– Vad vill vi ha?
– En julkalender som består av en lista med 2010-talets bästa album, som känns ganska godtycklig i både urval och utformning!
– När vill vi ha det?
– Om du insisterar så antar jag att nu vore lämpligt!
Opåkallat – men med oförtruten entusiasm – fortsätter Café att ringa in, runda av och randa ned det bästa av 2010-talet. Om du vill ha decenniets bästa rocklåtar så finns det redan sammanfattat av Cafés Joakim Almén. Inom kort kommer också år 2019 att sammanfattas låt- och tv-seriemässigt. Varje dag under december månad fram till julafton kommer därför Café också att ranka albumen som formade det decennium som snart går i mål.
Eftersom vi numera lever i ett helvetiskt VAR-universum så är det på sin plats att meddela att den enda regeln som gäller är den om ett album per artist. Café önskar trevlig läsning, härlig lyssning och god jul!
Plats 17: Kamasi Washington – The Epic (2015)
2010-talet var decenniet där felanvändningen av ordet ”episk” till slut togs i mål. Det var på tiden. Det enda som motiverade användningen av ordet annat än i dess ursprungliga syfte var naturligtvis för att beskriva Kamasi Washingtons gigantiska trippelalbum.
Tillsammans med namn som Kendrick Lamar, Thundercat och Flying Lotus lyckades Washington med konststycket att föra upp spirituell jazz på topplistorna. Dels genom Kendrick Lamars To Pimp a Butterfly, men lika mycket genom Washingtons egna album som blev en av decenniets mest osannolika framgångssagor. Hans storhet ligger i hur han gör musik i rakt nedåtstigande led från Sun Ra, men lyckas hela tiden antyda sin musiks släktskap med hiphop, funk och blaxploitation-soul. The Epic är en varm flodvåg som får berg att sprängas.