Nisse Hallberg om sitt mardrömsdygn: ”Jag förstår hur den tyska piloten kände innan han styrde in i bergsväggen”

Där stod hon på rad 18 med ett försvinnande hånflin och väste fram:

– Jaha, så du ska gå före mig du?

Jag ville bara sopa på tantjäveln över mjälten med en snabb jabb så hon skulle få pissa rött skum hela vägen fram till trettondagsafton. Men jag lyckades sansa mig, och insåg samtidigt att jag inte är en person som sopar på kvinnor med blockljus eller andra föremål heller för den delen. Jag är ju en snällis som brinner för att störta mäns våld mot kvinnor – men i dag var jag väldigt arg, en otroligt arg snällis, så jag gjorde som jag alltid gjort i situationer där jag tappat det. Jag lackade ur halvhjärtat. Jag stirrade svinet i nacken och viskade ganska så starkt med min argaste stämma:

– LUUUUÖÖÖÖGN NU TANT, LUUUUUUÖÖÖGN SA JAG!

Varför var jag då så arg denna torsdagsmorgon? Hur kunde jag tappa det så pass mycket då en dam ville gå av planet före mig, vilket var hennes jävla rättighet då hon satt på rad 18 och jag på rad 19? 

Allt började kvällen innan med en god dos klassisk prokrastinering.

Efter en supermysig heldag med min flickvän Rebecca fick jag reda på att jag visst skulle lämna in en krönika även denna torsdag, det var inte som jag hade övertygat mig själv – jag hade inte jullov, orden skulle in vid midnatt.

Vi tog först en lunch hos Janne-Grogg på Thongwiset, en taxi till tv-inspelning för att se geniet Kakan Hermansson vara så rolig att jag sprutade snor på ett gäng vidriga 14-åringar från närliggande högstadieskola och sen tog vi en middag på en av stadens härligaste barer, Babylon vid Medborgarplatsen.

LÄS OCKSÅ: Nisse Hallberg: Därför MÅSTE vuxna människor sluta fråga (tvinga) sina vänner om flytthjälp

Det såg ut att bli en tidig kväll, Rebecca var tvungen att åka hem till dotter runt kl 20.00 medans jag i lugnan ro skulle skriva en krönika lika julmysig som Love Actually, fast utan det helt vääääärdelösa kapitlet om den rödlätta killen som åker till USA med en ryggsäck fylld med kondomer och lyckas ha en FEMKANT med fyra tjejer redan första kvällen. Inte ens Robert Broberg skulle lyckats med konsten att styra upp en femkant. Kasta in honom i ett rum med fyra stycken nakna 43-åriga nymfomaner som har avsaknaden av barn som gemensam nämnare under deras ägglossning (som de på något vis lyckats synka). Kasta in honom där med en blå gitarr, ett praktstånd och texter fullproppade med piss-rim och han kommer ändå lyckas fucka upp det, för det går inte att ha en femkant utanför porrens värld, BASTA!

Självklart så kommer mina vänner in på Babylon, jag beslutat mig för att stanna ytterligare en stund, krönikan kan jag skriva sen, klockan är ju ändå bara 21.00.

01.00 sätter jag nyckeln i dörren, tre stycken mellanöl och två billiga whiskeys innanför västen. Inte full, snarare mjuk.

Jag lägger mig på soffan och börjar skriva, ögonlocken blir tyngre, kroppen blir tyngre, jag är nu en soffgrupp med puls, jag inser att jag inte kommer få klart krönikan, jag beslutat mig för att göra det i morgon bitti, planet till Finland lyfter ju ändå kl 14.00.

LÄS OCKSÅ: Nisse Hallberg: Minut-för-minut-rapport av den värsta resan i mitt liv

09.31:

Min finska producent ringer, jag trycker bort det, han pratar så snabbt och mycket att han blev erbjuden jobb på Guantánamo.

09.32:

Finska producenten ringer igen, jag trycker bort, SLUTA RING DIN BASTUMUPP!

09.33:

Finska producenten ring återigen och denna gång svarar jag,

– Tchenna tet ää Taniel! Tu måste åka te flyghamnen nuuu, ja har ompåkat flajtän!

PLANÄ ÅKÄ ÄLVA NOLLNOLL.

09.34:

I ren panik så ska jag nu försöka packa en väska, poddutrusningen jag skulle ta med hinner jag inte hämta, ner med det viktigaste bara.

Telefon plingar samtidigt konstant av sms från en extremt stressad producent. Min hjärna börjar koka.

09.36:

Det finska producenten ringer IGEN, jag svarar, denna gång med en annan ton.

– SLUTA RING MIG DIN JÄVLA IDIOT! OM DU VILL HA MIG TILL DITT JÄVLA PISSLAND RINGER DU INTE IGEN DITT MONGO!

Jag kan ha tagit i, jag är medveten om det, men den jäveln sinkar mig, be fan inte Batman om hjälp för att sen ringa honom när han byter om!

09.36:

Bokning av taxi.

09.40:

Taxi anländer. Jag förklarar för chaffören att han inte behöver skynda, jag ser gärna att denna flygning lämnar landet utan mig, det finska folket får se det som en läxa. Man leker fasen inte med svensk ståupps svar på Bruce Wayne.

