Att tittarsiffrorna hos de stora streamingtjänsterna skjutit i höjden sedan coronapandemin bröt ut råder det inga tvivel om. Nätet kryllar av sajter som recenserar och ger rekommendationer på serier att konsumera i karantäntider och Café är inget undantag.
Under de senaste veckorna har det mesta av snacket i serieväg handlat om den kritikerrosade och lika skruvade Netflix-dokumentärserien Tiger King. Men streamingjätten har även andra produktioner i sitt utbud som fått stor uppmärksamhet på sistone. En av dessa är miniserien Unorthodox – ett drama i fyra delar som baseras på Deborah Feldmans uppmärksammade självbiografi från 2010 med samma titel.
Anledningen till att serien blivit så hyllad är lätt att förstå. Feldmans livshistoria som porträtteras i serien är både spännande, fascinerade och svår att greppa. I serien får vi följa med 19-åriga Esther ”Esty” Shapiro, som får nog av den instängda verkligheten i en ultra-konservativ judisk gemenskap i Brooklyn som hon lever i, och flyr därför till Berlin. Bakom sig lämnar hon ett olyckligt och barnalöst äktenskap, vilket ses som en stor skam, då kvinnornas huvudsakliga kall i livet är att just föda nya barn och uppfostra dem till nya medlemmar av gemenskapen.
Verkligheten Esty möter i Berlin är helt annorlunda från hennes vardag i New York. De mest självklara fri- och rättigheter för såväl tyskar som oss svenskar som fostrats i sekulära samhällen, är för henne helt främmande. Och det är just denna kulturkrock som är så fascinerande med Unorthodox. För visst, en del har nog stött på en och annan ortodox jude med skruvlockar och höghatt (för att utrycka sig lite slarvigt) när man turistat på New Yorks gator, kanske när man kollat in de gentrifierade och hipstertäta kvarteren i Brooklyn-stadsdelen Williamsburg. Men bortsett från det är det nog få som kommit riktigt nära en judisk gemenskap likt den som förekommer i serien och som Deborah Feldman växte upp mitt i.
I en intervju med DW News berättar författaren om uppväxten i en chassidisk Satmar-gemenskap i just Williamsburg. Gruppen grundades av Förintelseöverlevare från Ungern som såg hemskheterna de utsattes för under kriget som ett straff de gjorts sig skyldiga till genom assimilering och sionism. Hon beskriver att gruppen designade en form av nytt getto, där man införde en livsstil som var strängare än någon annan judisk grupp levt under tidigare. Reglerna som man levde efter var extrema tolkningar av de judiska lagarna och innebar en livsstil starkt präglad av kollektivism, arrangerade äktenskap och gammaldags könsroller där kvinnor föder barn, medan männen ägnar största delen av sin vakna tid till att studera Toran.
Det faktum att Esther flyr till Tyskland skär extra djupa sår i gemenskapen, med tanke på gruppens starka kopplingar till Förintelsen. Något som leder till att Estys man Yanky och hans kusin Moishe inleder en jakt för att få hem Esty. Feldman berättar i intervjun med DW News att hon uppfostrades med föreställningen om att tyskarna var demoner, vars uppgift varit att straffa jordens judiska befolkning för deras synder. Bland annat ska hennes farmor – en person som stått henne mycket nära under hela livet – ha sagt att Adolf Hitler haft kycklingfötter, ett tecken för att han i själva verket varit en ond demon.
Att tyskarna visar sig var helt annorlunda än vad Esty fått höra under uppväxten, är en viktig och central del för seriens handling. Plötsligt berikas hon med nya perspektiv på livet, att det kanske inte bara finns en enda sanning om vad som är ”rätt” sätt att leva på. Men framförallt börjar hon drömma om att få ägna livet åt sin stora passion – musiken.
Unorthodox bjussar på en spännande och fascinerande historia som dessutom upplyser tittarna om en svårgreppad och främmande verklighet – en verklighet som nog inte många visste om existerade i en världsmetropol som New York. Har du inte sett serien så bör du.