Jonas Cramby rankar Sveriges 10 godaste maträtter

10. Smörgåsbord

Ett smörgåsbord är inte något man äter. Det är något som drabbar en. Att stå i en lång småsnuvig buffékö i juletid och dividera med sig själv om hur man ska lägga upp måltiden för att orka få i sig alla favoriter – plus helst inte bli så full att man börjar spela luftgitarr till Vår julskinka har rymt – är något av det finaste och svenskaste vi har. Och som allting riktigt svenskt vet vi inte riktigt om vi älskar att hata det eller hatar att älska det. För å ena sidan så är smörgåsbord familj, tradition och en ursäkt för att ett par gånger om året dricka snaps till lunch och få proppa i sig fläsk som en bakfull mördarbakterie. Men å andra sidan är smörgåsbord också att få en stenhård armbåge i sidan av en pensionerad reservofficer rusande mot laxen, råka se en 8-åring med analklåda undersöka samtliga prins­korvar vid varmhållningen samt drabbas av tillfällig ansiktsförlamning av en dåligt kallhållen sillsallad. Om det är värt det? Varje gång.

9. Falukorv med stuvade makaroner

När du läser det här vet jag vad du antagligen tänker: Vem STUVAR egentligen sina makaroner? Hertigen av Luxembourg? Noppe Lewenhaupt? Git Gay? Och visst, 99,9 procent av alla falukorvs­måltider vi äter i det här landet använder sig antagligen av snabbmakaroner. Det betyder inte att det är rätt. Att äta sin tunt skurna, snyggt Pac Man-snittade och perfekt knaperstekta falukorv med långkokta, krämiga stuvade makaroner är en stunds vardagslycka och ketchupdränkt kulturbevarande. Makaroner, den riktiga gammaldags sorten, kom nämligen till Sverige redan på 1600-talet via det franska hovet, och det äldsta receptet på maträtten hittar man i Cajsa Wargs kokbok från 1755 där makaronerna stuvades med riven ost och muskot – vilket också råkar vara världens första mac & cheese-recept. Kom nu inte och säg att vi inte bidragit till världsgastronomin.

8. Stekt fläsk med löksås

Har du också tröttnat på bartenders som tror de är klyftiga när de har i baconinfuserad lönnsirap i sina Old fashioned och folk som delar roliga bacon-memes, har roliga bacon-t-shirts och stolt visar upp sitt nya läppcerat – med baconsmak! Ja, de senaste årens baconhysteri var alltid väldigt töntig, MEN med allt detta sagt så är det ju faktiskt svårt att argumentera mot en skiva riktigt knap­rigt fläsk. Det har liksom allt det där som trycker på lyckoknapparna: salt, fett och knaprigt. Och om bacon är gott så är det äktsvenska stekfläsket faktiskt ÄNNU godare, inte minst om du äter det med löksås. Stekt fläsk med löksås kanske låter som en maträtt som bara äldre herrar som bär hängslen och luktar kropp har som favorit – men den varma, söta karamelliserade lö­­ken, tryggt kokta potatisen och knapriga salta fläsket är en av de riktigt, stora svenska klassikerna som tyvärr riskerar att dö ut (precis som du om du äter den för ofta.)

”Mamma Scans köttbullar är svenskarnas favorithalvfabrikat och charkuteriernas motsvarighet till surströmming.”

7. Köttbullar med gräddsås och lingon

Att skriva en topplista på svenska maträtter och utelämna köttbullar vore som att prata om Louvren utan att nämna Mona Lisa eller åka till Neapel för att äta en Gorbys. Köttbullar med gräddsås och lingon är den maträtt som definierar oss när vi är utomlands, det är vad vi lagar när vi är ledsna, ger till barnen när inget annat duger och det är den enda sorts mat som kan få vuxna människor att plötsligt prata bebispråk och vilja ringa sin mamma. Ja, om vi skulle vara tvungna att sätta en maträtt på svenska flaggan skulle det antagligen blir en rund, brun boll som de flesta andra länder skulle missta för att det hänt en liten olycka. Och det råkar också vara exakt vad det luktar varje gång man öppnar ett paket Mamma Scans köttbullar, svenskarnas favorithalvfabrikat och charkuteriernas motsvarighet till surströmming. 