09.41-10.20:

Chaffisen lyssnar på hög volym och kör svinsnabbt för att hålla sig vaken, vi är flertalet gånger på väg att skalla olika trädslag i vägrenen. Men känner ändå att det skulle vara värt det, just nu är jag hellre förlamad från överläppen nedåt än på en plan till Åbo.

10.21:

Jag går otroligt långsamt till säkerhetskontrollen på terminal 5. Det är en riktigt lång kö idag, perfekt. Kvinnan som sitter vid priority-ingången erbjuder mig att ta fast track. Jag tackar ödmjukt nej och försöker förklara att jag är människa som alla andra, men tackar henne för att hon kommer på mina shower.

Kvinnans blick avslöjar att hon inte vet vem jag är, jag besvarar kvinnas blick med en ”du vet visst vem jag är”-blick, tystnad.

10.25:

Kön till säkerheten går fruktansvärt långsamt, känns perfekt.

10.26:

Jag blir vansinnig då kön går långsamt! Har folk aldrig tagit av sig kläder tidigare?

10.28:

Hörrö! Du! Ska jag hjälpa dig eller? Kolla på japanen framför dig, hon är ett jävla proffs. Alla lösa saker i jackfickorna. Du tar fram påsen med vätskor och din dator innan du kommer fram!

DET SKA TA 10 SEKUNDER DITT JÄVLA MIFFO!

10.40:

Tjejen framför mig i en onepiece med texten ”onepeace” tryckt på ryggen tror att hon måste köra sin 1,4 kg tunga terrier genom röntgen.

10.43:

Min väska blir tagen åt sidan. Varför?

Jo, för att i all stress hade jag glömt att tömma trunken på hår- och ansiktsproduker för cirka 1 800 kr.

DET HÄNDER ALLTSÅ IGEN!

(Samma sak hände när jag skulle till Köpenhamn för ett par månader sen)

11.00:

Planet lyfter, såååå skööönt!

11.12:

Kaptenen hälsar välkomna ombord på denna SAS flight på väg till Oslo, beräknad flygtid är 55 min.

Sa han Oslo? OSLO?

11.13:

Inser att min finska producent bokat en flygning till Helsingfors via brunostens jävla mecka. Jag kokar fanemej över i stol 19D.

Ge mig den där skiktröntgade jävla pissgycken så jag får slita huvudet av den. Låt mig skada något och det är nu!

11.14-11.55:

Kortläsaren är trasig på planet.

Vill man köpa något och bara har kort så bjuder SAS. Dom med kontanter får betala. En logik jag köper till 100 procent.

11.59:

Avstigning påbörjas. Och mänskligheten visar återigen att en komet borde komma för att avsluta oss.

Hur svårt kan det vara att ta sin väska och gå framåt? Om du inte har din väska, lämna plats och smit ut med ninjasteg vid första lucka!

12.06:

Schimpanser i dåligt sittande jeans försöker fortfarande lösa livets rubiks kub. Pulsen är högre än om Gilbert Grapes mamma skulle utsättas för ”death by burpees”.

12.12:

Kusten är klar, jag kan bara gå rakt fram i gången, allt är klart. Vad som händer? Eva Brauns fula syrra på rad 18 väser fram ”Jaha, så du ska gå före mig du?”

12.16:

Möter upp min vän och kollega Isak ”Gösta” Jansson på Gardermoen, vi delade tydligen flight. Vi bestämmer oss för att ta en lunch innan vi lyfter mot Helsingfors.

12.17:

Inser att jag måste bajsa, det knackar på bruna dörren.

12.18:

Liten asiatisk man smiter in i det enda båset sekunden innan mig.

12.19:

Wow, hur kan en kropp låta så? Första prutten var som en häxpipa, följt av ljudet när man klämmer ihop 120 plastgäss på en leksaksaffär och låter de sjunga i kör. Sen lät det som han kastade en 150-grammare med extra sås mot ett glasbord.

Det blev för mycket, för första gången i livet tappade jag aptiten – för att skita.

12.25:

Lunch, kyckling/curry-baguette, mellankaffe och vatten. Kostnad? 312 norska kronor. Hatar er, och er olja.

13.00:

Skitnödig, ursinnig, stressad, ledsen och trött sätter jag mig på flyget mot Finland. 

Jag förstår nu precis hur den tyska piloten på Germanwings kände minuterna innan han styrde planet in i bergsväggen.

Så ett litet tips, lås cockpit.

13.03:

Får en ett kärleksfullt sms av Rebecca. Tinar aningen.

13.05:

Liten flicka som sitter i mitten på min rad somnar mot min arm, helt färdigtinad nu. Lugnet lägger sig.

13.07:

Uppe i luften, det är mörkt och stilla. Nu ska jag bara skicka in krönikan. Den är ju bara sju min sen, det är inte mallen men det är nog okej med redaktionen.

13.08:

– Ursäkta? Hur kommer jag in på Wi-Fi? SKA JAG PATTKNULLA IHJÄL DIN FARSA? HUUUUR KAN NI INTE HA WI-FI ERA JÄVLA PISSKUKAR! Tänker jag för mig själv medans jag återigen knyter näven i fickan, trycker igång den mentala kaffekokaren och räknar ned för stundande infarkt.

Så det blev ingen krönika denna vecka på grund av mig och bara mig.

Hoppas ni alla får en riktigt fin Ebba Busch Thor-jul, hårda julklappar under granen och Markoolios Stackars lilla tomten i högtalarna. 

Vi hörs om ett par veckor.

Död åt Norge.