Vi är många som lagt åtskilliga timmar på Counter Strike, Battlefield, Call of Duty eller andra first person shooter-spel, och i perioder också känt oss ganska bra på att vinna över fiender på slagfältet.
Men desto färre av oss känner för att plocka upp vapen i en riktig krigszon. Men det var exakt var 24-årige John Duttenhofer från Colorado gjorde.
Han sålde sin bil, sparade ihop 60 000 kronor och sade sedan upp sig från jobbet för att resa till Raqqa i Syrien och slåss mot IS tillsammans med kurdiska YPG. I en lång intervju med brittiska Mail Online förklarar han att hans 13 timmar om dagen framför CoD var bra förberedelse för det riktiga kriget, och menar att det han lärde sig där hjälpte honom att överleva.
– Jag var inte rädd för att dö eller så. Tv-spelen förberedde mig på sätt och vis på att tänka strategiskt och hur jag skulle undvika att bli dödad, som hur jag skulle använda mig av skydd och inte stå på öppen gata, säger han.
Han menar också att han hade hyfsade kunskaper om vapen och material genom spelet. Däremot säger han att spelet hade gjort väldigt lite för att förbereda honom på hur det faktiskt skulle kännas att vara i en krigszon.
– Jag tror inte att det går att göra någon jämförelse mellan det mentala stadiet du har när du spelar tv-spel och hur du känner när du vet att du potentiellt kan dö, säger han.
Duttenhofer tog sig genom Tyskland till nordöstra Syrien med hjälp av en koordinator han fått kontakt med online. Han ringde ett nummer och åkte till ett hotell där han och andra frivilliga blev upphämtade. Han genomgick sedan några veckors träning och därefter blev han del av en prickskyttegrupp som hjälpte andra grupper att rycka fram för att så småningom överta staden.
För egen del slutade dock kriget när hans vän, Jac Holmes från England, dog i en explosion. Då bestämde han sig för att återvända hem, efter sex månader i Syrien.
– Jag bestämde mig för att åka dit efter att jag fått rapporter om vad ISIS gjorde. Jag tyckte att det var ganska sinnessjukt. Dels ville jag själviskt bekämpa IS, och dels ville jag vara del av något historiskt och omvälvande, sa han till Mail Online.
Men det föll sig aldrig så att han sköt någon IS-medlem, vilket han säger sig sörja.
– Jag är ganska besviken för jag ville vara den som klämde avtryckaren mot en IS-person, men de flesta hade redan flytt staden. Jag kände ingen skuld. De är en grupp som är värre än nazisterna. De vill leva den mörka tiden igen och jag ville inte leva i en värld med dem.