Kannibalen Lennart Persson: ”Letade efter en människa jag kunde dricka blod ur”

Kannibalmördaren Lennart Persson får fortfarande rättspsykiatrisk vård. "Ibland kan jag tycka att det är otäckt att känna blodtörsten hela tiden", har han sagt i en intervju.

Jens Kärrman  |  Publicerad 2018-07-02 14:32  |  Lästid: 1 minut

När 19-åriga Anna Norell hittades mördad 2005 grep polisen en man för mordet omedelbart: kvinnans sambo. Polisen trodde inte på den unge mannens berättelse om att han vaknat mitt i natten och sett en knivbeväpnad man i rutig skjorta bredvid Annas livlösa kropp.

Samtidigt som sambon förhördes satt Lennart Persson i den friggebod där han då bodde och väntade på att polisen skulle köra in på gårdsplanen och gripa honom. Men de kom inte.

Det skulle dröja månader innan polisen släppte misstankarna mot Anna Norells sambo. Under tiden blev Lennart Persson, som redan tidigare var en enstöring, allt mer isolerad. Efter sommarsemestern dök han helt enkelt inte upp på jobbet. Och lusten att mörda började på nytt att växa.

– Jag åkte omkring och letade efter en människa jag kunde döda och dricka blod ur, har han sagt i förhör.

Den här gången blev offret Camilla Lifvendal. Båda mordoffren hade under en period levt i samma fosterfamilj som Lennart Persson. 48 timmar efter det andra mordet greps mördaren, efter att man hittat dna-kopplingar mellan de två morden och den då 29-årige mannen. Nyckeln blev ett hotbrev som hittades hemma hos Camilla Lifvendal. Det hade skickats av Lennart Persson två år tidigare.

I förhören berättade Lennart Persson att han mördat för att dricka offrens blod. I ett av fallen åt han även delar av offret. Gripandet beskrev Lennart Persson som en lättnad.

– Jag har alltid varit rädd för att söka hjälp av någon anledning. Jag har trott att jag skulle klara det själv genom att hålla mig borta från folk, isolera mig, berättade han för polisen.

Den rättspsykiatriska undersökningen kom fram till att ”kannibalen”, som media kallade honom, var svårt psykiskt sjuk. Han vårdas fortfarande och vid den senaste prövningen bedömdes återfallsrisken som stor.

– Läkarna tycker naturligtvis inte att det är bra att jag ständigt känner blodtörst. Men är man vampyr så är man, det är inget att göra åt, sa Lennart Persson till Aftonbladet 2009.

Det här är en del av en artikelserie om svenska mördare som skakat landet – läs om de andra morden här >

Dela på Facebook
Tweeta