– Vad vill vi ha?
– En julkalender som består av en lista med 2010-talets bästa album, som känns ganska godtycklig i både urval och utformning!
– När vill vi ha det?
– Om du insisterar så antar jag att nu vore lämpligt!
Opåkallat – men med oförtruten entusiasm – fortsätter Café att ringa in, runda av och randa ned det bästa av 2010-talet. Om du vill ha decenniets bästa rocklåtar så finns det redan sammanfattat av Cafés Joakim Almén. Inom kort kommer också år 2019 att sammanfattas låt- och tv-seriemässigt. Varje dag under december månad fram till julafton kommer därför Café också att ranka albumen som formade det decennium som snart går i mål.
Eftersom vi numera lever i ett helvetiskt VAR-universum så är det på sin plats att meddela att den enda regeln som gäller är den om ett album per artist. Café önskar trevlig läsning, härlig lyssning och god jul!
Plats 19: FKA Twigs – LP1 (2014)
En vän som på en festival nyligen såg FKA Twigs uppträda var efteråt tagen. Musiken var överväldigande, den enorma basen och den skira falsetten lät som en underjordisk orkester. Men framför allt var det scenshowen som han fastnat för. Rörelserna, dansen, den fullkomliga synkroniseringen i varenda rörelse. Allra mest imponerad var han över att FKA Twigs hade fått tag i en dubbelgångare som inte bara såg exakt likadan ut som henne, men som även kopierade hennes varenda rörelse. Han fick efter konserten förklarat för sig att han hade sett dubbelt.
Det faktum att det för min vän hade känts rimligt att FKA Twigs hade anställt en dubbelgångare bara för att göra exakt samma rörelser som henne själv under två timmar väljer jag att inte bara se som ett alarmerande tecken på hans alkoholkonsumtion – utan snarare som ett bevis på att FKA Twigs nyskapande musik och scenkonst många gånger var på en helt egen nivå, och att större delen av musikvärlden fortfarande kämpar för att komma ikapp henne.