Leif GW om Arboga-fallet, Kim Wall och varför han tröttnat på ”Veckans brott”

Vi pratade med Leif GW Persson i knappt nio minuter, och på den tiden hann han berätta om ett dubbelmord i Norrland, Arbogafallet, Kim Wall-fallet, vad som är problemet med Veckans brott – och att han är på väg att hoppa av.

Joel Linde  |  Publicerad 2017-08-30 15:06  |  Lästid: 2 minuter

Leif GW Persson har precis börjat den andra säsongen av succéprogrammet GW:s mord som började sändas under våren 2017. Han gör fortfarande Veckans brott både under hösten och våren, men efter det säger han att det kanske får vara nog.

– Då har det gått i åtta och ett halvt år och det har varit en obruten framgång. Men alldeles oavsett hur roligt det är och hur bra det går så hamnar du i det läget att du står och säger något och så undrar du ”var har jag hört det?”, och så inser du att det var du själv som sa det, i förra programmet. Och ungefär där är det dags att börja tänka efter, och då ska du nog lägga ner, säger han till Café.

Vilken är den stora skillnaden mellan GW:s mord och Veckans brott?

– Det finns en risk med ett sånt program (Veckans brott, reds. anm.), det är att det blir alltför trevligt. Det blir så jävla mysigt och puttrigt, och Camilla är glad och så där. Även brott kan beskrivas med både distans och humor, men du måste vara noga med tillfället, va. Du kan inte stå där och storle och beskriva ett grovt övergrepp, den balansen måste man vara noga med.

Hur står sig Arbogafallet i svensk kriminalhistoria?

– Det är ju ett ovanligt fall men det är inte unikt. Jag brukar säga så att nästan inga grova våldsbrott är unika. Våldsbrott är nästan alltid oplanerade, även när de är som värst. Det är någonting som folk hamnar i och så är de väldigt styrda av den fysiska miljön där de begås, och situationen. Jag kan ge ett exempel, säger GW och lutar sig tillbaka.

– Jag var på ett dubbelmord uppe i Norrland, och jag var nog den första som över huvud taget tänkte på det… Det var en äldre kvinna som blivit ihjälslagen på gårdsplan, och innan dess hade hon stått på en pall i köket och putsat fönstret. Och på gårdsplan låg hennes skor, och de var såna här halvhöga pumps, lite snyggare. Och då säger jag till snutarna: ”Men för i helvete, hon stod väl inte och putsade fönstret i såna här skor!”. Det gör man ju inte, utan hon måste ha stått i strumplästen. Sen har hon hört något på gårdsplan, för karln hennes har blivit ihjälslagen strax innan, berättar GW.

– Och i det läget sätter hon på sig pumpsen för att gå ut och titta, det tyder på att hon inte på minsta vis känner sig hotad, och att hon ville göra sig fin – det kanske till och med var någon hon kände, hon ville liksom vara mer presentabel. ”Vill du ha en kopp kaffe?”, typ, va. Och så får hon en yxa i huvet. Sånt där måste du tänka på.

Ja… Och Arboga?

– Ja jag har inga problem med att hon har sett till att dränka karln sin, och det är hon ju dömd för, men det kommer ju överklagas. Men jag blir lite konfunderad över hur de kan fälla henne eftersom de inte har någon gärningsbeskrivning. Och det kommer överklagas till Hovrätten och jag är långt ifrån säker på att de kommer fälla henne för det.

GW släpper Arboga och hoppar över till Peter Madsen och Kim Wall-fallet.

– Han är ju skitenkel. Jag kan svårligen tänka mig en lättare gubbe att lura ut. Sen vill jag gärna titta på den där ubåten och se. Det har väl hänt att folk har trillat och slagit ihjäl sig. De brukar då vara 95 år gamla – inte 30.

Vår tid är slut. Men GW skjuter in en krass sammanfattning om sitt udda intresse.

– Det fyller mitt liv med innehåll och mening.

Dela på Facebook
Tweeta

Redaktionen tipsar

Uppdaterad 2017-08-30 16:50