Det finns en viss typ av bilister som reagerar negativt när man som fotgängare inte vinkar när de stannar vid övergångsställen. Som tycker att man är oförskämd som inte ödmjukt visar uppskattning gentemot bilistens stora generositet och vänlighet. Som muttrar ett passivt aggressivt ”Varsågod” när fotgängaren promenerar över gatan med blicken fäst rakt framåt.
Jag vill dock hävda att det är märkligt att förvänta sig tacksamhet för att man följer trafikregler man upprepade gånger informerats om när man en gång tog sitt körkort. Du som bilist gör bara exakt vad du måste göra. Du är inte snäll och bjussig. Om du inte stannar riskerar du böter på 3000 kronor. Alla vet det och det är sannolikt därför ett tack vid varje övergångsställe inte är en absolut självklarhet. För att det är allmän kännedom att ni måste stanna. För att ni är rädda att bli bötfällda, inte för att ni har hjärtan av guld.
Stannar du bilen för en gångtrafikant och får ett tack borde du absolut bli glad över hövligheten, men det är ingenting du har rätt att förvänta dig. Förväntar du dig tacksamhet varje gång du avstår från att bryta mot lagen? Vi behöver höja förväntningarna på människor. Ett normalt, rimligt beteende kan inte eleveras på det här sättet.
En invändning är att ”så jobbigt är det väl inte att tacka?”. Nej, kanske inte, men det har inte med saken att göra. Sedan är det intressant att man kan ha hur vattentäta, potenta argument som helst för sin sak och ändå framstå som en skithög. Det säger något om hur oerhört stark folks magkänsla kring just den här frågan är.
Ändå exponeras jag frivilligt som ett as som krigar för folks rätt att slippa tacka. Trots att jag bara skulle kunna fortsätta att i tystnad bära på tankar alla andra tycker är missunnsamma och snåla. Men det säger något om en man vilka strider han väljer att ta. Och jag dör på den här kullen, som ett resultat av min mycket starka känsla för vad som är rätt och fel.