Mordkonspirationer, tigerkulter, storhetsvansinne och en spritt språngande galen Joe Exotic – ja, Netflix dundersuccé Tiger King: Murder, Mayhem and Madness innehåller allt du inte trodde en dokumentärserie om en djurpark skulle rymma. Förutom historier från de framgångsrika och oetiska djurparksrivalerna Joe Exotic, Carole Baskin, Jeff Lowe och Bhagavan Antle får vi även följa djurhållarna på Greater Wynnewood Exotic Animal Park. För att inte glömma producenten Rick Kirkham som i ett års tid satsade alla sina pengar på ett realityprogram om Joe Exotic men blev av med allt material efter en brand i djurparkens filmstudio – något han tror att den nu fängslade tigerkungen stod bakom.
Efter den traumatiserande tiden hos Joe Exotic flyttade Rick Kirkham, kanske mer känd som den konstant ciggbolmande mannen med cowboyhatt, tillbaka till hemstaden Dallas för att få psykisk hjälp. Bara något år efter fattade även hans hem eld – vilket fick producenten att lämna sitt gamla liv bakom sig. Han bestämde sig för att ta sig så långt bort som möjligt och flög raka vägen till småstaden Bodø i Nordnorge där en kvinna han pratat med online bodde. Väl på plats eldade han (paradoxalt nog) upp flygbiljetten tillbaka till USA, gifte sig med onlineflörten Kristin Rosøy Kirkham och har sedan dess arbetat som lokaljournalist på tidningen Bodø Nu.
Rick Kirkham är nu aktuell i den nya Dplay-dokumentären Surviving Joe Exotic där han ger en självutnämnd sista intervju om Tiger King och alla obscena händelser som tog plats på G.W. Zoo. Café ringde inför premiären upp producenten för att fråga om den nya filmen, hur Joe Exotic var som person och bad honom dela med sig av fler smaskiga detaljer om vad det faktiskt var som hände i den stora djurparken i Oklahoma.
Hej Rick Kirkham, innan vi påbörjar den här intervjun finns det en sak jag måste få ur vägen – tror du att Carole Baskin dödade sin make Don Lewis?
– Wow, du börjar verkligen med den största och svåraste frågan. Jag har min personliga åsikt, och även om jag inte pratar om det särskilt mycket, tycker jag inte det finns någon som helst anledning för en multimiljonär att plötsligt bara försvinna från jordens yta. Någon har spelat fult och den som med största sannolikhet gynnats mest av det är Carole Baskin.
Okej, tack. Hur mår du annars i dessa tråkiga pandemitider?
– Det har inte varit tråkigt för mig. Netflix-serien kom ju ut precis samtidigt som hela världen sattes i karantän. Så mitt liv har varit helt tvärtemot hur vardagen ser ut för de andra sju eller åtta miljarder människorna i världen. Jag har varit väldigt upptagen med att jobba, göra intervjuer och allt annat som har med Joe Exotic att göra. Mitt liv har vänts upp och ned.
Dplay har ju nu släppt en dokumentärfilm om dig. Vad handlar den om?
– Surviving Joe Exotic är min historia om hur jag lyckades ta mig igenom mitt år på G.W. Zoo men också om mitt liv innan Tiger King. I serien får ni se hur jag tampas med det idag också. Jag går än idag till en psykolog i och med allt med Joe Exotic som översvämmat mig.
Du bor i Norge nu, hur trivs du där?
– Jag älskar det. Men det är väldigt svårt för en amerikan att flytta till den Norra polcirkeln. Jag blev dock kär i en norsk tjej och det var nog för mig att ge upp mitt liv i USA. Här i Bodø har vi ljus tjugofyra timmar om dygnet under sommarhalvåret och likaså mörker under vintern. Så det är en väldigt svår livsstil att anpassa sig till.
Som du antagligen redan vet slog Tiger King igenom över en natt vilket gjort dig till en av världens kanske mest kända människor. Hur känns det?
– Det känns väldigt konstigt. Jag kommer ihåg att jag gjorde en videodagbok kvällen dokumentären skulle släppas där jag sade att jag hoppades att inte för många människor skulle se den. Föga anade jag att serien skulle pushas så hårt och att den skulle komma ut när alla var inlåsta. Den kvällen exploderade min telefon med sms, samtal och mejl. Jag kan fortfarande inte använda telefonen för det rings så mycket mer än vad jag har tid med. Ironiskt nog sitter den personen som borde få all uppmärksamhet bakom galler, så jag är det näst bästa alternativet antar jag.
