Så jobbar Palmegruppen en helt vanlig dag – 29 år efter mordet

Många har skämtat om att Palmegruppens arbetsbelastning numera borde vara av fjädervikt, men hur ligger det till egentligen? Hur ser en dag ut i jakten på Olof Palmes mördare, nästan trettio år efter den ödesdigra kvällen i februari? Café intervjuar spaningsledaren Dag Andersson.

Vad är det första ni gör när ni kommer till jobbet på morgonen?

–  Vi brukar ha ett morgonmöte, eller vi försöker ha ett möte i veckan, där vi går igenom vilka tips vi fått antingen kvällen innan eller under morgonen. Har det kommit in tips undersöker vi om det är ett material vi fått in tidigare. Är det ny information undersöker vi det, då kan vi få höra om personer om informationen går emot vad någon annan sagt.

För en som inte är bekant med hur polisarbete går till, vad gör ni fem poliser i Palmegruppen om dagarna?

– Det finns en rad olika uppslag som varje person arbetar med. Alltså uppslag som vi beslutat är befogade att gå vidare med. Det finns flera sådana, varje polis har några stycken som de arbetar med parallellt. Då kan det visa sig att vissa uppslag ska läggas åt sidan, vilket är bra för då skalar vi av utredningen.

Ringer ni runt till människor eller vad gör ni?

– Ja, eller det beror lite på vilken information som kommit in. Får vi ett nytt namn så hör vi med den personen eller om det finns information som motsäger någon annans uppgifter, då får vi höra om den personen.

Hur ofta kommer det in tips till er?

– Varje dag, inte bara genom post utan människor ringer också dagligen och ger information. Ofta är det personer som ringt in tidigare som vill komplettera tidigare uppgifter.

Vilket tips skulle få er i Palmegruppen att känna att nackhåret börjar resa sig?

– Haha, ja du. Det skulle vara en person som lämnar uppgifter som är kontrollerbara. Information som bara en initierad person kan känna till. Eller att någon lämnar in ett vapen som är intressant.

Tror du att ett sådant tips skulle kunna hamna på ert bord?

– Det är omöjligt att säga, men vi tror att det finns personer med kunskap som skulle kunna föra det här ärendet framåt.

Men ni sitter och arbetar med ett fall där spåren kallnat av, minst sagt, kan utredningen hålla på för evigt? 

– Haha, hela ärendet är ett cold-case det stämmer, men eftersom preskriptionstiden har tagits bort och inget beslut har tagits om att avsluta utredningen, så kommer vi ju fortsätta. Polisen blir ständigt bättre på att plocka fram teknisk data och utvecklingen går framåt, så vi hoppas att det kommer att hjälpa.

Det har ju skämtats en hel del på er bekostnad, om att ni inte har så mycket att göra, hur ligger det till egentligen?

– Människor som uttalar sig på det sättet har ingen aning om hur en polisutredning går till. Vi har fullt upp med att följa spår och göra efterforskningar och höra nya människor.

Hur är stämningen i gruppen, finns det inga mått av hopplöshet hos er?

– Som jag ser det, med gruppen som vi är nu, så är det inte alls hopplöst. Det är ett ansvarsfullt arbete och det är egentligen det mest optimala ärendet man som polis kan jobba med, det är ju världens störta utredning.

Men vad tror du då, kommer ni kunna göra några genombrott innan din tid är över?

– Det är helt omöjligt att uttala sig om, vi håller på med flera ärenden här och fortsätter undersöka. Men mycket handlar om att plocka bort information och lägga åt sidan, så att utredningen krymper. På så vis försöker vi komma så långt vi kan.

Vad ska ni göra inför 26-årsdagen för mordet (28 februari)?

– Vi kommer ha fyra personer som håller i en tipsmottagning från klockan 12 till 20.

Kommer det komma in några tips då?

– Jo då, men det varierar. För två år sedan kom det in 100 tips.

Fotnot: Har du uppgifter om Palmemordet som du vill lämna? Ring 11414.