Café utser 10-talets bästa album – plats 4: Kendrick Lamar – ”good kid, m.A.A.d city”
Cafés Tom Cehlin Magnusson utser decenniets bästa album fram till julafton.
Opåkallat – men med oförtruten entusiasm – fortsätter Café att ringa in, runda av och randa ned det bästa av 2010-talet. Om du vill ha decenniets bästa rocklåtar så finns det redan sammanfattat av Cafés Joakim Almén. Inom kort kommer också år 2019 att sammanfattas låt- och tv-seriemässigt. Varje dag under december månad fram till julafton kommer därför Café också att ranka albumen som formade det decennium som snart går i mål.
Eftersom vi numera lever i ett helvetiskt VAR-universum så är det på sin plats att meddela att den enda regeln som gäller är den om ett album per artist. Café önskar trevlig läsning, härlig lyssning och god jul!
Plats 4: Kendrick Lamar – good kid, m.A.A.d city (2012)
Uppföljaren To Pimp A Butterfly är egentligen det självklara valet, där lyckades Kendrick Lamar koka ned hela den afroamerikanska musikhistorien till ett enda praktverk. Det albumet tog hiphopen ut i rymden och kommer stå kvar till tidens slut. Men, just i dag känns ändå good kid, m.A.A.d city som Kendricks bästa album.
När Kendrick Lamar ska säljas så nämns ofta hans skarpa texter, hans flyfotade rapteknik och hans dramaturgiska förmåga. Och absolut, så är det – men det är mest av akademiskt värde. Kendrick Lamars genombrottsalbum är ett av historiens bästa hiphopalbum helt enkelt för att varje låt på albumet är så fruktansvärt kul att lyssna på – det är torpedhockey hela vägen.
Oavsett om det är ett tolv minuter långt epos i två delar som i Sing About Me, I'm Dying of Thirst eller när Kendrick kanaliserar sin egen 16-åring i den monumentala Backseat Freestyle är det känslan av att få vara med när någon gör något som den är född för att göra. Under 2010-talet var Kendrick Lamar påfallande ofta bäst av allt och alla.
