Stellan Skarsgård: ”Allt med Dune är härligt – förutom att gubben jag spelar är lite väl tjock”

Stellan Skarsgård.

Sveriges störste skådespelare om konstfilmer, kisspauser och kassasuccéer.

Joakim Almén | Foto: TT & Getty Images  |  Publicerad 2024-02-26 09:37  |  Lästid: 4 minuter

Du brukar göra Hollywood-filmer för att dra in stålar och smarta indiefilmer gratis för att du gillar manuset. Var sorteras Dune in någonstans?

”Amerikanska blafforna är ju inte bara för att tjäna pengar, det är jättekul också. Det är en annan sorts film där det ställs andra krav på en. Men Dune är så lyckligt lottad att det är en blockbuster som är en konstfilm. Det händer ibland att det går att kombinera det där – och Dune har bägge världarna. Man önskar att von Trier kunde få nå ut till den publiken, men vi är inte riktigt där.”

Ögnar man igenom din digra filmografi noterar man att det inte varit speciellt mycket sci-fi. Men efter att du fyllde 70 år har du medverkat i Star Wars-serien Andor och Dune. Resultatet av en slump eller ett Stellanskt sci-fi-sug på senare år?

”Haha, det är resultatet av en slump. Jag har inte varit särskilt intresserad av sci-fi, för oftast är sci-fi väldigt dålig. Det är till för att visa tekniska skillnader i framtiden. Det som räknas är karaktärerna, och där kan man säga att Andor är Star Wars för vuxna. Det är riktiga karaktärer och en riktig fascistisk regim och det påverkar folk i samhället. Andor är väldigt väl skriven av Tony Gilroy.”

Foto: TT

Stellan Skarsgård
Född:
13 juni 1951 i Göteborg.
Aktuell: Som rymdskurken Vladimir Harkonnen i Denis Villeneuves storfilm Dune: Part Two.
Bakgrund: Debuterade som skådespelare 1968 i filmen Bombi Bitt. Sedan dess har Stellan varit en av Sveriges mest prominenta skådespelare, både på nationell och internationell nivå. Han är förknippad med sitt nära samarbete med Lars von Trier och har medverkat i storfilmer som Good Will Hunting, Pirates of the Caribbean och Mamma Mia!. 2020 fick han priset Bästa biroll på Golden Globes för sin insats i serien Chernobyl.
Familj: Gift med Megan Everett sedan 2009 som han har barnen Ossian och Kolbjörn tillsammans med. Från tidigare äktenskap med My Skarsgård har han sex barn: Alexander, Gustaf, Sam, Bill, Eija och Valter. Sex av Stellans åtta barn är skådespelare.

Vad tycker du om boken som Dune baseras på?

”Boken är ju ganska bra. Den är skriven på meskalin eller hasch eller vad fan som helst och beskriver en machiavellisk medeltid. Och den är intressant ur den synpunkten att det inte egentligen är mellan gott och ont – alla är tvivelaktiga. Jag vet inte hur tvivelaktiga de kommer att vara i den här filmen, men det finns en fara i den här messiasfiguren som spelas av Timothée Chalamet. The Baron, som jag spelar, är som Gustav Vasa ungefär. Han var ju inte bättre än baronen. Den tidens realpolitik var att man högg ihjäl människorna som stod i vägen.”

Du har sagt att en av Dunes styrkor är inspelnings­plat­serna. 

”När man kommer in i det som ska vara mitt palats första gången är det inte någon liten hörna och en green screen runt omkring. Det är 20 gånger 30 meter stort och det är alldeles fantastiskt. De har sin egen estetik också, som Patrice Vermette designat. När det är på riktigt påverkar det en – du känner att du står i ett stort jävla rum. Det känns i dig på ett annat sätt än att stå i en garderob med en green screen omkring dig. Du fäster blicken längre bort och när det blir närbild kan du se det, avståndet. Det är kul att Villeneuve gillar att ha fysiska set. Vi gjorde faktiskt samma sak i Andor.