Redan i Netflixserien berättade Rick Kirkham att livet på Joe Exotics djurpark var outhärdligt. Gång på gång i den nya Surviving Joe Exotic kallar han sitt år som producent för tigermannens onlineshow för en mardröm. Det var Inte bara en obehaglig plats på grund av Joe och hans anhang, utan också för att det inte fanns varmvatten eller riktig mat. Dessutom var det smutsigt. Allt hår från djuren, leran från vägarna och avgaserna från parkeringsplatsen mixades i luften och etsade sig fast på kroppen även om man just klivit ur duschen, berättar Rick. Men han visste att han hade material för en realityshow med stor potential och stannade därför kvar.
En vecka innan han skulle sälja sin show till ett tv-bolag stod studiohuset med allt videomaterial i lågor. Några dagar innan branden hade nämligen han och Joe Exotic bråkat om rättigheterna till filmerna – ett argument som slutade med att Joe bytte lås på studion. När platsen undersöktes av brandutredarna visade det sig att dörren fortfarande var låst, vilket innebar att det behövts en nyckel för att komma in och anlägga en eldsvåda. Den enda som hade en nyckel var Joe, berättar Rick Kirkham.
Skulle du säga att dokumentären är autentisk och ger rättvisa till den verkliga situationen som rådde på G.W. Zoo?
– Dokumentären är extremt autentisk. Om något går den inte in nog på djupet. På grund av bristen av videomaterial kunde de inte berätta den kompletta sanningen av hur galet det faktiskt var där. Att se Tiger King tog mig verkligen tillbaka till vad jag gick igenom då och det var en absolut mardröm, och jag har börjat ha mardrömmar nu igen. Joe Exotic var en väldigt extrem person. När jag först träffade honom tyckte jag han var rolig och behaglig men efter att ha byggt honom en kungatron och kallat honom för Tiger King släppte han alla hämningar. Han började till exempel skjuta djur framför mig bara för att visa att han kunde. Tro mig, han är mycket mer ond än vad man kan tro. Dessutom var han precis lika elak mot människor. Han anställde ensamvargar och kriminella, betalde dem ingenting och fick dem att äta maten som djuren egentligen skulle ha. Han skapade bokstavligen sin egna lilla kult. Till och med jag fastnade i den.
Vilket är ditt värsta minne av Joe Exotic?
– Jag har ett som jag aldrig kommer att glömma. Det var en kvinna som kom till zooet en dag med sin häst och grät för att hon inte kunde ta hand om den längre. De kramades och grät tillsammans varpå han lovade henne att den skulle få en plats på zooet och leva lyckligt. Jag stod vid sidan och filmade för jag tyckte det var en sån vacker historia. Men när kvinnan åkte därifrån bad Joe mig följa med honom till hästsläpet den stod i, tog upp sin revolver och sköt den mellan ögonen. Det tog fem minuter och så stod plötsligt två män med motorsågar och skar upp den och inom en halvtimma hade den blivit matad till lejonen och tigrarna. Jag minns att jag grät den kvällen. Det krossade mitt hjärta.
Har du några fler galna historier från djurparken som inte visades i Netflixserien?
– Varje dag var egentligen en galen historia. Man visste aldrig vilket humör Joe var på. Han tog så mycket metamfetamin att han kunde vara ute och ha sig från fem på morgonen till två på morgonen och förväntade sig att alla runt honom skulle göra samma sak. Det fanns också stunder där jag kunde gå längst stigen intill tigerburarna och då och då bara för skojs skull kunde Joe dra fram revolvern och börja skjuta vid mina fötter. En gång kissade jag på mig och började gråta för att det skrämde skiten ur mig. Hans essens var ren och skär ondska.
Idag, fredagen den 22 maj, har alltså Dplay-serien Surviving Joe Exotic världspremiär där Rick Kirkham berättar sin version om tiden hos Joe Exotic för en sista gång. Men innan vi släppte iväg producenten och den numera norska medborgaren tyckte vi det var lämpligt att passa på att fråga lite om hans signum – det vill säga cowboyhatten och det frenetiska ciggrökandet.
Låt oss diskutera cowboyhatten du alltid har på dig.
Det är ingen cowboyhatt, det är faktiskt en outback hat från Sydney. När jag reste runt världen och var reporter för programmet Inside Edition ville jag köpa något jag alltid kunde ta med mig. Det blev hatten och efter ett par år blev det liksom en del av mig. Nu har jag burit den i 25 år.
Ett annat av dina signum är att du nästan alltid röker när du filmas. Hur många pack cigg röker du om dagen?
Under mina värsta dagar på zooet rökte jag tre pack om dagen. Men idag röker jag ungefär ett halvt paket om dagen. Jag är inte rädd för att röka framför kameran och det lugnar mig. Jag har rökt i 30 år nu, och huruvida människor gillar det eller inte bryr jag mig inte om. När man blir gammal som mig har man förtjänat det. Jag får röka om jag vill.
Se Surviving Joe Exotic på Dplay.