Sedan en tid tillbaka bor familjen Herngren på detta nysvenska paradis, dit tiotusentals svenskar har immigrerat för att slippa regn och slask – en lyxversion av utvandringen till Amerika, kan tyckas.
Att Felix, 58, har valt att spela in sin nya serie Där solen alltid skiner på denna sagolika plats känns helt rätt. Inte bara för att det numera är hemmaplan och att inspelningsdagarna kan varvas med sol och bad, utan också för att det är en plats som så många svenskar har en relation till. Från grisfester och all inclusive till de som väljer att starta om på ny kula.
En central fråga i serien är om dessa svensk-mallorkiner (“svellisar”?) flyttar ifrån något – eller till något. När jag frågar Guldbaggevinnaren (Biopublikens pris 2014) om detta, är han snabb på att svara:
– Vi flyttade till någonting. Vi hade ett bra liv i Sverige, men kände att det vore spännande att få komma till solen. Att slippa vinteroveraller och spöregn och slask, men framför allt att få bo i en annan kultur.
– Väl här upptäckte vi att ganska många faktiskt flyttar från någonting, jobbiga saker som gjorde att de behövde en nystart, och det tyckte vi var jäkligt intressant.
– Det kan vara ganska stökigt, trassligt och jobbigt, men det är också väldigt utvecklande. Man vet att man har en kämpig period framför sig, men på andra sidan finns det oftast någonting mycket bättre. Och det upplever jag verkligen.
“Ju mörkare något blir, desto viktigare blir humorn.”
Den som förväntar sig en ny Solsidan kommer att bli förvånad. Tonaliteten i Där solen alltid skiner – som handlar om två bröder vars liv flätas samman av en ödets nyck – ligger närmare Bonusfamiljen och är bitvis som en svensk The White Lotus. Snaran dras åt efter varje avsnitt, och mot slutet kokar det över.
– Jag älskar att jobba med humor och kan nästan inte låta bli att skruva till det roliga i saker. Men jag tycker också att ju mörkare något blir, desto viktigare blir humorn. Annars stänger hjärnan liksom av eftersom vi inte orkar ta in det, utan väljer bort det.
– Humor gör att människor öppnar upp huvudet. Man luras nästan in i att sitta och skratta åt något som egentligen är ganska besvärande. Och då börjar man fundera, vad var det egentligen som var roligt i det där? Det sätter igång tankarna kring frågor som jag tycker är viktiga att ställa sig i livet. Humor blir ett sätt att skifta perspektiv.
I huvudrollerna ser vi bland andra Per Lasson som den smällrike före detta Ica-handlaren Tom och Erik ”Jerka” Johansson som hans bror Timmy – en småstrulig hantverkare med ekonomiska bekymmer men gott hjärta.
Tom har flyttat till Mallis för att njuta av livet, men vi förstår ganska snabbt att han egentligen har flytt ifrån något. Under hans 50-årskalas förändras allt, och Timmys familj blir en ny del av livet på Mallorca.
Felix dyker ibland upp framför kameran som en slags Patrick Bateman-version av Ove Sundberg. Det är lika roligt varje gång – men stunderna är få. Karaktären han mest identifierar sig med, däremot, är seriens mest vilsna.
– Tom skulle jag nog absolut säga, säger Felix utan att blinka och lägger till ett litet “tyvärr”.
“Vi garvade åt det hela veckan – det var ju faktiskt ganska kul”
I serien utsätts Tim och hustrun Maja (Rakel Wärmländer) för ockupanter – ett fenomen som är både absurt och verkligt på Mallorca och det spanska fastlandet. Enligt spansk lag är det nämligen nästintill omöjligt att bli av med ockupanter som flyttar in i ens hem.
– Man måste gå via myndigheter och polisen, och sedan ta det till domstol. Man kan inte bara börja förhandla själv med personen, och man får absolut inte kasta ut någon – vilket är helt sinnessjukt egentligen.
Felix berättar att lagen är en rest från Franco-tiden. Efter att många med kopplingar till regimen flydde utomlands och lämnade efter sig massor av tomma bostäder, införde staten en lag som sa att om något står tomt, så får man flytta in – ockupera det.
– Det har blivit en del av den moderna spanska demokratin, den där tanken om att man ska kunna ta saker som inte används. Men det har ju gått helt i absurdum. I dag, om du inte har larm hemma och du är borta fyra dagar, så kan det plötsligt bo en familj där – och då får du inte ut dem.
– Om familjen som flyttar in dessutom har småbarn eller någon som är sjuk, då kan de få bo kvar i upp till tio år. Och då måste du dessutom fortsätta betala elräkningarna – du får inte stänga av elen eller vattnet.
Har du själv blivit utsatt för ockupanter eller känner någon som har det?
– Ja, absolut, [jag känner] ett par stycken. Det roliga var att under inspelningen, när Per Lasson skulle bo här, så hyrde vi ett hus inne i stan med lägenheter till alla skådisar och filmteamet – så vi skulle vara nära varandra.
– Och när jag kom dit för att låsa upp dörren, då var lägenheten redan ockuperad av en kvinna! Hon hade alltså hunnit flytta in. Helt otroligt. Vi garvade åt det hela veckan – det var ju faktiskt ganska kul. Men samtidigt, det där är ju realiteter här.
Så hur nervös är du själv för att det ska hända dig?
– Ja, alltså… det är helt otroligt. Man måste ha larm här, helt enkelt. Det är det enda sättet.
Dagen efter kommer Felix att leda mig genom ett alldeles för tufft tabatapass. Då kommer jag att önska att jag visste vad tabata var för något, att jag inte suttit uppe hela natten och pitchat chipssorter till Mauri – och framför allt att jag inte tryckt i mig en jättefrukost precis innan passets början.
”Där solen alltid skiner” visas nu på SkyShowtime.
