När jag började min ölutbildning skulle vi börja med att berätta vilka som är våra favoritöl. Jag fick frågan först och kände direkt en stigande oro: ”Fan, ska jag våga säga att jag gillar ljus lager mest?”
Min första kontakt med ölkulturen började när jag flyttade till Tyskland 1989. I mina kretsar på den tiden drack man mest öl när man festade. Min första träning med TV Hüttenberg, som ligger åtta mil utanför Frankfurt, blev en riktig överraskning. När träningen, som var otroligt hård, var över letade jag efter våra vattenflaskor, men kunde inte hitta dem.
Jag frågade materialaren var vattnet finns. ”Gå till omklädningsrummet där finns det dricka”, svarade han.
I omklädningsrummet slogs jag av en tjock rökridå, fem män satt och bolmade. Lagkaptenen Thomas Birkenstock gav mig en öppnad öl: ”Prost und willkommen.”
I omklädningsrummet fanns bara en fylld kyl med öl, inget annat. Nästa träning frågade jag materialaren om det fanns en möjlighet att jag kunde få min vattenflaska efter träningen, jag var inte speciellt sugen på att släcka törsten efter träningen med öl. Han tittade lite konstigt på mig, men löste det.
I Tyskland lärde jag mig att man hade en annan syn på öl än vad jag hade på den tiden. Under mina 13 år i Tyskland utvecklades handbollen mycket, den blev mer och mer professionell och de flesta tränarna tog bort öl i bussen på väg hem från bortamatcherna.
Men de som fortfarande spelar i Tyskland vet att det alltid står en back i omklädningsrummet efter match i både hemma- och bortalagets omklädningsrum. Ölkulturen i Tyskland är, och var, ändå en helt annan än det som vi har, och hade, i Sverige.
I många klubb- och landslag finns det ofta ett bryggeri som sponsor. Framför allt i arenorna hos klubblagen flödar öl. Där möts fans, familjer och kompisgäng innan för att ta en öl innan matchen och stannar kvar i arenan efter för att ta en öl eller två. Idrotten har en verklig social funktion här.
Tyskland är i mina ögon väldens bästa land på att arrangera idrottsevenemang och få till en fantastisk stimmung i arenorna. Och ölen förstås, Tyskland är definitivt ett av de tyngre länderna även här.
På ölutbildningen svarade jag att jag gillar veteöl, för att jag tänkte det känns ändå lite speciellt, men tillade även att jag gillar ljus lager. Det visade sig att 7 av 9 på kursen hade ljus lager som sin favoritöl. Och allra godast är dem i Tyskland. Här är några av mina tyska favoriter.
Tysk pilsner
En ljust halmfärgad till blekt gyllene, klar lager. Arom av lätt brödig maltighet och blommig/gräsig humlearom. Hög kolsyra, snustorr, lätt kropp och hög beska. Alkoholhalt: 4,5 %–5,5 %.
Min favorit: König Pilsener.
Helles
Kallas även Münchner Hell. En maltig ljus lager. Gyllene i färgen. Doft och smak av brödig, honungsaktig maltkaraktär. Ingen eller låg humlearom. Medium kolsyra, medium kropp och låg beska. Alkoholhalt runt 5 %.
Min favorit: Bayreuther Hell.
Hefeweizen
Tysk stil. Blekt gyllene till djupt gyllene i färgen, kraftigt disig med stor skumkrona. Stor doft från jäsningen i form av skumbanan och kryddnejlika, ibland även bubbelgum och vanilj, ibland en brödig maltton. Mycket hög kolsyra, torr, medium kropp och låg beska. Alkoholhalt mellan 4,5–6 %.
Min favorit: Meine Festweisse Tap 4, Schneider Weisse.
Dunkel
En klar, bärnstensfärgad till mörkt rödbrun lager från München. Mjuk men komplex arom av rostat bröd, lätta chokladtoner eller nötighet kan också förekomma. Låg eller ingen humlearom. Smaken är mjuk och maltig men ska inte kännas för söt, med låg beska. Medium kolsyra och medium kropp. Alkoholhalt: 4,5–5,5 %.
Min favorit: Hofbräu.
Doppelbock
En mörk (blekt bärnsten till mörkbrun) lagerstil från Bayern, med namn som ofta slutar på -ator. Mycket rik maltarom av rostat bröd, mörka bär såsom russin och katrinplommon, och en lätt chokladighet. Ingen humlearom. Medium kolsyra, stor kropp, medium sötma och ingen beska. Alkoholhalt 7–10 %.
Min favorit: Ayinger Celebrator.
Berliner Weisse
En tysk syrlig veteölsstil som jäses med både alejäst och lactobacillus. Alkoholhalt runt 2,5–3 % i de klassiska exemplen, men ofta runt 5 % i det som utanför Berlin ofta kallas för Berliner Weisse idag. Begreppet ”suröl” syftar ofta på den moderna stilen, oftast med tillsatt frukt eller bär och andra smakämnen. Ljus färg, hög syra, hög kolsyra, lätt kropp och ingen beska.
Min favorit: Boulevard Berry Noir, Brewing Co.
Om Staffan Olsson:
Staffan Olsson är en av Sveriges bästa och mest välkända handbollsspelare genom tiderna. Han var en av nyckelspelarna i ”Bengan boys”, det ikoniska landslaget som dominerade världshandbollen under 1990-talet. Sedan Olsson la av i mitten av 2000-talet har han arbetat som tränare, bland annat för svenska landslaget och storklubben PSG. Idag kombinerar han jobbet som förbundskapten för Nederländerna med sitt stora ölintresse, när han bland annat släpper öl under eget namn. Hittills har Olsson släppt ölen En kul-lager, En gurkburk och En vete-ranöl.
