chain och Spacemen 3 splittrades efter att ha spelat in sina sista skivor på olika håll. Kanske är det bara Kiss som har gasat på efter att medlemmarna släppt varsin soloskiva, även om två fjärdedelar av gruppen sparkades några år senare.

Peter Bjorn and John släpper nya albumet Darker Days.

Något uppbrott verkar inte vara på gång för popmästarna i Peter Bjorn and John – stämningen i bandet verkar vara utomordentligt god. När bandet bestämde sig för att göra ett nytt album tillsammans så beslutade man sig för albumtiteln Darker days tillsammans, för att sedan skrida till verket på varsin kammare. Trion skrev låtar utifrån sina egna tolkningar av albumtiteln, för att sedan arrangera och färdigställa låtarna tillsammans.

Resultatet är ett spretigt men ändå sammanhållet knippe låtar som visar upp bandets technicolor-tolkning av klassisk gitarrpop. Men vad tycker trion egentligen om varandras låtar? Café bad bandet plocka fram både pennan och  sågen för att recensera varandras singlar.

One for the team – skriven av Peter Morén

Johns recension: ”Grymt intro, superb sång och jag gillar den något ovanliga formen på den här låten. Eftersom minimalisten i mig älskade hur denna låt lät när vi spelade in den på bara piano, bas och trummor så tycker jag givetvis att det är på tok för många pålägg, men Peter är maximalist så jag får köpa det. Och Peter är fasen världsbäst på indiesoul. Låten får av mig 5 av 5 falsett-skrik.”

Björns recension: ”Det bästa jag någonsin har hört.”

Gut feeling – skriven av Björn Yttling

Johns recension: ”Kommer ihåg att Björn började snickra på den här låten medan vi väntade på att få soundchecka i Nashville under förra USA-turnén. Han gick omkring med en akustisk gitarr, en öl och brölade nåt med ”talk about it”. Ett år senare spelade Björn upp vår bandversion på sin mobiltelefon på Aki Kaurismäkis Kafé Moskva i Helsingfors. Då lät den så här coolt – en ny indieklassiker av den högst rankade tennisspelaren i TSK Malmen. Låten får av mig 5 av 5 tennisbollar. 

Peters recension: ”Här hör man med all önskvärd tydlighet att Björn är en visionär och en världsklassproducent. Hade jag gjort den här låten hade den säkert låtit som en tråkig Broder Daniel-garagerocklåt. Inte för att det är nåt fel med det iofs men … nu är det istället en massa pitchad sång och konstiga loopar och svep hit och dit även om det till syvende och sist ändå är en gitarr-bas-trummor-indie-låt men genom ett ”modernt” (töntig ord men ni fattar…) filter liksom. Jag tycker också han ska ha en eloge för att han gjort en bra låt som jag verkligen gillar av den mest sönderuttjatade ackordgången i modern popmusik. Det hade inte jag fixat tror jag. Hatten av! Det svänger satan också! Sväng är A & O. Även när det inte svänger ska det liksom svänga. Makes sense? Kanske inte, who cares …”

Every other night – skriven av John Eriksson

Peters recension: ”John är den mest konsekventa i vårt band. Han har en idé och sen håller han fast vi den. Oftast i alla fall. Här är det indie. Riktig indie. Flying Nun, The Chills, Cleaners From Venus. C-86. Lo-fi. Postpunk. Tunna gitarr-slingor. Bra riff! Bastoner högt upp i Peter Hook-anda. Och tydliga trummor. Lite reverb. Och ändå på nåt sätt jävligt catchy och riktig ”to the point”- låtskrivarPOP på ett sätt som alla dom där banden inte är. Saker sitter där dom ska. Proffsigt och oproffsigt. Det kanske inte låter så lockande …  Men lyssna får ni se. Det är faktiskt skitbra! Den är också föredömligt kort. På’t igen bara!! Några riktigt snygga textrader också. Skön dystopisk stämning. Life is shit. Life is short. Pop till you drop liksom.”

Björns recension: ”Det bästa jag någonsin har hört.”

 

Dela på Facebook
Tweeta