6. Spaghetti köttfärssås

När Sverige på 40-talet skrev ett arbetskraftsavtal med Italien skulle det inte bara hjälpa landet att återhämta sig efter andra världskriget – det skulle också förändra svensk matkultur i grunden. Med sig tog nämligen de italienska arbetarna sitt hemlands matvanor i form av pasta och pizza. Snabbspola 75 år och man finner att just dessa maträtter i dag har blivit det svenskaste som finns: spaghetti köttfärssås till vardags och hämtpizza till fest … samt, tja, vardag. Ja, vi är alla byggda av nötfärs, konserverad tomat och Kungsörnens spaghetti och det är med största sannolikhet den maträtt du just nu sitter och funderar på om du ska laga i kväll. Eller är tre gånger samma vecka för mycket? Svar: Nej. Det är helt normalt. En annan förklaring till spaghetti köttfärssåsens storhet är att alla kan laga den, även riktiga puckon. Det är därför det i dag finns ungefär lika många köttfärssåsrecept som det finns svenskar. Min barndoms köttfärssås bestod till exempel bara av fyra ingredienser: hårdstekt köttfärs, svampsoja, ketchup och en massa kärlek, om än ointresserad av matlagning.

5. Lösgodis

När jag pratar med släkt och vänner boende utomlands är det alltid tre saker de saknar mer än annat: 1. Den svenska barnomsorgen. 2. Den svenska föräldraförsäkringen och 3. Det svenska lösgodiset. Andra länder äter såklart också godis, men då under mer ordnade former. Att stå riktigt bakfull på sin lokala matbutik och försöka skrapa loss en salt balk ur infektionsorgeln är lika svenskt som att klaga på vädret och vi älskar det lika passionerat. Jag själv tycker på allvar att det inte existerar en krogdessert som kan mäta sig med en påse lösgodis på vägen hem, och en gång var jag ihop med en tjej vars bästa bantningsknep var att helt sluta äta mat och överleva på krokofanter och skumbananer. Idén med att låta folks allra lägsta instinkter styra sötsaksintaget fick en försäljningschef på ett företag som passande nog sålde lösviktsfoder till sällskapsdjur i början av 80-talet. 1984 började det första lösgodiset säljas på Vivo Daglivs på S:t Eriksgatan i Stockholm, och redan första veckan sålde man 300 kilo. 

4. Kebabrulle

Det finns ungefär 3 500 pizzerior i Sverige. Jämför man med att det också finns cirka 180 Sibyllakiosker och 200 McDonald’s blir det tydligt vilken roll svennepizzan spelar i vår vardag. Den lokala pizzerian har blivit en lika viktig del av vår stadsbild som gågator och kommunala blomsterrabatter. Res till en svensk småstad, och om de inte har något annat så har de i alla fall en anständig pizzeria. Kungen och drottningen av svenne­pizzorna är såklart kebabpizzan: det är en äktsvensk gatublandning som uppstått på grund av den italiens­ka arbetsinvandringen på 40-talet och den turkiska på 80-talet och med tiden blivit vår mest populära snabbmatsrätt. Men frågan är om inte uppstickaren kebab­rullen är ännu lite vassare och godare? Förutom att det är den perfekta maträtten om du inte kan bestämma dig för om du är sugen på pizza eller kebab, så gör den avlånga formen den väldigt lättäten – man behöver aldrig fundera på var man ska ta nästa bett. Och när man spatserar hem från pizzerian med en folieklädd cylinder under armen känner man sig lite som en fransk astronaut.

”Kombinationen korv, mos, räkor och choklad borde verkligen inte fungera men gör det varje gång.”

