Sverigeaktuella Suede-sångarens mardrömsintervju med Café

I söndags spelade brittiska rockgiganterna Suede för ett fullsatt Dramaten i Stockholm. Nyligen besökte Suedes sångare Brett Anderson Sverige för att göra PR. En PR-resa som inte riktigt blev vad Brett hade tänkt sig.

Joakim Almén | Foto: IBL | Publicerad 2018-10-08 15:44 | Lästid: < 1 minuter

Min introduktion till heroin stod Suede-sångaren Brett Anderson för. Nej, givetvis inte på det sättet. I en Musikbyrån-intervju på 90-talet berättade Brett att heroinruset var det bästa han visste. I sin androgyna uppsyn var han spännande – och modern.

Jag frågade mamma vad heroin var: ”Ingenting man borde pyssla med”, svarade hon. 20 år senare möts vi på Café Rival i Stockholm. Brett är i Sverige för att spela in Babel (han har släppt bok) och passar på att prata om ett nytt Suede-album som släpps den 21 september. Hans perfekt androgyna uppsyn har transformerats till en än mer perfekt brittisk lord-uppsyn.

Jag förklarar Cafés upplägg för intervjun: vi vill göra formatet Sista ordet, vårt frågeformulär som har besvarats av alla från statsministern till Usain Bolt och Noel Gallagher. Korta frågor om Suedes nya album lämpar sig bättre i digitala kanaler och för googlande fans på jakt efter nycklar till textrader, tänker vi. På så sätt får fler chansen att läsa om skivan – som också är gammal när magasinet kommer ut. Brett skruvar på sig.

– Jag vill prata om vårt nya album.

– Absolut. Men i så fall blir det för vår sajt och inte i print, svarar jag med darr på rösten och hoppas att han ska förstå.

– Men ... jag vill ju vara i print, kontrar Brett.

– Då är det de här frågorna som gäller.

De följande minuterna är närmast bisarra, Suedes gitarrist Richard Oakes går ut. Jag sträcker över telefonen för att visa frågorna. Brett studerar dem noggrant och mumlar lätt ”jag vill ju vara i print” ännu en gång. Efter ytterligare 30 sekunders betänketid ställer han sig upp. Intervjun, som aldrig blev en intervju, är över.

– Frågorna är för opersonliga, de kan ställas till vilken artist som helst, säger han och lämnar rummet.

Brett är inte otrevlig, han har bara integritet som den gamla skolans rockstjärna. Länge leve gitarrmannen och tack, Brett.

* Efter att texten skrevs visade det sig att Bretts nämnda Babel-medverkan inte kunde sändas på grund av ljudproblem under inspelningen. En PR-mässig kallduschresa för Brett, alltså.