Så bär du upp den trendiga skinnbrallan – Café ger sig ut på omöjligt modeuppdrag

Det var när jag gjorde en Terminatorisk skanning i den relativt nyöppnade vintagebutiken Humana vid Grönsakstorget i Göteborg som jag såg dem. I ett av butikens dunklare hörn glittrade det av svart. Var det en hylla med välputsade derbyskor eller en rad skinande bälten jag såg? Nej, jag såg en klädstång packad från sida till sida av en typ av byxor man kanske ofta inte ser varje dag. Skinnbyxor, läderbrallor, hudslacks – kalla dem för vad du vill. Klädkäppen bågnade nästan av byxor gjorda av svart skinn.

Jag hade förstått det som att läderbyxor var på tapeten i år. De hade visats jämt och ständigt på årets tidigare modevisningar som jag glimtat på genom Vouge-appen, flera internationella modemagasin hade tipsat om de bästa paren och Cafés egna modechef Daniel Lindström hade sagt att de var superinne. Efter att ha rotat fram ett lovande par, snurrat några varv i spegeln och insett att de satt bra (eller vad jag i alla fall trodde var bra) fanns det i den stunden inget annat att göra än att kasta fram kreditkortet och springa hem med mitt byte.

Efter det låg de länge längst ned i min garderob och samlade damm. Svårt. Det kändes som att gå på lava, eller som att lösa en riktigt svår ekvation. För när det väl kom till kritan kände jag mig alltid i slutändan som någon slags hybrid mellan Iggy Pop och Joe Exotic från Netflix Tiger King när jag stod och inspekterade min utstyrsel i hallspegeln, vad jag än försökte kombinera byxorna med.

Men en dag i veckan kände jag att det var nog. Det var dags att gå ut i offentligheten och se vad mina läderbyxor gick för. Se vad JAG gick för. Men innan min vågade färd ut i allmänheten valde jag att höra av mig till Cafés modenestor Daniel Lindström för att få några slutgiltiga tips på hur jag kunde bära upp dem till högsta grad.

Hej Daniel Lindström, visst är läderbyxan het i år?

– Ja, modemässigt är det inne. Man har ju sett att de synts på catwalks tidigare i år, vilket någonstans är det som bestämmer vad som är aktuellt. Så om det är trendigt råder det inget tvivel om, men hur många det är som faktiskt köper dem är en annan sak. 

Finns det något speciellt man bör tänka på när man köper ett par skinnbrallor?

– Ja, rätt mycket faktiskt. Går du in i en butik och letar efter ett par läderbyxor brukar det ofta bara finnas en modell med en passform. Du ska alltså ha lite tur, för är de för smala är det inte snyggt och är de för pösiga går det inte heller. Man får försöka lita på expediterna i butiken eller ta med sig någon kompis som kan hjälpa till. Har du aldrig haft skinnbyxor tidigare och är nybörjare kan det vara bra att sikta på billigare modeller och inte köpa ett par från Acne för typ 10 tusen kronor. Att ha på sig ett par läderbyxor kan kännas som ett stort steg att ta, och då ska du kunna bära upp dem med självförtroende. Något som hjälper är om de sitter bra och är lite mjukare i skinnet. 

Vilka plagg bör jag kombinera dem med?

– Det krävs nog ett par boots med lite klack, men man skulle kanske också kunna ha ett par svarta Converse. Många stylister pratar om kontrasten i materialen i och med att skinn är så hårt. Det kan vara snyggt att matcha med en blå jeansjacka men du kan även kombinera dem med en brun mockajacka, en hoodie eller en stickad tröja. Det ska helst vara lite rock n’ roll med inte en alldeles för snäll överdel. Vill man ha lite stil-inspö kan man googla på hur medlemmarna i Ramones klädde sig.

Utan att än ha vågat mig ur lägenheten iklädd dessa är min spontana tanke att det kommer att bli väldigt varmt. Stämmer mina farhågor? 

– Ja, det gör de ju. Du kan känna hur de klibbar om du inte hittar en modell i väldigt tunt skinn.

Nu hade jag blivit klokare. Men jag hade sedan tidigare bestämt att det var fusk att låta läderbyxorna helt och hållet agera lyktbärare och på så sätt gå ifrån min egna stil. Jag är trots allt varken Lenny Kravitz, bandmedlem i ett punkrockband eller ägare av boots med klack. Så jag rotade fram en enkel randig skjorta från garderoben, snörade på mina Converse (välsignade av Daniel Lindström) och slängde på en beige rock. Läderbyxorna satt som de skulle, jag hade en rebellisk känsla i kroppen och vindarna från gatan viskade mitt namn – det var dags att gå ut.

Det var lite kyligt, men inte alltför kyligt. Byxorna var definitivt varmare än jeans, men jag drabbades inte de där intensiva svettningarna som jag befarade att jag skulle göra. Jag gick vidare med min dag – tog en fika på uteserveringen vid Magasinstorget, stötte på några bekanta på vägen till Kungsportsplatsen och åt en macka på Bar Centro. Och vad jag observerade var att ingen verkade märka något. Här gick jag runt med ett par byxor som lika gärna kunde varit köpta från någon tysk fetishbutik och jag fick inte ens ett ”oj” när jag mötte mina ytligt bekanta.

Vad visar det här? Jag vet faktiskt inte. Det fanns något i mig som trodde att folk skulle peka och ja, tappa hakorna. Mina läderbyxor fick dock inte någon vidare uppmärksamhet – och visst var det så jag ville ha det. Men lite besviken var jag kanske. Hur som helst var mitt val av byxor något jag tyckte var extremt och utanför min trygghetszon, men fick det ändå att funka på något sätt. I alla fall för mig. Frågan som kvarstår är vad som kommer näst? Käpp? Tegnell-kragar? Blekt snagg? Den som lever får se.