Det har nu hunnit gå någon vecka sedan Thomas Stenström släppte sin officiella VM-låt Leva för alltid. De mer högljudda reaktionerna var inte superpositivt inställda.
De här människorna menade att låten inte kändes tillräckligt upptempo och inte kändes som en VM-låt. Nej det kanske den inte gör och tacka gudarna för det. Det finns ju en miljard låtar med manskörer som vrålar WÖÖÖÖUUUÖÖÖUU WÖÖÖÖUUU till en handklappsrytm som till och med de mest svagsinta stackarna kan hänga med i.
Att Stenström försökte sig på något nytt med sin VM-låt bemöts inte i det intellektuellt eftersatta fotbolls-Sverige med nyfikenhet och pepp, utan med aggression. Jag är glad att det här inte verkar röra Thomas själv i ryggen, utan att han, med rätta, menar att det är en väldigt bra VM-låt.
Thomas Stenströms kritiker (och här använder jag ordet generöst för denna sorgliga skara arga människor) är folk som lever uteslutande på en kulturell diet motsvarande plankstek och stor stark. Inget fel på den kombon, men det kan ju vara bra att ibland äta någonting annat också.
Den där sortens människor klarar inte av att hantera någonting som inte går direkt till reptilhjärnan, utan kräver kanske två eller tre lyssningar. Musik som rör sig en millimeter utanför deras bekvämlighetszon får dem att fullständigt se rött.
Det är så otroligt kul hur en otroligt bred och folklig artist som Thomas Stenström kan uppfattas som svårtillgänglig, för de här stackarna.
Bra fotbollsanthems ska ha någonting annat än de här enkla barnramsorna till låtar som svenska fotbollsgubbar inte tycks kunna få nog av. De arga gubbarna tycks konsekvent glömma bort exempel som Snart skiner Poseidon, Gårdakvarnar och skit och You’ll Never Walk Alone. Men det är klart att man inte kan förvänta sig mer av människor som menar att en låt borde vara ”mer som Markoolio och Brandsta City Släckers”.
De här reaktionerna på Thomas Stenströms fina låt är de värsta symptomen på vilket svårt anemiskt land Sverige kan vara när det kommer till kultur. Man får älska plankstek och starköl, men det innebär inte att man måste hata allt som inte är plankstek och starköl.
Thomas Stenströms låt är den bästa VM-låt som representerat Sverige på väldigt många mästerskap. Och tiden kommer visa att jag har rätt.
