Skrämmande scenerna från vardagen i en textilfabrik: “Det är i stort sett slaveri”

Aftonbladet släppte tidigare i månaden serien Sweatshop där bloggarna Lisa Tellbe och Sarah Tjulander får resa till Kambodja för att se den verklighet många kambodjanska textilarbetare lever i. Där får de testa på hur det är att arbeta på en så kallad Sweatshop och de träffar några kvinnor som jobbar i fabrikerna med att göra kläder.

Inspelningsteamet fick inte tillstånd att filma i någon av de större textilfabrikerna men hittade en mindre fabrik där de fick. Under två dagar fick Lisa och Sarah jobba i fabriken.

“Det är i stort sett slaveri”

Andra dagen var de så utmattade att de var tvungna att ta en vilopaus. Något som inte uppskattades av arbetsledaren som såg till att de återgick till arbetet.

– Jag är så trött och varm just nu, och de stressar oss konstant. Jag förstår inte hur de kan göra detta varje dag, säger Sarah Tjulander.

För två dagars arbete i sweatshopen fick de sex dollar vardera, vilket motsvarar cirka 50 svenska kronor.

– Det är i stort sett slaveri, säger Lisa Tellbe.

”Jag var fattig och tvungen att sluta skolan”

Under natten får de bo hos Phearith, en 28-årig kvinna som jobbat som textilarbetare i 14 år. Hon bor i ett rum på åtta kvadratmeter, där väggarna endast består av plankor.

– Jag har jobbat sedan jag var fjorton. Jag ville studera, lära mig, känna till och förstå saker. Men min familj var fattig. Jag var tvungen att sluta skolan, och sedan dess har jag varit textilarbetare, säger Phearith.

Hon berättar att hon skulle ha velat öppnat en skönhetssalong och om andra drömmar hon har i livet.

– Jag vill ha en familj och barn. Att leva komfortabelt och fint. Jag vill bara ha lugn och ett modernt liv. Men våra löner måste höjas för att det ska kunna hända, säger hon.

Phearith jobbar på en stor textilfabrik i Kambodja, som bland annat syr kläder åt klädjätten H&M. Lisa och Sarah får även besöka ett resurscentrum för textilarbetare som jobbar för företaget M & V Int. Manufacturing (PP) Ltd, som är en stor leverantör till H&M.

Kvinnorna de träffar berättar om hur de inte har råd att äta eller betala för sina barns undervisning och flera av dem har fått fysiska problem av arbetet. En av kvinnorna (som är anonymiserad i serien) berättar att hon förra månaden endast fick 50 dollar, 400 svenska kronor, som ska räcka för att ta hand om henne, hennes man och deras son.

H&M: Upp till respektive land vilken lön som är tillräcklig

H&M valde till en början att endast kommentera det som uppdagas i serien med en skriftlig kommentar. Där säger de att de inte känner igen sig i den bild som ges av textilarbetarnas situation och att de kräver att människor behandlas med respekt och att leverantörer erbjuder sina anställda rättvisa löner och bra arbetsvillkor.

Här kan du läsa hela skriftliga kommentaren från H&M.

Efter ett tag valde H&M att göra en intervju med Aftonbladet angående hur arbetssituationerna ser ut för de anställda på textilfabrikerna. Där försökte Aftonbladets journalist Lisa Röstlund få svar på varför de inte får veta vilka fabriker H&M arbetar med och hur de tar ställning till de låga löner textilarbetarna får.

– När vi tog fram vår lönestrategi pratade vi med fack, människorättsorganisationer, ILO och så vidare. Den stora frågan var: ska vi som företag gå ut och säga vad vi tycker är en rimlig minimilön? Alla har kommit tillbaka till oss och sagt att det här är upp till respektive land och till respektive arbetstagarorganisation. Vi har svårt härifrån att ta ställning till om 140 dollar är nog eller inte, säger Anna Gedda, H&Ms hållbarhetschef.

Läs Aftonbladets hela intervju med H&M här. 

Löftet om en bättre framtid

Lisa Tellbe och Sarah Tjulander är båda väldigt tagna av upplevelsen i Kambodja och lämnar kvinnorna med lovord om framtiden.

– Jag lovar att jag ska göra allt jag kan, allt i min makt för att ni ska få det bättre, säger Lisa Tellbe till en av kvinnorna på resurscentrumet.

Se alla Sweatshop-avsnitten här.