Annons
Annons

Kristofer Hivju: Jag kanske inte ser ut som en gentleman, men jag är faktiskt en

När stjärnrollen i True Blood gick till Alexander Skarsgård trodde han att den internationella karriären var körd. Men efter Game of thrones ligger världen öppen för Kristofer Hivju. Café flyger till Oslo för att ta reda på en sak: hur man tar steget från barnteater till att bli Nordens hetaste skådespelare.

Johan Wirfält
Foto Björn Terring
Dela (4)
Tweeta
Annons
hivju2

Med tv-världens mest omtalade skägg har han lindat tittarna kring sina fingrar. Egentligen var det tänkt att Kristofer Hivju skulle spela i Game of thrones med ett stort lösskägg, men han kom till inspelningen med sitt eget. Kavaj, Oscar Jacobson. Skjorta, Appletrees. Byxor, H&M. Sjal, Appletrees. Skor, Christian Louboutin. Klocka, Chopard/ Nymans Ur.

Rött skägg riskerar körkortet i en tunnel under Oslo. Kristofer Hivju – filmstjärna, wildling, innehavare av det mest omtalade ansiktshåret i norskt kulturliv sedan Ibsens dagar – har knappt sju minuter på sig om inte den här torsdagen i mitten av februari ska sluta i fullständigt haveri.

Morgon och förmiddag har ägnats åt klädprovning, fotografering och intervju för Café. Nu väntar dagens viktigaste möte: Kristofer Hivju ska hämta äldsta dottern Noor, 8, i skolan och köra henne till en pianolektion.

– Och aldrig att hon behöver vänta på mig. Aldrig i helvete! Men vi hinner. Bara jag bryter mot lagen.

Hans fru Gry Molvaer Hivju, dokumentärfilmare och makens informelle agent, nickar entusiastiskt från baksätet och återgår till mobilsamtal med en sportaffär – parets andra dotter Sylja fyller 7 och ska få en cykel. Kristofer Hivju växlar ner, svänger ut i omkörningsfilen och gasar upp i 115 samtidigt som han tar tre bilar på raken. Blicken är plötsligt mycket koncentrerad: samma gröna ögon som i de senaste tre säsongerna av Game of thrones genomborrat män och monster.

– Vi är världsmästare i extremlogistik! ropar Gry.

Några minuter senare når vi lågstadieskolan på Oslos sydvästsida. Pappa kommer i tid, sekundmarginalen hyfsat god till och med. Han lämnar bilen, en skruffig Mitsubishi Outlander från säg 2004, på tomgång, drar på sig en pälsmössa och stövlar iväg mot skolbyggnaden.

Kristofer Hivju gör det här varje dag.

För fyra år sedan visste få utanför Norges teaterkretsar vem Kristofer Hivju var. Visst, han hade spelat in en del tv och kortfilmer och haft biroller i de amerikanska storproduktionerna After earth och The thing – men Hollywood-cv:t var blygsamt.

Kristofer Hivjus föräldrar är båda berömda scenskådespelare i Norge, och det var också till teatern han själv förlagt sin karriär. Men efter närmare ett decennium på prestigescener som Nationaltheatret i Oslo och Tröndelag teater i Trondheim hade han valt att trappa ner för att koncentrera sig på pappalivet.

Så kom Tormund Giantsbane.

I en serie som Game of thrones, med tiotals huvudroller och ett myller av starka sidokaraktärer, krävs en del för att sätta individuellt avtryck – särskilt som vardagen i George RR Martins fantasyvärld oroväckande ofta tycks sluta med att en stridshammare mosar din hjärna. Men Hivju har överlevt. Mer än så: Sedan entrén i tredje säsongen av Game of thrones har han fått en mer bärande roll för varje år. I kommande säsong har Tormund Giantsbane avancerat till ledare för vildingarna, det fria folket norr om muren i Westeros.

HBO:s serie har hunnit ikapp de litterära förlagorna, Game of thrones skrivs nu parallellt i bokform och för tv. Ur det perspektivet är det frestande att se Tormunds klättring i rankerna som ett betyg även på Kristofer Hivjus insats.

I en tid då varje sänd tv-minut realtids-analyseras i sociala medier och kampen om betalande tittare samtidigt är hårdare än någonsin bör folkets kärlek inte underskattas. Rollfigurer som går obemärkt förbi kan snabbt tas av daga – medan publikfavoriter inte sällan får utökad airtime i kommande säsonger.

Och fansen älskar Tormund Giantsbane. Han har en sällsam förmåga att skilja huvuden från fienders kroppar, egentligen bara toppad av de flinka formuleringar han häver ur sig medan slakten pågår. Kanske är det ett arv från teatern: Hans komiska tajming gör Tormund till något mer än klyschan av en blodtörstig bärsärk från Norden. Det finns, inser vi, en kvick intelligens bakom den djuriska fasaden.

