Annons
Annons

Ronson_webb

Café träffar Mark Ronson som med senaste plattan Uptown Special och singeln Uptown Funk tagit revansch på musikvärlden. På ett hotellrum i centrala Stockholm pratar vi musikalisk skaparångest, favoritdesigners och varför Woody Allen är en ikon. 

* * *

Vad betyder det nya albumet Uptown Special för dig? 

Annons

– Jag gav allt för det här albumet. Jag var tvungen att göra en riktigt bra skiva. Det var längesen mitt förra album kom ut, som inte blev någon massiv succé egentligen. Mitt namn placerades längre och längre ner på festivalaffischerna. Min plats på musikscenen dalade och jag gick igenom en musikalisk identitetskris.

Gilla Cafe.se på Facebook

Hur tog sig den identitetskrisen sig i uttryck? 

– Det var ingen hype kring mig, tänk Adele eller Daft Punk – ingen frågade när nästa Mark Ronson-album skulle komma. Så jag satte mig i studion i åtta månader och försökte hitta influenser och melodier att bygga vidare på. Men jag gillade inte något av det.

Sen började du arbeta med Jay-Z-producenten Jeff Bhasker och Bruno Mars, var det ett framgångsrecept? 

– Jeff Bhasker är min favoritproducent, han har gjort otroliga grejer med Kanye. Vi åkte till hans hem i Venice i Kalifornien och skrev melodier som började intressera mig. Jag kände att det här var något annorlunda. Sen åkte vi till Bruno en kväll – han på trummor, Jeff på någon slags synthesizer och jag på bas. Vi fastnade för ett av Brunos trumspår, vi spelade in en demo och skrev en text för första versen. Låten Uptown Funk tog lång tid att slutföra eftersom att Bruno var på turné och det var svårt att träffas. Men det var så Uptown Funk föddes.

Med tanke på hur många musiker du samarbetar med – hur sätter du din särprägel på musiken?

– Oavsett vem som kommer in och sätter sin stämpel så handlar det om hur jag väljer att spela in trummorna eller hur jag vill att det ska låta. Jag tror att det sker mer eller mindre omedvetet. Men det var en medveten ansträngning att försöka hålla ihop albumet och det var därför jag var tvungen att välja bort flera bra låtar som inte platsade.

Du har beskrivits som en stilikon av många, hur tänker du kring din stil?

– Jag tänker inte så mycket på det faktiskt, utan jag vill hålla det enkelt och klassiskt. Som med musiken. Jag känner bara till några få designers egentligen. Jag attraheras alltid av vad Hedi Slimane eller Dries Van Noten gör. När jag tittar på vad ASAP Rocky gör blir jag inspirerad, men jag är 39 nu och kan inte klä mig hur som helst. Jag gillar även Acnes kläder, och det är ingenting jag bara säger för att jag råkar vara i Sverige.

Men hur hur väljer du dina plagg?

– Jag älskar ordning. Ser jag ett plagg, som dem här Yves Saint Laurent-byxorna jag har på mig, kan jag köpa två par och bära dem varje dag i sex månader. När jag tänker på bra stil då tänker jag på Woody Allen. Han bär samma typ av kläder varje dag – vilket förmodligen är det som gör honom ikonisk.

Och precis som med musiken, hur gör du för att hitta det unika?

– Jag tror att det händer naturligt, du gillar det du gillar. Jag gillar linjer och struktur, men det är egentligen som att förklara varför grön är ens favoritfärg. Det är precis som med musik, jag kan höra en särskild virvel och bara känna att ”det här älskar jag!”.

Har du ett särskilt plagg du älskar?

– Jag bär inte plagg till döden. Eftersom att jag är en idiot och tappar bort saker när jag reser så försöker jag inte bli för fäst vid något. Om det är något plagg just nu så är det dem här Saint Laurent-byxorna jag bär varenda dag.

 

Erik Lejdelin

Foto: Florent DeChard

* * *

Läs också!

Fredrik Wikingssons ångest under premiären av nya filmen: ”Jag höll på att skita på mig”

Alexander Bard älskar fortfarande att festa: ”Sex, droger och rock’n’roll har aldrig varit fel”

Erik Hamrén: ”Feminist blir nästan ett modeord just nu”

 

Annons

Dela (14)
Tweeta

Annons


Laddar