Berättelse från coronakaoset i Marocko – hon hann precis med sista flyget hem innan landet bommade igen

Få hade det nog kunnat föreställa sig den verklighet vi lever i just nu, där människor över hela jorden stannar hemma från sina arbeten och distanserar sig socialt. Situationen i Kina, där allt började, ser förvisso positivare ut nu jämfört med tidigare, men fortfarande sprider sig coronasmittan i snabb takt och till fler ställen. Dagligen rapporteras om att viruset upptäcks på nya platser och om fler länder som nu stänger ner sina gränser för att stoppa smittspridningen.

Ett land där allt för bara nån dryg vecka sedan var som vanligt är Marocko. När de första coronafallen upptäcktes ändrades dock situationen väldigt snabbt. Efter bara några dagar stängdes landet ner och alla turister ombads att lämna omedelbart. Café har snackat med en svensk turist som befann sig där mitt under detta händelseförlopp, vars berättelse vittnar om den omtumlande tid vi lever i just nu.

När Pernilla Johansson, till vardags content- och designansvarig på Lidingöloppet, bokade en sista-minuten-resa till Marrakech, hade hon inte i sin vildaste fantasi kunnat ana hur omtumlande hennes vistelse skulle bli.

Hur kom det sig att du reste till Marrakech från första början?

– Jag hade fått ledigt torsdag och fredag förrförra veckan. Då jag haft en väldigt tung jobbperiod på sistone tänkte jag passa på att åka på en yogaretreat. När jag bokade var läget lugnt i Marocko så jag tog en chansning.

Men situationen ändrades?

– Ja, under helgen blev det totalt kaos. Mitt plan hem som jag bokat med Lufthansa ställdes in på grund av coronasituationen. Jag ringde då till Sveriges ambassad för att få hjälp med hur jag skulle ta mig hem. Det alternativ de kunde erbjuda var att jag skulle boka ett nytt flyg med Turkish Airlines till Istanbul, för att sen ta mig hem därifrån. Men det skulle kosta alldeles för mycket.

Vad gjorde du då?

– Jag vände mig till UD för att få mer information om situationen. Rådet jag fick av dem var att invänta Lufthansa och se om de skulle skicka ner något extra flyg. Det här var i söndags och vid det laget hade viruset även brutit ut i Marocko. Kort därefter stängde kungen ner det mesta i landet och hotellet utrymdes på folk. Ägarna och alla gäster stack därifrån. På måndagen var vi bara tre gäster kvar på hotellet tillsammans med en kokerska.

Hur gick dina tankar då?

– Man ville ju bara få komma hem till varje pris. Jag bokade in mig på tre olika flighter med Norwegian som skulle gå senare i veckan, men så ställdes tisdagsflyget in. Samtidigt fick de andra kvarvarande hotellgästerna åka hem till Frankrike. Så då var jag plötsligt helt ensam kvar med kokerskan – då fick jag panik.

Vad gjorde du då?

– Jag tog kontakt med UD igen. De sa att jag genast skulle försöka hitta en alternativ väg hem.

Vad innebär en alternativ väg i ditt fall?

– Alltså typ att jag skulle åka taxi till Algeriet eller ta en båt över till Spanien. Bara så att jag tog mig in i Europa liksom. När man tänker på det såhär i efterhand så är det rätt sjukt att det var det enda råd kunde ge.

”Varje gång någon fick ut sitt boardingkort var det som om att man fått ett ´green card´– folk jublade och applåderade.”

Vad hände sen?

– På tisdagkvällen fick jag äntligen nys om att Norwegian skulle skicka ner ett tomt plan för att plocka hem norska resenärer. Sent på kvällen lyckades min pappa få tag i en biljett till flyget som skulle gå på onsdagmorgonen.

Hur var situationen på flygplatsen när du kom dit?

– Det var det absolut värsta jag varit med om! På plats var en massa militärer och i avgångshallen var det proppat med turister som förtvivlat väntade på att få sina platser bekräftade. Varje gång någon fick ut sitt boardingkort var det som om att man fått ett ´green card´– folk jublade och applåderade. Känslan jag kände över att få komma med flyget går inte att beskriva.

Vad hade hänt om du inte kommit med flyget?

– Det vill jag inte ens tänka på. Inga flyg går ju därifrån från och med i torsdags, så jag hade nog varit strandad där ett bra tag. När jag klev av planet var jag sist att gå av och då kändes det verkligen som att jag var den sista turisten 2020. Fast jag hoppas ju inte det såklart.

”När jag klev av planet var jag sist att gå av och då kändes det som att jag var den sista turisten 2020.”

Vad känner du nu efter att äntligen fått komma hem?

– Jag är nog fortfarande i chocktillstånd. Det jag har varit med om de senaste dagarna har varit så omtumlande och det känns fortfarande surrealistiskt.

Till sist måste jag ändå fråga: hur var själva yogaupplevelsen?

– Den var bra, haha! Det var ju väldigt lite folk på plats av förklarliga skäl.