Rolf Porseryd om den amerikanska valrysaren: ”Trump kommer vara en parentes i historieböckerna”

En av Sveriges främsta experter på amerikansk politik ger för Café sin syn på det stundande valet.

Jonas Fiskáare  |  Publicerad 2020-10-29 14:24  |  Lästid: 5 minuter

Det amerikanska presidentvalet kommer allt närmare och valsnackisarna, analyserna av de färskaste opinionsmätningarna hopar sig. Kommer Donald Trumps kampanjspurt räcka för att han ska bli omvald, eller blir Joe Biden USA:s 46:e president? Även om Biden har lett i opinionsmätningarna är valets utgång oviss.

En av Sveriges mest rutinerade och spetsiga journalister när det kommer till utrikespolitik är TV4:s Rolf Porseryd. Sedan 1970-talet har han rapporterat på plats från krig, konflikter och från maktens korridorer runtom i hela världen. Under de senaste 30 åren har han jobbat som utrikeskorrespondent och utrikeskommentator för TV4 i en rad länder, inte minst i USA, där han bevakat flera valrörelser på plats. Café tog ett snack med honom för att höra om hans syn på valet och den amerikanska politiken.

Förra valrörelsen var smutsig. Hur skulle du beskriva årets valrörelse?

– Den har fortsatt vara smutsig, framförallt från sittande presidentens sida. Han har ju det med sig från tidigare i livet. Är man fastighetsmagnat på Manhattan känner man till greppen så att säga. 2015 klev han in i valrörelsen med över 4 000 stämningsansökningar emot sig, och han är en man som utnyttjar varje möjlighet som dyker upp genom sin popularitet och kommunikativa förmåga bland de breda folklagren. Där är han otroligt skicklig.

Biden då?

– Det är smutsigt även från Joe Bidens sida. Han har försökt hålla igen men jag tycker att han också fallit in i smutskastandet.

Handlar det här valet mer om att man är för eller emot Trump, snarare än att man vill ha Biden?

– Ja, det skulle jag säga. En stor skillnad från valet för fyra år sedan är att då ställdes de två mest illa omtyckta presidentkandidaterna i USA mot varandra, och där Hillary Clinton var snäppet värre än Trump. Idag har vi samme Trump, som inte kommit över 50 procents approval rate. Medan Biden har en högre rating överlag och är populärare. Det tror jag är en viktig skillnad och som gör att jag tror att han har en rejäl chans, trots att opinionssiffrorna ser relativt snarlika ut jämfört med hur det såg ut 2016.

På tal om opinionsmätningarna, kan man förlita sig på dem? Förra gången trodde ju ALLA att Clinton skulle vinna – och så blev det tvärtom.

– Ja, jag var själv övertygad om att hon skulle vinna. Men i efterhand så stämde folkmajoriteten på det nationella planet med opinionssiffrorna. Clinton vann ju med tre miljoner röster. Men på delstatsnivå – i “vågmästardelstaterna” – krympte Clintons avstånd. I Wisconsin, Michigan och Pennsylvania skiljde det bara några tiotusentals röster. Och det låg nog egentligen inom felmarginalen på hur opinionen var då. Så de kanske ändå inte var helt galet otillförlitliga.

Okej.

– Framförallt säger valanalytikerna och experterna att man inte kan gå på enskilda undersökningar, eftersom det alltid finns de som lutar mer åt ena hållet. Man måste ta genomsnittet på de senast genomförda undersökningarna, då får man en relativt rimlig bild av läget.

Många medier går öppet ut med att de stödjer Biden. Riskerar inte det att skada deras förtroende och slå tillbaka med motsatt effekt?

– Det kanske är ett problem men det större, övergripande problemet för oss journalister som är hyggligt seriösa och upplärda efter den hederliga journalistiken där man försöker skilja på sant och osant, är att den lite grann är satt ur spel. Det visar sig i de ”fact findings”-missionerna som finns i både tidningar och tv-kanaler, att Trump ljuger oavbrutet. Det blir väldigt komplicerat vilket nog är ett av skälen till att flera medier tar aktivt avstånd från honom.

