Opåkallat – men med oförtruten entusiasm – fortsätter Café att ringa in, runda av och randa ned det bästa av 2010-talet. Om du vill ha decenniets bästa rocklåtar så finns det redan sammanfattat av Cafés Joakim Almén. Inom kort kommer också år 2019 att sammanfattas låt- och tv-seriemässigt. Varje dag under december månad fram till julafton kommer därför Café också att ranka albumen som formade det decennium som snart går i mål.
Eftersom vi numera lever i ett helvetiskt VAR-universum så är det på sin plats att meddela att den enda regeln som gäller är den om ett album per artist. Café önskar trevlig läsning, härlig lyssning och god jul!
Plats 9: Anderson .Paak – Malibu (2016)
Det är smått otroligt att tänka tillbaka på vilket fruktansvärt bra musikår 2016 var. På 2000-talet är det det enda året som kan mäta sig med storheter som 1969, 1977 eller 1991. En av skivorna som var först ut var Anderson .Paaks Malibu.
Albumet klockar in på över en timme, men innehåller inget fett. Jazz, boom bap, house, funk – absolut, men framför allt är Malibu ett pampigt soulalbum som inte hade skämt för sig bland 70-talets klassiker i genren. För även om mäktiga gäster som Talib Kweli, Madlib, ScHoolboy Q och Kaytranada bidrar till det pampiga överdådet så är det alltid Anderson .Paak som är den (beklagligt) shortsbärande orkesterledaren.
Det är hisnande att tänka på att han under samma år släppte ett annat av det årets bästa album, Yes Lawd!, tillsammans med producenten Knxwledge. År 2016 förvandlades allt som Anderson .Paak rörde vid till guld – karatkvoten på dubbelmackan The Seasons/Carry Me var av historiska nivåer.