“Jag behöver aldrig kompromissa med min musik. Jag är helt fri”

Namn: Jonas Peter Lundqvist.

Född: 29 april 1980 i Göteborg.
Karriär: Trummis i indiepopbandet Bad Cash Quartet. 
Deras första album, självbetitlade Bad Cash Quartet, kom 1998. Därefter släppte de Outkast (2001) och Midnight prayer (2003). År 2007 gjorde Jonas Lundqvist debut som soloartist med albumet ADHD och sedan dess har han släppt ytterligare två soloskivor.
Aktuell med: Nya albumet Affärer, och tre spelningar i vår – den första 16 mars på Södra Teatern i Stockholm.

Jag har släppt skivor i tio år utan att någon varit där. Sist spelade jag i Borås för typ fem personer

Du har sagt att du inte kan göra någonting som är tråkigt. Hur funkar det?

– Vi har alla samma saker: lägenhet, bil, välfärd – men hur kunde allt bli så tråkigt? Vissa beter sig som att ett liv är tusen år när det bara är ett ögonblick.

Din nya skiva heter Affärer, hur orkar du släppa musik?

– När jag skriver musik är jag inne i en egen värld där det är helt fantastiskt. Efteråt kan man bli en darrande liten pojke och fråga sig själv hur man vågade göra det där.

Vad handlar skivan om?

– Kärlek och otrohet. Relationer och rock’n’roll. Titeln bygger på att livet består av transaktioner. Du måste ge för att få något tillbaka. Vill du ha något fantastiskt måste du ge allt.

Inför förra albumet sa du att det kändes som att du sprang och folk stod med påkar längs vägen. Hur känns det nu?

– Inte lika nervöst. Jag är så glad att jag får fortsätta göra min grej. Jag vill bara få folk som lyssnar att känna något i hjärtat.

Du växte upp i medelklassområdet
 Örgryte i Göteborg. Hur var det?

– Väldigt tryggt. Alla vi i Bad Cash Quartet sprang som barn i varandras trädgårdar. Om någon ramlade var en mamma där och sa: ”Hur gick det?” Det fanns ingen bättre grogrund för självförtroende. Om vi bodde i ett mindre privilegierat område hade vi säkert inte vågat ta den platsen.

Hur hittade du till musiken?

– När jag var elva år blev min bästis storebror kristen över en natt. Han ställde sig på taket och slängde ut alla sina vinylskivor. Jag lyckades fånga Six Pistols debutplatta. Den var neonfärgad och riktigt häftig. Därefter kom Sonic Youth, Nirvana. Allting. En värld fri från auktoriteter.

När folk frågar om tiden när vi turnerade med Broder Daniel fokuserar de ofta på droger och alkohol men framför allt minns jag hur snäll stämning det var

Bad Cash Quartet beskrev ofta som rebelliska slackers. Hur väl stämde den bilden?

– Vi var kids som ville ha kul. Vi hade ingen annan agenda än att utforska livet. Jag blir fortfarande glad när jag ser ungdomar som gör samma resa. Unga poeter och konstnärer som ligger höga på natten, läser Nietzsche och tror de hittat ett hål i universum.

Vissa skulle hävda att det är ohälsosamt att ligga hög på natten.

– Då hade kidsen sagt: ”Ni då? Ni håller på med era jobb och skit för att köpa någon mässingskran till era bostadsrätter. Vad mer då? Jag ligger stenhög och letar nyckeln till universum.”

Som tonåringar turnerade ni med Broder Daniel. Det låter som anslaget till en sevärd film.

– Vi var gulliga mot varandra, men det uppstod såklart även roliga situationer. En gång vaknade vi upp av att polisen klampade runt i vårt hotellrum, Broder Daniel hade tydligen slagit sönder ett rum. Det visade sig vara typ tre stolar som hade vält. När folk frågar om den tiden fokuserar de ofta på droger och alkohol men framför allt minns jag hur snäll stämning det var.

Fast ni var ju inte direkt posterboys för ”Knark är bajs”-kampanjen.

– Folk refererar ofta till den kampanjen men den gick mig helt förbi. Jag minns dock när en kille kom till skolan för att informera om droger. Allt vi pratade om efteråt var: ”Undrar vad som händer om man tar den och den drogen samtidigt.”

Vilken är ditt livs värsta drogupplevelse?

– Vanlig haschnoja när jag var ung och såg ett monster klättra upp ur mossa. Men man ska vara försiktig med droger eftersom olika människor reagerar på olika sätt. För egen del tror jag att droger svarar extremt bra på mig.

Jag behöver aldrig kompromissa med min musik. Jag är helt fri

Du lever inte på musiken. Hur känns det?

– Det gör att jag aldrig behöver kompromissa med min musik. Jag kan gå härifrån nu och ingen kan ringa mig och säga: ”Jonas, vad sysslar du med?” Jag är helt fri.

Vad har du för problem med gitarrmän?

– Äh, jag är ju själv en. Mitt problem ligger snarare i alla oskrivna lagar som kommer på köpet. På omslaget till Born to run är Springsteen lika medveten om de signaler han sänder ut som Madonna är på Like a prayer. För gitarrmän har de två artisterna olika sanningsstatus, men inte för mig.

Lockas du aldrig av att börja göra Like a prayer-pop?

– Nej. Du vet inte vad du älskar förrän du har floppat. Om du fortfarande älskar det du sysslar med så måste du tacka Gud för det och fortsätta göra din grej.

Hur ofta använder du krogen som ett sätt att fånga det ögonblicket?

– Det går i perioder. Jag tycker fortfarande om att vara ute på krogen och fnittra. Samtidigt driver jag min egen 
tennisklubb och avverkar ungefär 20 timmar i veckan på banan.

Är någon i klubben bättre än dig?

– Nej, men det skulle vara helt okej 
om någon var det. Eller ... det skulle göra lite ont.

Vem är näst bäst då?

– Gamla Kentbasisten Martin Sköld är bra. Han har spelat sedan han var liten. Hans psyke är dock det galnaste. Förlorar han tre game i rad är han körd. Jag blev själv avstängd från min klubb när jag var ung för att jag hade så hett temperament.

Hur är ditt temperament i dag?

– Extremt bra. Jag existerar inte under matchen. Jag fokuserar all min energi mot en punkt: att vinna.

Finns det något i tennisen som går att överföra till musiken?

– Idrotten är så målmedveten, jag är likadan med min musik. Jag har släppt skivor i tio år utan att någon varit där. Sist spelade jag i Borås för typ fem personer. Det finns så många posörer – om de hade gjort en skiva som floppade skulle de hoppa på dansmusiktåget. Men jag, alltid samma sak: hundra procent real.

Jonas Lundqvist är aktuell med nya albumet Affärer och tre spelningar i vår – den första 16 mars på Södra Teatern i Stockholm.