OS-hoppet Sven Thorgren: ”Snowboardåkare röker inte mer gräs än andra”

Sven Thorgren hoppandes på en rail under OS

Sven Thorgren är efter åtta medaljer i X-Games och en fjärdeplats i OS 2014 ett av Sveriges stora medaljhopp i Peking. För Café berättar Sven om kraschen i X-games, långa uppladdningen inför OS och tar motvilligt död på myten om snowboardåkare som slackers.

Robin Åberg | Foto: Uniqlo & Getty Images  |  Publicerad 2022-02-05 18:10  |  Lästid: 4 minuter

När vi får kontakt med Sven Thorgren är det bara några dagar kvar till avresa mot Peking och OS. Sven har knappt hunnit landat efter X-Games i Aspen där han kom sjua i big air och knep en bronsmedalj i slopestyle, trots en läskig krasch i första försöket.

Även om det är tätt mellan tävlingarna utstrålar Sven ett lugn inför OS och bekräftar därmed bilden om snowboardåkare som avslappnade typer, det är också i den fördomen intervjun tar avstamp. Ju längre intervjun pågår framkommer en annan bild, den om en snowboardåkare som lämnade lyxlivet i Monaco för att ge sig själv förutsättningarna för att bli så bra som möjligt och efter fyra år är bättre någonsin. Men först: Hur sköna är egentligen snowboardåkare?

– Vettefan, det finns nog båda sidor av det. Det är en klassisk myt att vi bara chillar och folk får gärna tro det men bortser man från konditionsidrottare så tränar vi nog mest av alla och det säger SOK också. Vi lägger extremt många timmar i backen, sen kan vi dra till gymmet och sen dra en skatesession på det. Vi har oftast väldigt kul så det blir det en annan typ av motivation än andra idrottare som kanske mer ser träningen som ett jobb.

Hur många timmar lägger du i gymmet?

– Jag är dålig på att logga men minst fyra gånger i veckan under sommaren och sen en del löpträning på det.

När snowboard gjorde debut på OS i Nagano 98 skapade Ross Rebagliati stora rubriker när han påträffades med cannabis i blodet och de som hade fördomar om snowboardåkare som gräsrökande hippies fick vatten på sin kvarn. Hur ser det ut med cannabisanvändningen i snowboardvärlden idag?

– Det har ju blivit helt legaliserat i USA, så det finns garanterat men inte mer än på andra håll. Jag tror inte det är någon skillnad mellan snowboardåkare, hockeyspelare eller vad som helst. Generellt är gräsrökning som att ta en bärs i USA och det finns ju en del amerikanska snowboardåkare så… jag säger inga namn. Jag tror inte det skiljer sig mot resten av samhället.

När Café intervjuade Nils van der Poel sa han att när man står på startlinjen är det ”viktigt att tänka igenom varför man vill stå där och att man också kan klara av att njuta av att vara där.” Varför kommer du stå där och hur gör du för att klara av att njuta?

– Det är viktigt att komma ihåg att man står där för att man själv valt det, inte för att ens tränare eller föräldrar vill att man ska bli en OS-medaljör. Den insikten ger ett väldigt lugn och det har jag haft stor nytta av många gånger.

Något specifikt exempel?

– När jag tog mitt första guld på X-games. Då hade jag vunnit kvalet, låg fyra inför sista åket och var sista åkaren ut. Då kände jag en enorm press för jag visste att jag hade chans på guldet. Det är naturligt att hjärnan vill att man ska fly i det läget. Då stannade jag upp, tänkte att nu är jag i situationen jag drömt om och det gav mig ett sånt jävla lugn.

Senaste X-Games kom du trea i slopestyle trots att du kraschade i första åket. Hur börjar man inte tänka för mycket efter något sådant?

– Jag kände mig fokuserad och förberedd inför tävlingen, sen gjorde jag missen, kraschade och slog i huvudet lite. Då förstod jag inte själv att jag varit medvetslös några sekunder och ingen sa det till mig heller, så jag reste mig upp och drog ner. Man hade fyra åk på sig så jag hoppade över andra åket och sparade mig till de två sista. När jag körde de första railsen efter kraschen kände jag mig helt hundra i skallen och då började jag nästan skratta för mig själv när jag kände att ”det här har jag”.

Du klarade dig undan hjärnskakning?

– Det vet jag inte, men de kunde inte märka något när de gjorde tester direkt efter och det kändes bra för mig. Jag har extremt stor respekt för huvudskador.

Sven Thorgren under OS 2014. Foto: Getty.

Trots att kraschen under X-games såg läskig ut klarade sig Sven alltså rätt bra och under karriären har han klarat sig från större skador. Ett par mindre skador fick däremot stora konsekvenser när han missade OS 2018 efter att ha brutit nyckelbenet två gånger och dragit på sig en rejäl stukning i foten. Skadorna och den missade olympiaden gjorde att Sven förändrade sin träning och valde att flytta från Monaco och hem till Sverige, närmare bestämt Kläppen i Dalarna.

Varför lämnade du Monaco?

– Jag kände att jag behövde ändra i mitt liv efter skadorna och när jag hade gjort min sista operation kände jag att ”nu skiter jag i det här och flyttar hem till Sverige”. Jag trivdes inte så bra i Monaco heller, människorna där var inte så roliga.

Hur länge har detta OS varit ett mål?

– Det har funnits i bakhuvudet länge, speciellt eftersom det brukar gå bra för mig i Kina och jag har tagit medalj på big air-hoppet vi ska köra. Det är ett speciellt land och det är alltid kul att vara där, så det har varit ett mål länge.

Har du lagt upp träningen på något visst sätt på grund av det?

– Om man spolar tillbaka till 2018 kan man säga att jag ändrade om mitt liv. Jag flyttade till Dalarna och med den flytten fanns en tanke om att bygga en sommarträningsanläggning och Kläppen var med på att bygga den. Sen har jag även byggt en replift på tomten där jag har rails som jag kan träna på. Det har varit fyra års av uppbyggnad av perfekta förhållanden för att bli bättre på snowboard.

Vad är det bästa med att ha en replift på tomten?

– Vanligtvis står vi hälften av tiden i liften men med den här tar det bara tio sekunder att komma upp till toppen. När man eliminerar den tiden så blir det sjukt bra för repetitioner. Ungefär som när en skateboardåkare nöter en kick flip kan vi nöta våra trick mycket snabbare. Det var det som gav mig medalj nu på X-games, mitt hopp-åk inte var bland de bästa men jag var överlägsen på railsen.

Är du bättre än någonsin nu?

– Ja det är jag.

Du kom fyra i slopestyle på OS 2014, vad siktar du på detta OS?

– Nu är jag med i två grenar så jag har chans på två medaljer. Jag siktar alltid på att åtminstone vara på pallen men det är klart att man planerar ett åk som ska räcka till en förstaplats. Man får gå för att göra sitt bästa, sikta på att sätta åket och inte tänka för mycket.

Om det blir ett guld på OS, vad händer då?

– Det blir nog ingen större skillnad. Det enda är väl att man får bättre sponsorkontrakt så man kan spendera mer pengar på snökanoner och bygga en ännu större backe på tomten. Vi får se vad flickvännen tillåter.

Sven Thorgren tävlar i slopestyle den 6 februari (final den 7 februari) och i big air den 14 februari (final den 15 februari).

Dela på Facebook
Tweeta

Redaktionen tipsar

Uppdaterad 2022-02-05 18:10