Den första helt svenskproducerade Netflix-serien Störst av allt rönte stora framgångar när den hade premiär på streamingjätten under fjolåret. Nu har det blivit dags för nästa svenska storsatsning på samma plattform. Och än en gång står Felix Herngrens produktionsbolag FLX för produktionen. Fast den här gången har skolskjutningar och tonårskärlek bland Djursholmsbrats bytts ut mot en dramakomedi som utspelar sig i Stockholms kulturvärld.
Kärlek & anarki är Guldbaggen-nominerande regissören Lisa Langseths skapelse och serien har en imponerande rollista med namn som Björn Kjellman, Ida Engvoll, Johannes Bah Kunke, Gizem Erdogan och Reine Brynolfsson. Men bakom en av huvudrollerna döljer sig den 23-åriga debutanten Björn Mosten, som till vardags pluggar till civilingenjör i Uppsala.
Han spelar Max, en ung it-tekniker som flyttat ner från Norrland till Stockholm för att jobba på ett anrikt bokförlag. En dag korsas han väg med Sofie (Ida Engvoll), en karriärdriven tvåbarnsmamma och affärskonsult som fått i uppdrag att lotsa bokförlaget genom en digitaliseringsprocess. Något som är lättare sagt än gjort. Båda sticker ut som två udda figurer på kontoret, och kort efter deras första möte inleder de en flirtig lek där de utmanar varandra till normbrytande upptåg som skapar anarki på kontoret.
Café tog ett snack med Björn Mosten för att prata om skådisdebuten, hur det är att plugga i Uppsala parallellt med skådespelandet – och om hans tuffa tid med droger och depression.
Du gör din skådisdebut, hur nervöst är det egentligen att gå runt och vänta på folkets dom?
– Jag tror inte hjärnan är utrustad för att tänka vad som kommer inträffa eller vad det innebär överhuvudtaget. Jag tycker bara det är märkligt nog att se sig själv i en serie på Netflix. Jag tror också att det är en psykologisk försvarsmekanism, att inte kunna tänka sig vad som ska hända efter premiären.
Du är från den lilla orten Dvärsätt i Jämtland. Vad tror du att dina gamla kompisar tycker tänker om att du nu har huvudrollen i en Netflix-serie?
– Många av dem har jag fortfarande kontakt med. Och de tycker att det är spännande.
Är de inte överraskade?
– Alltså, jag har ju uttryckt ett intresse för skådespel enda sen jag gick i gymnasiet. Så överraskande är det väl inte att jag drogs mot det, snarare kanske att det är överraskande att det första jag gör är något med Netflix. Det är väl i så fall det som är mest chockerande.
”Oavsett vad man gör så är det ju skrämmande när man är helt grön.”
Du pluggar parallellt till civilingenjör. Hur fick du rollen?
– När jag flyttade till Uppsala för att börja plugga sökte jag till många provfilmningar, castings och så vidare. Jag hade gjort en casting för det här bolaget (FLX reds. anm.) tidigare och så blev jag uppringd och fick frågan om jag ville provfilma.
Har du nån tidigare skådisbakgrund?
– Nej, inte alls egentligen. Bara ett intresse.
Hur förbereder man sig inför sin första roll, i ditt fall en huvudroll?
– Jag läste manuset och försökte skapa en bild i huvudet hur jag tänkte att den här karaktären skulle bete sig. Sen fick jag göra den här provfilmningen där jag agerade på det sättet som jag tyckte att det skulle göra karaktären och dramat intressant. Och de tyckte att det dög.
Din karaktär, Max, jobbar som it-tekniker på ett bokförlag. Vilken del stämmer bäst in på dig – it-teknikern eller bokförläggaren?
– Man kan tänka sig att det är it-teknikern eftersom jag pluggar till civilingenjör inom it, men det är nog bara en slump. Det som jag tycker är påtagligt likt mellan oss två är ett lättsamt humör och lite barnsligt sinne. Och ett konsekvenstänk som inte är så supervälutvecklat.
Som seriens titel antyder handlar den om människor som gör uppror och uppviglar en form av anarki. Har du själv nån anarkistisk ådra?
– Lite grann. Som jag sa, det Max är kapabel till att göra är att utföra vissa handlingar utan att riktigt tänka vad som kommer hända efteråt. Där känner jag verkligen igen mig. Något kan låta intressant eller jättebra i stunden, men om man tänker efter ett extra varv kanske det inte alls var en så bra idé.
”Jag mådde jäkligt dåligt psykiskt och hade svårt att få hjälp, så jag tänkte att självmedicinering var en bra lösning på problemet.”
Din roll innefattar en hel del intima scener. Hur var det att spela in dem?
– Mycket lättare än jag trodde faktiskt. Jag var lite rädd inför första scenen men sen när man kom in i det insåg man att det var lika mycket skådespel som allt det andra. Så jävla problematiskt är det inte. Man går runt och tänker att det ska vara skämmigt och jobbigt – vilket det stundvis var. Men sett till helheten var det en positiv upplevelse som jag i slutändan inte hade några problem med.
Den övriga rollistan är ju rätt namnkunnig. Medförde det nån prestationsångest?
– Alltså det är inget som är speciellt för skådespel, utan oavsett vad man gör så är det ju skrämmande när man är helt grön och kommer in bland kollegor som är mycket mer erfarna och som är superduktiga. Men den där rädslan försvinner ju och istället för att se det som skrämmande, kan man använda deras kunskap och erfarenhet som ett verktyg för sig själv.
Vad lärde du dig mest av dem?
– Det kunde handla om allt från små tips på hur man läser in repliker, till att någon som stod på sidan som man inte spelade mot i bild gav nåt klokt råd för att hjälpa en på traven.
Var det någon av de som överraskade på dig – eller var Björn Kjellman precis som du tänkt dig?
– Haha, det vet jag faktiskt inte. Det är så svårt att minnas tillbaka till vad jag tänkte då. I så fall var det väl Ida Engvoll. Men det var också henne jag ägnade mest tid med och fick lära känna bäst. Med det sagt säger jag inte att jag var överraskad, bara att hon gjorde ett väldigt positivt intryck på mig.
Du hade några tuffa år som tonåring med depression, sömnsvårigheter och där du köpte amfetamin på nätet vilket ledde till en dom för narkotikasmuggling. Hur nere var du?
– Jag mådde jäkligt dåligt psykiskt och hade svårt att få hjälp, så jag tänkte att självmedicinering var en bra lösning på problemet.
Om du mår dåligt idag, hur gör du då?
– Nu får jag hjälp från sjukvården. Men i och med att man blir äldre blir man också mer väl rustad till att hantera dåligt mående. Man kanske vågar ta sig till en terapeut eller psykiater eller vad det nu kan vara.
En Netflix-huvudroll bör rimligen innebära en hel del klirr i kassan. Vad gör du med pengarna?
– Vad jag gör med pengarna?
Det måste ju ändå vara ett välkommet tillskott i plånboken när du pluggar?
– Visst. Men jag lever ett helt vanligt studentliv. Jag skulle inte säga att min vardag ändrats särskilt mycket sen jag fick den här rollen. Inte ännu i alla fall. Det låter otroligt tråkigt men jag måste säga att jag lever exakt likadant som förut.
Hur ser du ut med framtidsplaner, några nya uppdrag?
– Just nu har jag inga nya roller på gång. Jag vill ju väldigt gärna skådespela igen men fram tills att den möjligheten dyker upp igen kommer jag fortsätta plugga.
Kärlek & anarki streamas på Netflix från och med onsdag 4 november.