3. Tunnbrödsrulle och Pucko

Den svenska Sibyllakorvkiosken är vårt enda riktiga bidrag till den internationella streetfoodkulturen. Det var där man träffade kompisar, blev jagad av raggare och fick en första kyss liggande på en solvarm, knäppande motorhuv med knäet i en mosbricka. Även om det såklart finns något deprimerande med att vi har pulvermos och färdig räksallad där andra länder har ramen och banh mi så är det också lätt att ta den blygsamma varmkorven för givet. En riktigt god varmkorv ligger hela dagen och tillagas långsamt, långsamt i ett korvspad från 1973 tills den är lika len, varm och aromatisk som Ryan Gosling i en solstol. När Anthony Bourdain skulle välja den maträtt som speglade det svenska folkets själ och värderingar bäst valde han såklart tunnbrödsrullen. Den var billig, väldigt svensk och tillräckligt moffig att inta efter en blöt natt på stan. Dock ställde han sig frågande till räksalladen – vilket måste ha betytt att han åt den utan en Pucko till. Kombinationen korv, mos, räkor och cho­klad borde verkligen inte fungera men gör det varje gång.

2. LGO – limpmacka, gräddost, O’boy

Om jag var en hipp kokboksförfattare från, säg, Barcelona och skulle skriva en modern kokbok om svensk matkultur skulle jag ägna åtminstone ett kapitel åt att försöka få mina landsmän att försöka återskapa en av den folkliga, svenska gastronomins absolut största uppfinningar: limpmacka med gräddost och O’boy. Jag skulle inkludera instruktioner för hur man bäst bakar en limpa med rätt stuns, hur mycket matfett man ska ha på (mycket), jag skulle erbjuda lokala gräddostalternativ samt ha med ett recept på hur man gör O’boy från grunden – trots att jag är säker på att det inte skulle bli samma sak. Få saker smakar nämligen mer barndom än en autentisk LGO. Så det är ingen slump att ingen av huvud­­ingredienserna förändrats sedan 1960. Till sist skulle jag också bifoga noggranna instruktioner för hur man bäst äter maträtten: utpumpad efter en sportaktivitet, ensam framför tv:n, fortfarande med istappar i håret. Tolv år.

”Ärtsoppa är historia, kultur och  okuvlig överlevnadsvilja med en klick senap på kanten.”

1. Ärtsoppa, punsch & plättar

Ärtsoppa med punsch och plättar hamnar inte bara etta på den här listan för att det är gott och på många sätt den perfekt balanserade måltiden: lite salt, lite sött, lite påvert, lite överdåd (och så lite sprit också). Nej, den hamnar etta eftersom varje gång man äter den så känner man samtidigt smaken av vår gemensamma historia – och ens egen, personliga. Ärtsoppan inleder måltiden genom att påminna om att vår svenska matkultur nästan helt är formad av kris, krig och katastrofer. Under 1700-talet hade vi nödår ungefär vart femte år, under 1800-talet var vi ett av världens fattigaste länder och det skulle dröja till 1900-talet innan vi regelbundet började äta färsk mat över huvud taget. I stället var vi en nation som torkade, syrade, saltade och rökte. Fläsket kunde vi äta regelbundet, för det gick att salta in, och de gula ärterna var en av de allra enklaste grödorna att odla, torka och förvara, så det kunde vi äta ofta. Varje torsdag, till exempel. Ja, ärtsoppa är historia, kultur och  okuvlig överlevnadsvilja med en klick senap på kanten. Den kärva historielektionen lättas sedan upp med ett studentikost glas punsch och avslutas med den mest kärleksfulla, personliga, intima maträtt man kan äta: plättar. Plättar och pannkakor är visserligen billigt och allmängiltigt gott men kräver både tid och omsorg att göra. Det är inte så mycket en maträtt som en kärleksförklaring till ens närmaste. Pannkakor är kärlek på hög med grädde och en klick hallonsylt på toppen och något av det finaste man kan göra för någon.