Och ja, vi måste förstås tala om skägget. Hivjus väldiga rödburr är synonymt inte bara med Tormund Giantsbane – det är svårt att komma på någon annan skådespelare i Norden (världen?!) som just nu är så intimt förknippat med sitt skägg. På Youtube finns klipp som ”Kristofer Hivju’s beard revolution”, där han guidar unga män till den perfekta ansiktsbehåringen. Och när Hivju gästade Skavlan tidigare i år passade han på att gnugga skägget mot SVT:s norske programledare – för att bevisa hur mjukt och hälsosamt det är.

– Det kom någon ”forskningsrapport” förra året som slog ner som en bomb i hipsterhelvetet, det skulle finnas mer bakterier i skägg än i en toalett påstods det. Men när jag var hos Skavlan senast satt ju er professor, Agnes Wold, och försvarade mig. Tydligen har Fredrik Skavlan mer bakterier i ansiktet än jag. Mitt skägg är som en mur, skrockar Kristofer Hivju.

Vi har åkt till familjen Hivju–Molvaers hemkvarter. De bor i ett så kallat svenskehus – ursprungligen tvåfamiljsvillor som byggdes med svenskt stöd när Norge var i nöd efter andra världskriget. Kristofer Hivju växte upp i kåken bredvid, där hans föräldrar fortfarande bor kvar.

Vi fräser förbi och parkerar lite längre bort: Noors pianolärare är både vän och granne. Nu sitter vi i en vindskupa medan dottern klinkar fram Coldplays Viva La Vida en våning ner.

Förlåt, jag kan inte släppa skägget riktigt. Hur lång tid tar det att odla ut?

– Fyra månader. Det är nödvändigt att ta hand om skägget hela tiden. Du ska bada det i öl. Och dricka mycket öl samtidigt, för proteinerna. Och det här måste du skriva, det censurerades när jag berättade det i en annan intervju. Hästsperma är jätteviktigt! Bästa inpackningen ett skägg kan få. Det är sant!

Jag tror dig.

– Okej, jag skojar. Men att jag har skägget är faktiskt lite av en slump. Jag hade bara stubb när jag fick rollen i Game of thrones, men inspelningen blev framflyttad på grund av sjukdom. När jag kom till setet första gången stod de och väntade med ett skitstort lösskägg, men jag hade ju låtit mitt eget växa i flera månader, säger Kristofer Hivju.

Du var en Game of thrones-älskare redan innan du fick rollen, eller hur?

– Ja, jag satt mitt i säsong två när agenten ringde. ”Du har två dygn på dig, sedan vill de ha en audition-tejp”, meddelade hon. Jag hade inte ens tänkt tanken att jag skulle kunna vara aktuell för en HBO-serie. För många år sedan var det bara jag och en annan skådis kvar i uttagningen till rollen som Erik Northman i True blood. Och så vann Alexander Skarsgård. Jag minns att jag tänkte att fan också, där rök min chans. Svensken fick den. Game of thrones tänkte jag inte missa.

Så han förberedda sig noga. Vände och vred på det fåtal repliker han skulle göra, provade ansiktsuttryck och rörelsemönster. Det tog något dygn, sedan hade han Tormund Giantsbane ”i sig” säger Kristofer Hivju:

– Han är en no bullshit kind of guy, willing to kill and die for his people. En man det är skoj att dricka mjöd med men som du inte vill hamna i slagsmål med efteråt. Den där auditionen satt, alltså. När de sa att jag fått rollen var det som att gå med i Beatles.

hivju3

Den dagen Game of thrones är slut (eller hans karaktär har dödats) kommer Kristofer Hivju ändå att kunna leva gott på tv-serien genom att besöka Comic-Con och andra events: ”Som vi säger på inspelningen: ’That’s our pension.’” Rock, Bonsoir/NK Manlig Depå. Skjorta, COS. Byxor, Oscar Jacobson. Skor, Christian Louboutin.

Tiotalet är den popkulturella megafranschisens era. När säsong sex av Game of thrones har global premiär den 25 april är det en märkesdag av samma dignitet som nästa Hunger games-film eller en ny bok i Millennium-serien.

Fans världen över har värmt upp sedan inspelningen startade i Nordirland i slutet av sommaren. I kölvattnet av varje Game of thrones-skådespelare som landat på Belfast flygplats skvalpar tusentals retweetade mobilkamerabilder. Varenda läckt detalj från produktionen leder till nya spekulationer. Över-
lever Tyrion Lannister sin dödsdom? Och vad händer egentligen med Jon Snow? Säsong fem avslutades med att han låg dödligt sårad i Nattväktarnas fästning vid muren, men vad gör Kit Harington i Belfast om karaktären han spelar är död?

Uppenbart är i alla fall att Kristofer Hivju får en större roll. Mance Rayder, vildingarnas ledare, avrättades i säsong fem. Tormund är hans naturliga efterträdare.

