Nya numret av Café kommer ut idag. Jag har skrivit en lite längre grej om alkoholism. Det låter möjligen inte riktigt så muntert och gladlynt som vi kanske annars vant oss vid att vi har det i den här bloggen, men jag hade någon slags idé om att jag ville gå på ett AA-möte. Jag ville veta hur det gick till. Vilka som satt där. Jag tänkte att det kanske skulle lära mig något om mig själv och min omgivning. Det blev mycket tyngre än jag hade räknat med, mycket jobbigare, jag beskrev det vid ett tillfälle som att det kändes som att bli skallad i hjärtat. Jag hoppas att det som kom ut på andra sidan bar med sig någonting. Jag tror att texten i slutändan kanske handlar väldigt lite om varför en del män i min omgivning har fått alkoholproblem genom åren, och mer om alla oss som stod bredvid och såg det hända utan att göra någonting. Det blev väl på sätt och vis också en berättelse om hur många män i min generation ser på manlighet, kanske.
Jag är väldigt glad och tacksam över att Café lät mig skriva den. Det finns några små gyllene höjdpunkter i tillvaron när man har ynnesten att försörja sig på att trycka ner tangenter då man faktiskt träffar människor som berättar historier som förändrar hela ens liv. Och en riktigt bra historia börjar alltid med en riktigt bra resa. Utåt, inåt, neråt. Det här var en sån resa för mig.
Det hade varit roligt om några av er ville läsa den. Jag kan tyvärr inte lova att den kommer upp på nätet, men den finns i alla fall alltså i tidningsform i nya Café från idag.
Det var bara det.
Bloggen återgår strax till sitt ordinarie program.