Finns det andra skäl?

– Också på det sättet att journalister är folkets ”fiender”. Nu har jag inte varit i USA under den här valkampanjen, men för fyra år sedan besökte jag Trumps valmöten och det var en obehagskänsla när han satte igång och vevade mot oss journalister. Det kunde vara hotfullt, inte alltid men ibland. Några av kollegorna fick ta emot knuffar och blev spottade på. Det är väl sådant som bidrar till att en del medier tar ställning. Men om det blir kontraproduktivt? Nej, jag tror inte det. Kanske hos hans kärnväljare men jag tror inte att en någorlunda hederlig och vettig republikan helt och hållet avfärdar alla medier.

Du som rest runt så mycket i världen, är det något annat land där du upplevt samma hotfulla bild mot media?

– I diktaturer och icke-demokratier såklart. Men aldrig i andra utvecklade demokratier.

Vad är det då som fascinerar så med att bevaka USA och amerikansk politik?

– Det är ett land som innehåller allt. Alltifrån det värsta, grövsta och minst utvecklade – till det mest intellektuella, eleganta och intressanta. Det finns verkligen allting och som i sina bästa stunder är så dynamiskt, men som också kan bli så förfärande hotfullt, vilket vi ser lite grann av under Trumps styre.

Hur menar du då?

– Strömningarna har alltid funnits men de har förstärkts enormt under hans tid vid makten, när han inte tar avstånd från Ku Klux Klan-medlemmar eller inte säger ifrån när miliser går in i delstatsparlament och så vidare.

Under ett av sina valmöten nyligen gjorde Trump sig lustig över mediernas rapportering om covid-19 och att de inte kommer skriva om det efter valet. Vinner han eller förlorar han på att säga så? 

– Jag tror att han i någon mån förlorar på det. Till hans kärnväljare kan han säga vad som helst och han kommer få stöd för det. Men de är inte tillräckligt många för att vinna ett presidentval. Jag tror att det är många som ser sina anhöriga som är sjuka, att det är problem på sjukhusen och att över 227 000 dött. De tycker nog att han borde ta det på större allvar. Han har ju viftat bort det. Det faktum också med de här banden med intervjuerna, det som senare blir boken Rage, där han mycket tidigt säger redan i februari-mars att det här är ett mycket farligt och dödligt virus vi måste ta på allvar. Men sedan mörkar han det offentligt. Även fast han själv varit sjuk och klarat sig bra, tror jag att hela nonchalansen runt det inte gynnar hans sak. 

Hur troligt är det att Trump – om han nu förlorar valet – överklagar resultatet och att han faktiskt får gehör för det?

– Det är inte osannolikt. Det kan mycket väl hända att vi inte har något valresultat varken på onsdag, torsdag eller fredag. Jag var korrespondent där under valet 2000, då tog det upp emot sex veckor innan resultatet blev klart genom beslut i Högsta domstolen. Så en sådan situation kan man absolut inte utesluta. Och president Trump har gjort mycket för att strö salt i såren genom att grumla hela valprocessen och säga att poströstning är fult, att det är lätt att fuska och att vi inte kan det på allvar.

Om han nu förlorar valet, vad kommer bli minnet av honom som president?

– Som en person som skapade kaos under omvälvande tid. Men där han genom sin retorik och kommunikativa förmåga, som är enastående får man säga, fångat upp missnöjet som fanns på landsbygden och i industridelstaterna, det så kallade ”rostbältet”. Där fick han ju ett enormt genomslag och det kommer man såklart komma ihåg. Man måste också nämna hans formidabla överlägsenhet på sociala medier där han har många miljoner (87 miljoner reds. anm.) följare på Twitter och där han talar direkt till sina anhängare.

– Men jag tror att när historieböckerna skrivs lite längre fram, kommer man minnas honom som en parentes som inte hör hemma i en modernt fungerande demokrati.

USA-valet äger rum på tisdag 3 november.

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2020-11-02 12:32