”Är jag ensam i Sverige om att hata hotellfrukost?”

Varje år har jag löst räknat mellan 50-100 hotellnätter runt om i detta underbara land vi valt att kalla Sverige.

Det är ju en del i jobbet som gycklare att fara omkring mellan olika glesorter för att dra vitsar och igenkänningshumor på den lokala puben alternativt den anrika rotundan där Lill-Babs, Trio me’ Bumba och Beatles uppträdde hösten -63. Kanske just den rotundan som blev förspelet till natten då Barbro och Paul sägs ha haft en efterfest i påskinkningens tecken. En kan bara hoppas.

Hur som, med allt detta flängande runt om i landet i skrattets tecken kommer ju även hotellvistelserna. Här är det många i min närhet som avundas mig,

– ÅÅÅ vad härligt att få bo på hotell så ofta! Vilken lyckans liten lyllo-ost du är då Lillgurkan (aldrig någon som kallat mig för Lillgurkan men tyckte det svängde i sammanhanget).

Och ja, ibland kan det verkligen vara helt underbart att vara borta från hemmaplan och bo på ett 14-rums hotell i Nora för att avsluta kvällen med ett glas 16-gradigt Barbaresco och skitsnack tillsammans med det ljuvliga ägarparet Peter och Peter.

Men tyvärr så inträffar ju dom härliga stunderna allt för sällan, en gång per år kanske, om ens det. Resten av besöken går mer att beskriva som att jag sover över i olika städers fylleceller inredda av TV4:s gamla stjärnduo Simon and Tomas, som älskade lila fondtapeter och svarta platsbyggda bokhyllor där man kunde ställa allt förutom böcker.

Men det är ju å andra sidan självvalt, det är ingen som tvingat mig att ha det slappaste av slappa jobb där man tjänar på tok för mycket pengar kontra arbetet som läggs ner. 

Jag har det för bra för mitt eget bästa. Mitt liv är en enda lång permis där jag ibland får återgå till cellen, cellen som är nybäddad, cellen som har ett kylskåp med öl och blandade nötter, cellen där man kan hänga en frukostbeställning på dörren för att sen få frukost på sängen följande morgon. 

Ja, jag beställer alltid upp frukosten på rummet. Jag går inte ner till matsalen, jag vill inte se hetsen runt senapssillen och våffeljärnet. Jag vill inte ens äta frukosten som bärs upp till min dörr. Jag använder endast tjänsten som en lite lyxigare väckarklocka, det är som när man var liten och mamma knackade på dörren då man än en gång sovit över alarmklockan.

För hör här, sitter ni ner? Jag fullkomligt avskyr hotellfrukostar och anser att alla som romantiserar och älskar hotellfrukostar är helt lösa i huvudet.

Vad kan det vara ni tycker är så himla härligt? Vad är det som är så pass lockande att ni väljer att gå upp 07.30 efter en blöt utekväll i Västerås som 04.00 avslutats med att pissa en terrakottakruka i foajén full med resultatet av 8 G&T:s och 7 starköl?

– Vi ses till frullen hörni!

Nej det gör vi inte Jens Falk, skulle hellre vara utan frukost resten av mitt liv än att behöva sitta mitt emot dig för att se dig ”njuta”. Det är såna som du som får mig att aldrig vilja gå tillbaka till lokalen fylld med färdigskivad ost, smörgåskrasse och salamifat garnerade med chili och physalis.

”Jag hugger hellre mig själv i låret med en sax än att behöva tillbringa en minut på detta fraggelbergs-disko som utspelar sig mellan 06.30-09.30 (07.00-10.30 helger) i hotellets frukostmatsal”

Jag tror jag är ensam i Sverige om att tycka att hotellfrukostar är det mest överskattade jippot i modern tid.

”Men då har du aldrig varit på en riktigt bra hotellfrukost”, JO, det har jag. Det är exakt samma skit överallt. Det är inte kvaliteten på själva frukosten jag stör mig mest på utan det är ER! Ni människor som ser denna tidiga buffé som en lyxvara, ni som känner att ni unnar er något alldeles extra. 

Ni som finner er i att armbågas med 36 japanska turister, en tjock grekisk unge som tar Nutellaburken till bordet där han trycker ner två sugrör och dricker hela skiten som den vore en milkshake (ja, det hände i Göteborg i somras) eller det äldre paret som står lutade över smöret så länge när de brer sina mackor att det ligger ett snötäcke av hud över Bregottklumpen när dom är färdiga.

Det är ni som får mig att hellre hugga mig själv i låret med en sax än att behöva tillbringa en minut på detta fraggelbergs-disko som utspelar sig mellan 06.30-09.30 (07.00-10.30 helger) i hotellets frukostmatsal.

Och kom nu inte med argumentet ”men man betalar ju för den”. Ja, det kanske man gör. Men det gör du ju med allt. Det är helt ok att du tar till det argumentet den dagen du använt dig av resten av sakerna du faktiskt betalar för i samband med vistelsen.

Du ska använda:

1. Skoputsmaskinen.
2. Spendera minst 45 minuter i gymmet.
3. Sitta på den lilla plastmöbeln mellan bastun och omklädningsrummet (även kallad relaxen).
4. Dra igång vattenkokaren på hotellrummet för att dricka upp allt Earl Grey och snabbkaffe, du vet den som minst sex konferensresande personer har pissat i på skämt genom åren.
5. Bada i badkaret och använda dig av alla småflaskor för det perfekta skummet.
6. Tömma ismaskinen på våning tre.
7. Stryka minst två valfria plagg.
8. Föna håret.
9. Slutligen: gå och lägga dig i sängen.

När du gjort allt detta så kan du uttala dig om huruvida morgonmålet ingår i priset. Eller så gör du som jag gjorde i morse, hoppa över julbordets fula kusin och ta dig ut på stan för att gå till ett av stadens mysiga fik. Där slipper du ha ett vidrigt barn vid namn Rufus stirrandes på dig då han mosar in 700 gram våfflor i kakhålet medans du försöker avnjuta en kopp mellanbrygg.

Imorgon vaknar jag upp i Borlänge, telefonväckningen hänger redan på dörren och jag har knappat in adressen till Café Backa för jag vill inte vara en av er, jag kommer aldrig att vara en Jens Falk.