– Jag säger inte ett knyst om vad som händer, men det roliga med att göra en karaktär säsong efter säsong är att du får möjligheten att dyka in i rollen från nya vinklar. Jag trodde aldrig att Tormund skulle gråta, till exempel. Men han gör det i slutet av episoden Hardhome i säsong fem, när stora delar av hans folk dör.

Hur stor möjlighet har du att själv påverka manuset?

– Det är extremt genomarbetat på förhand, jag kan inte gå in och förändra repliker i grunden. Däremot kan vi komma fram till att en scen kan lösas annorlunda. Eller att jag haft tankar om hur min karaktär ska uttrycka sig. När vi spelade in första säsongen hade jag ett annat röstläge när jag gjorde Tormund, hans stämma låg närmare min vanliga röst. Jag skulle in i studion för att göra eftersynk på någon replik, och då insåg jag att den stämman inte alls passade karaktären. Det slutade med att jag fick övertyga producenterna om att jag skulle läsa in alla mina repliker i hela säsongen på nytt, säger Kristofer Hivju.

– Men annars, när kameran väl går, är det min show.

Ni har en gigantisk fanbas. Åker du på Comic-Con och sådana mässor? 

– Jag har gjort lite sånt. Ville jag ha det som jobb skulle jag ha gjort ett decent living bara på att åka runt på sådana events. Som vi säger på inspelningen: ”That’s our pension”.

Med megafranchise kommer megabudget. Inför säsong sex har det skrivits ymnigt i branschmedier om skådespelarnas nya kontrakt: de fem huvudrollsinnehavarna i Game of thrones tjänar enligt uppgifter i amerikansk press 300 000 dollar per avsnitt – över 20 miljoner svenska kronor per person för hela säsongen. HBO sägs dela upp ensemblen i tre lönekategorier, och eftersom Tormund Giantsbane i säsong sex har en mer bärande roll än tidigare är det mycket möjligt att Kristofer Hivju numera räknas in i kategori två. Det skulle, om vi ska tro samma branschrapporter, ge honom en lön på åtminstone ett par hundratusen kronor per avsnitt. Överlever han hela säsongen, tio episoder, blir det ett par goda miljoner på banken.

Frågan måste ställas. Hur mycket tjänar han?

– Jag kanske inte ser ut som en gentleman, men jag är faktiskt en. Och en gentleman pratar aldrig om pengar. Självklart är jag nöjd med lönen HBO betalar, jag kan unna mig att äta mycket god mat. Men annars är jag helt ointresserad av lyx.

Game of thrones har en spännande ensemble. Inledningsvis var det egentligen bara Sean Bean som var känd hos en bredare publik, och hans karaktär Ned Stark dör tidigt i serien. Nu har många av skådespelarna i serien blivit stjärnor. Blir folk på inspelningen divigare för varje säsong som går?

– Det har varit intressant att följa varandra. När jag kom in var Game of thrones på väg att bli en global succé, men den hade inte nått de dimensionerna den har nu. Men ingen av kollegorna har förändrat sig på vägen. Vi sitter alla i samma kalla tält, det är som ett maraton, 12 timmars inspelning per dag och några timmar i sminkvagnen före och efter det. Ingen har blivit star struck vad jag sett. Vi är som en sorts familj, vi skojar och leker.

Vem är roligast?

– Han som spelar Ser Davos Seaworth, Liam Cunningham, är en fantastisk kille. Det är en seriös roll, men Liam är en vandrande cirkus. Britter och irländare har ju alltid jävligt bra humor.

Varför har Game of thrones fått sådant genomslag? Fantasygenren i sig är förstås en förklaring, George RR Martins böcker hade en bred läsekrets redan före tv-serien enbart i egenskap av att vara en fantastisk saga. Men det finns också något unikt i George RR Martins författarskap, ovanligt för litteratur som annars lite slentrianmässigt brukar förknippas med drakar och demoner. Martins berättelser må utspela sig i en annan värld än vår. Men de problem hans karaktärer brottas med är djupt mänskliga – och har ofta starka beröringspunkter med dagens samhällsdebatt. Se till exempel hur han speglar frågor om jämställdhet: Sällan har patriarkatet och den underordning som kvinnor tvingas leva med som konsekvens gestaltats så starkt om i Game of thrones. George RR Martins böcker är särpräglade inte bara som fantasy, utan också som litteratur i allmänhet.

Kristofer Hivju är inne på något liknande:

– Grejen med Game of thrones är de psykologiska aspekterna. Du förstår vad karaktärerna vill, och de har väldigt skilda sätt att ta sig dit. Det här med drakarna och allt det där andra är egentligen inte fokus – det handlar om människorna och hur de förhåller sig till varandra. Om du placerat Game of thrones i vår samtid och sagt att det handlat om presidenter och tjänstemän hade du antagligen haft en lika bra serie. Det är spännande karaktärer som vill spännande saker.

Vem hade Tormund Giantsbane varit i den serien?

– Han hade kommit från ett amerikanskt ghetto.

1 2

Annons

Dela (4)
Tweeta

Annons

Laddar