Blir du inte livstrött under de åtta timmar du tvingas sitta i sminkstolen för att förvandlas till Harkonnen?

”Jo, det är för jävligt, och du måste dessutom sitta blickstilla. Men några gånger kan man tycka att det är fantastiskt. Att titta på Love Larsson och Eva von Bahr, som gjorde den här gubben, är som att titta på konstnärer som målar. När jag hade gjort den första Dune-filmen trodde jag att jag var klar med det här. Även om jag anade att det skulle kunna komma en till. Men klart att det är jävla jobbigt, jag tvingas käka Imodium på morgonen.”

Stellan Skarsgård som den ”lite väl tjocka” skurken Baron Harkonnen i ”Dune”.

Hur gör du om du behöver lätta på trycket?

”Jag kissar inte på hela tiden. Jag dricker inget vatten över huvud taget och så håller jag mig hela dagen. Lyckligtvis är det bara 10 inspelningsdagar för mig. Hade det varit 50 inspelningsdagar hade jag inte gjort Dune.

Du har jobbat med många prominenta regissörer under ditt liv i filmens tjänst. Hur högt rankar du Denis Villeneuve?

”Väldigt högt. Den första filmen jag såg av honom var Incendies, en liten independentfilm. Man såg redan då att han intresserar sig mer för människorna än ytan. Han väntar ut dem i närbilderna, och det kan man se i Dune också. I Arrival är det i de förtätade stämningarna som han lyckas skapa magi. Och då kan Amy Adams med sitt fantastiskt levande ansikte bara titta i fem minuter och det blir värre och värre för publiken. Jag rankar honom mycket högt.”

Vad är det med honom alla skådisar älskar så mycket?

”Han är jättelugn, trevlig och snäll. Det är så härligt att vara på set – det är som en independentfilm med en bra regissör. Han skojar och provar saker och det är aldrig någon som höjer rösten, och det går jävligt effektivt till ändå.”

Bara frid och fröjd?

”Ja, förutom att gubben jag spelar är lite väl tjock.”

Stellan Skarsgård på världspremiären av ”Dune: Part Two” i London. Foto: Getty Images

Dune: Part Two innehåller idel stjärnglänsande skådisnamn. Hur funkar det att ha så många superstjärnor på samma set?

”Det fungerar jättebra. Superstjärnorna är ju bra, det blir inget tjafs och de klarar att göra sitt jobb. De bökiga stjärnorna är de som inte är så bra – för de är osäkra. Gustaf var ju med i Oppenheimer. 'Hur var det?' frågade jag. 'Underbart! svarade han. Det var bara jättebegåvade stjärnor och en jättebegåvad regissör. Det hade varit alldeles smärtfritt.”

När svenska folket trodde att det inte fanns fler skådis-­Skargårds gjorde Ossian succé i julkalendern, och i talangbanken finns även Kolbjörn. Hur är det möjligt att sex av dina åtta barn är skådespelare?

”Man vet inte vad som är arv och vad som är miljö. De ser väl att jag har kul i mitt jobb. Det är tur att de blev begåvade också, för annars hade det inte fungerat.”

Vilken av alla dina roller är din absoluta favorit?

”En roll som jag fortfarande är jävligt nöjd med är ­Randbeck i norska Svalbard-filmen Zero Kelvin. Den och Den enfaldige mördaren. Det är kul gubbar, va – både mördaren och Randbeck – och Randbeck är den jävligaste jäveln som du någonsin träffat. Men den filmen går väl inte ens att få tag på längre?”

Står du fast vid ditt påstående att du kör på med skådespeleriet tills du dör?

”Så länge det finns tillräckligt av mig kvar att visa, så länge kommer jag att hålla på.”

”Dune: Part Two” har biopremiär 28 februari.

Intervjun publicerades först på Cafés syskonsajt Kingmagazine.se.

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2024-02-26 16:08