”Leif är en man av folket”, säger barndomsvännen och vinhandlaren Christer Tegnér (Tegnér Spirits & Wine) medan han tar en sipp av det röda vinet. Vi sitter till bords i The Kitchen som drivs av stjärnkrögaren Pontus Frithiof, beläget på det 23:e våningsplanet i DN-skrapan. Utsikten från de vida fönstren är majestätisk med utblick över stora delar delar av huvudstaden. GW har precis lämnat lokalen för att åka hem och sova middag, nöjd och belåten efter lanseringslunchen av sitt nya boxvin. ”Det är sånt man gör i min ålder”, mumlar han på sitt karaktäristiska vis och gör sorti kort därefter.
Vinet som fått namnet GW:s LÅDA, beskrivs som ”ett smakfullt och halvfylligt vin gjort på lokala druvor från Portugal.” Sedan en dryg vecka säljs det på Systembolaget och försäljningsiffrorna ser redan bra ut, försäkrar Christer Tegnér. 249 kronor för en 3-liters box är rena fyndpriset om man frågar honom.
Men vad säger professorn själv om vinet? Café fick en pratstund med den folkkäre profilen inför lanseringslunchen.
Hur mår du idag?
– Ja, det är som vanligt.
Känner du någon skräck för Coronaviruset?
– Inte om du inte varit i norra Italien på sistone.
Haha, nej det kan jag försäkra dig om att jag inte har. Under gårdagen offentliggjordes att du inte fortsätter som bisittare i TV4:s Brottsjournalen till hösten. Vad har du för kommentar på det?
– Det bestämdes redan i höstas så det kommer inte som nån överraskning för mig i alla fall. Det var ett beslut som fattades av det enkla skälet att jag fyller 75 år om några dagar och då tänkte jag att det var klokt att stänga ner såna långsiktiga engagemang.
Har du något annat på gång?
– Jag ska vara kvar på Nyhetsmorgon på söndagarna. Men annars ska jag trappa ner tänkte jag, vara mer med familjen och sånt där.
Om vi ska prata ditt nya boxvin...
– ”Lådan” som vi kallar det.
Precis. GW:s LÅDA.
– Det är ett trevligt vin. Att hitta ett vin för 60 kronor flaskan som går att dricka är inte lätt, men det här gör faktiskt det. Men det tog ett år att hitta rätt.
Vad var det du fastnade för med just det här vinet?
– De andra vinerna var helt enkelt inte bra nog. Men det här är jag är nöjd med. Det är drickvänligt, strukturerat och smakar behagligt utan att vara inställsamt. Jag har ju tre andra viner som alla är bra. Jag dricker samtliga själv och sätter gladeligen mitt namn på etiketten.
Du har ju tidigare varit pigg på att berätta om ditt eget drickande. Hur ser det ut just nu, håller du dig till ditt halvårsdrickande?
– Ja, det gör jag. Men det stora som hänt är att jag dricker mycket mindre än jag gjorde förr och det gäller över hela året. Det är åldersbetingat, jag orkar inte hålla på. Jag är en mycket dålig alkoholist, säger han och skrattar på karaktäristiskt GW-vis.
Hur är du en dålig alkoholist?
– Jag klarar inte av att dricka på samma sätt som förr, det frestar på för mycket helt enkelt. Om man backar filmen 20-30 år så såg det ganska illa ut – jag drack alldeles för mycket.
Men ditt halvårsdrickande, händer det att du ruckar på det som nu när du släpper nytt vin?
– Ruckar på det.. ja, det är riktigt att jag håller i ett glas i samband med fotograferingar och liknande. Men det handlar om att jag får i mig två deciliter kanske. Och det påverkar mig inte särskilt. Det är inte så att jag känner: ”Fan, nu måste jag dricka ur en hel låda själv”.
Har du känt att ditt skrivande påverkats av din livsstilsförändring?
– Nej, jag har ju aldrig…
Leif svarar i telefonen. Samtalet varar någon minut.
– Ursäkta mig, jag var tvungen att ta det det där. Var var vi?
Vi pratade om ditt skrivande.
– Ja, jag klarar inte av att skriva om jag dricker. Annat än korta saker som kolumner till exempel. Du kan väcka mig mitt i natten och nog fan kan jag får ur mig en kolumn. Men det går inte att skriva en roman om du krökar, va. Det blir för konstigt helt enkelt.
”Du kan väcka mig mitt i natten och nog fan kan jag får ur mig en kolumn.”
Du sa tidigare att du gladeligen dricker dina egna viner. Har du någon favorit?
– Hehe. Ja, jag är ingen ”rosémänniska” egentligen för det allra flesta rosévinerna är för söta, men mitt eget är jag jävligt nöjd med. Det är en klassisk rosé från Provence. Men även de där portugiserna (GW syftar på sina andra tre viner reds. anm.) är svårslagna, särskilt med den prisbilden. Men sen har jag ju en vinkällare också, gudbevars, som innehåller andra viner än de med mitt namn på etiketten. Så där finns ju en del – om man vill ladda hårt, haha.
– Jag har räknat ut att om jag lever till jag blir hundra år och jag ska hinna dricka ur min egen vinkällare, så får jag hålla ett tempo på tre flaskor om dagen, säger han skrockandes.
Det blir inte många fler böcker i så fall.
– Inga alls, det skulle knappt bli en tillvaro.
Du har ju tidigare varit kritisk till andra kändisviner.
– Ja och det är för att många av de här kändisarna är inte så bra viner. Själv har jag ju druckit en förskräckligt massa viner genom åren så jag kan rätt mycket faktiskt. Men många av de andra kan inte separera mellan vad som är bra och inte bra. Jag kommer ihåg när jag var på nån sån här blindprovning med Aftonbladet och det var just ett rosévin. Och då sa jag det: ”Vem fan har givit ut det här? Den skulle ju få sitta i finkan för det här.” Och då visade det sig att det var Carolina Gynnings smultronrosé.
”Den som gett ut det här vinet skulle ju få sitta i finkan.”
– Leif GW Persson om Carolina Gynnings rosévin.
Men har du vågat prova andra kändisviner?
– Ja, det har jag gjort för att jag är nyfiken.
Leif Mannerström har gett ut ett vin till exempel. Men det har du ingen större tilltro till?
– Nej, de är sällan bra. Det bästa jag druckit är Gessles men han har ju fuskat.
Fuskat?
– Med priset! Hans vin kostar tre gånger så mycket. För de pengarna skulle jag hitta nåt ännu bättre.
Jag måste ändå fråga: Du och Jan Guillou har ju tuppfäktats en del genom åren..
– Det är han som håller på och hoppar på mig. Jag förstår inte varför.
Okej, men vem skulle du säga är bäst på vin?
– Jan är mycket duktig på viner. Men han är sån frankofil. Jag dricker mer vin ”all over”. Jag skulle nog påstå att vi är jämnbördiga.
Vi fortsätter att prata om GW:s förhållande till Guillou.
– Jag uppskattar honom för hans kolumner och allt där. Men han gnäller på mig. Jag säger att mitt vin är drickvänligt och han säger att det är inställsamt.
Ni ses inte alls?
– Inte på ett vänskapligt plan.
Men varför slutade ni umgås?
– Anledningen till det är att jag bytte förlag och sen kom inte våra fruar överens. De kom väldigt dåligt överens för att ta det i kort sammanfattning. Och då var det lika bra att våra vägar skiljdes åt.