Världens dyraste dokumentär avslöjar systematisk doping inom idrotten

”Ikaros” (Icarus) är en dokumentär som tar avstamp ur en amatörcyklists nyfikenhet på hur mycket doping kan förbättra en prestation, och landar i historiens största dopingskandal.

Olle Arnell | Foto: IBL/Netflix  |  Publicerad 2017-09-07 14:48  |  Lästid: 3 minuter

När Netflix betalade 5 miljoner dollar för sändningsrättigheterna till Ikaros innebar det att det blev en av de dyraste dokumentärerna som någonsin sålts, och trots sin koppling till idrotten behöver du knappast vara sportintresserad för att fängslas av den här kartläggningen av systematisk doping till synes sanktionerad av president Putin själv, för att använda idrotten som ett propagandaverktyg i ivern att visa upp ett land och ett system från en sida som är långt ifrån sann.

Bryan Fogel har varit amatörcyklist i några år och Lance Armstrong är en av hans största hjältar. Trots att Armstrong genomgick uppåt 500 kontroller fastnade han inte i ett enda dopingtest under sin karriär, till slut var det hans stallkamraters vittnesmål som fällde honom och tvingade fram ett erkännande. Hur är det möjligt, frågade sig Fogel och bestämde sig för att dels testa hur hans prestation påverkades av doping – och om han själv kunde fuska utan att bli påkommen.

Grigory Rodchenkov, chef över Rysslands antidopingorganisation instruerar Bryan Fogel via Skype hur han ska undvika att bli avslöjad för doping.

Fogel kommer i kontakt med Grigory Rodchenkov som under tiden för när dokumentären spelas in är ansvarig för den ryska antidopingorganisationen (vilket han var fram till och med november 2015). Utan, vad det verkar, någon som helst övertalning berättar Grigory hur man kan fuska utan att bli upptäckt, och sätter upp ett personligt schema för hur han ska spara ren urin, vad han ska ta för preparat, när han ska ta dem och hur han ska ta dem för att inte bli avslöjad – exakt samma schema som Lance Armstrong använde.

Grigory Rodchenkov hjälper Bryan att hålla koll på sitt rena urin.

Ikaros är en två timmar lång dokumentär som tar oss in i den allra smutsigaste världen av doping, korruption och den största konspirationen någonsin inom idrotten, som exploderar under OS i Sotji men som upptäcks först långt efter att de olympiska spelen är över. Vad som inledningsvis känns som en dokumentär i Super Size Me-format fast med prestationshöjande substanser istället för hamburgare och pommes försätter snabbt tittaren i ett helt annat läge.

Grigory Rodchenkov visar sig vara en högst karismatisk karaktär som växer på en ju längre in i dokumentären man kommer, och stundom glömmer man nästan bort att han är minst lika skyldig som de han sedermera hänger ut och anger i media. Parallellerna till Snowden finns där och utan att avslöja för mycket spelar människor i Snowdens närhet även en roll i Ikaros.

Vladimir Putin under invigningsceremonin av OS i Sotji 2014.

OS i Sotji blev en succé för Ryssland som vann medaljligan överlägset med sina 33 medaljer. Senare skrev WADA (World Anti-Doping Agency) i en rapport att 1 000 ryska idrottare varit dopade i OS och Paralympics i Sotji och London och troligen så långt tillbaka som 2011.

Inom loppet av två veckor strax efter att dopingskandalen avslöjades dog två högt uppsatta personer som arbetade tillsammans med Rodchenkov inom den ryska antidopingorganisationen. Nikita Mamayev uppgavs ha fått en hjärtattack medan dödsorsaken för Vyacheslav Sinev inte har kommunicerats. Grigory Rodchenkov befinner sig på hemlig ort i ett amerikanskt vittnesskyddsprogram och känner fruktan för sitt liv.

Vladimir Putin och den ryska regeringen har konsekvent förnekat all inblandning.

Ikaros är årets bästa dokumentär så här långt och har du inte sett den rekommenderar vi dig att gå raka vägen in på Netflix.

Bryan Fogel på Sundance-festivalen i London i år där Ikaros vann specialpris för bästa dokumentär.
Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2023-09-10 15:47