Den hemlige humoristen – han spökskriver stjärnornas skämt

Johan Hurtig Wagrell  |  Publicerad 2014-10-01 15:22  |  Lästid: 4 minuter

Han har skrivit skämt åt Henrik Schyffert, Björn Gustafsson och Kristoffer Appelquist, men du vet nog inte vem han är. Nu tar skämtkonstruktören Fredrik Andersson steget upp på den stora scenen med sin egen stand up-föreställning.

Café ställde honom mot väggen om spökskrivning, sms-skämt och att i comedyns namn utge sig för att vara nazist.

* * *

En prydlig, snäll och ytterst likeable ung man tar plats på scen och levererar följande skämt: "Visst är det konstigt att folk säger att alla människor är lika mycket värda. Om jag ska köpa en prostituerad och hon saknar armar ska jag ju inte behöva betala fullt pris?”

– Ja, det var mitt öppningsskämt i början. Ibland funkade det och ibland kraschade det. Men det var i alla fall något annorlunda på den tiden, säger Fredrik Andersson åtta-nio år senare.

Stand up-debuten skedde 2004 och hans ofta grova men alltid tydliga skämt tog honom via rookieklubbar och Norra Brunn i Stockholm till tv-programmet 100%, som leddes av Adam Alsing.

– Jag provskrev skämt för något av alla panelprogram som gick då. Fick inte det jobbet men skickade mina skämt till Gustaf Skördeman som jobbade med Parlamentet vid den tiden. Han startade precis 100% då och tog in mig som redaktör.

Med risk för att krossa illusioner på en hel tv-publik: det är alltså fler bakom det roliga som sägs i rutan är just de som säger det.

– Redaktören skickar ut underlag till de olika manusförfattarna och de medverkande. Sen skriver alla hemma och skickar in sitt material. Sen sitter 4-5 personer på en manusdag och läser skämten högt, skrattar, hittar nya punchlines, nya skämt, vrider och vänder och därefter delas det ut till de medverkande. Det är jättekul!

Så du vet precis, ”nu ska jag skriva till Kristoffer, då är det si och så”?

– Ja då vet jag tonläget och vilken typ av vändningar som hans publik förväntar sig av honom och vad han tycker är roligt. Ibland kan det bara vara ett embryo till ett skämt, en observation eller en referens som kan vara lika mycket värt som en punchline.

Det känns som att det är både utvecklande och hämmande?

– Mest är det bara oerhört lärorikt. Som när jag var väldigt ny och fick chansen att ge mina roligheter till Henrik Schyffert och han tyckte det var kul ibland och inte kul ibland. Då kunde han säga varför – och så kunde jag gå hem och göra om läxan och komma tillbaka och säga ”nurå, är det kul nu?” och så sa han ”näe”. Hahaha.

Din föreställning heter Serial Joker och skiljer sig från många andra komikers soloshower. Du har inget budskap, berätta.

– Showen är en hyllning till skämtet, det är alltså inte en berättelse på det sättet som man kanske är van vid. Det här är några av mina bästa skämt som jag gjort i olika sammanhang och nu vill jag nå en annan publik än de som hänger på ståuppklubbar hela tiden.

Ska man ta med sig något från föreställningen?

– Man ska ha haft roligt. Det är det överordnade för mig. Men jag vill också gärna att folk ska ha haft roligt på ett annat sätt än de tänkt sig.

Hur skulle du beskriva din stil som stand up-komiker?

– Jag är inte så övertydlig, skämtet vinner. Publiken ska inte alltid veta var dom har mig. Är det roligare att utge mig för att vara nazist i ett skämt så är det det jag gör. Mina åsikter kommer nog fram på ett eller annat sätt ändå i tematik eller var jag landar i skämtet men det är inte så att jag utger mig för att ha en agenda att omvända publiken till min egen politiska övertygelse eller så. Skämtet vinner.

Och då spelar det ingen roll om det är hemskt?

– Vissa av mina skämt är ju fruktansvärda i bemärkelsen att jag utger mig själv för att vara en fruktansvärd människa i just det skämtet. Det är det som är utmaningen. Jag är bra på att skriva skämt, och jag vet hur jag kan få folk att skratta, utmaningen är att lägga ut små hinder för det. Hur hemsk kan jag verka vara och ändå få publiken att älska mig? Men kan nästan plocka bort mig ur ekvationen, på så sätt att det är väldigt tydliga skämt. Det var (komikern) Martin Soneby som sa tror jag, att det är sms-skämt.

Har du varit med och skrivit till andras soloshower innan eller bara tv-program?

– Jag har aldrig skrivit showen ”åt” någon annan som det kanske låter om jag säger att jag skrivit åt någons soloföreställning, men jag har varit med som bollplank. Det är mer som att man byter tjänster och har synpunkter på varandras grejer, vi tar en timme till mina och sen en timme till dina.

Vilka har du samarbetat med som bollpartner då?

– De flesta. När Schyffert gör soloshower brukar vi spåna, precis som när jag testar nytt material brukar jag testa det på honom. Björn (Gustafsson) när han gjort olika saker som presentatör eller sketcher så har jag bollplankat, men det är aldrig så att jag levererat tre A4 med färdiga sketcher eller så. Kristoffer har jag jobbat mycket med i olika sammanhang sedan 100% – och det var också i hans ombyggda kyrka i Sunne som jag hade premiären för showen.

Nu är det Skåne närmast, vad vill du hälsa till våra läsare där nere?

– Jag ser fram mot att hälsa på! Googla inte saker jag kan tänkas ha sagt om Skåne när jag varit på andra ställen. Det är helt taget ur sitt sammanhang. Jag älskar Skåne.

Johan Hurtig

Kolla in turnéschemat och köp biljetter här!

Barhäng, whisky och sms – se skämtsmakprov nedan:

* * *

Fler intervjuer:

”Jag hade på mig den på min bästa spelning någonsin” – Lorentz Berger om sin favoritskjorta

”Jag får verkligen en relation till kläderna” – Sverrir Gudnason om att klä upp sig på film (och varför han gillar 60-talslooken)

”Kriminalvården förbjöd mig att spela in musik” – Sebbe Staxx om vägen från cellen till scenen

”En kvinna ringde upp mig mitt i en sexakt och stönade mitt namn” – Michel Tornéus om påträngande fans, döden och ett rejält kok stryk

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2023-09-13 13:45