Som gediget Tolkien- och Sagan om ringen-fan var det en ynnest att få medverka på världspremiären för den andra säsongen av Maktens ringar i London. Det var ett storstilat event, som ohämmat demonstrerade djupet i Amazons fickor och bjöd på flera roliga möten med seriens stjärnor medan de vinkade sig fram längs den “gyllene mattan” och hälsade på ömsom reportrar ömsom fans.
För inte allt för länge sedan blev det känt att ingen mindre än BAFTA-nominerade Rory Kinnear – känd från bl.a. de senaste James Bond-filmerna och The Imitation Game – anslutit sig till ensemblen i rollen som Tom Bombadill; Midgårds kanske allra mest excentriska filur.
Tom Bombadill blir “främlingens” mentor och lärare
“Han har alltid funnits och är äldre än det äldsta ekollonet”, sade serieskaparna Patrick McKay och John D. Payne när jag frågade dem om varför de nu väljer att introducera den bekymmerslösa naturälskaren i sin berättelse; en karaktär vars medverkan de tidigare starkt dementerat och dessutom beskrivit som “anti-dramatisk”. Anledningen visar sig vara att de inte kunde “tänka sig någon bättre lämpad” för att vara en “Yoda” åt den mystiske ”Främlingen” under dennes jakt på sin identitet. “Främlingen”, för den som inte vet, åsyftar en trollkarl med minnesförlust, som introducerades i första säsongen och som många spekulerar är Gandalf.
– Det kan jag förstå, sade Rory Kinnear när jag berättade om “Yoda”-kommentaren, och jag tror att han är bästa sortens lärare, en sådan som vill att eleven ska hitta svaret själv. Otroligt frustrerande för eleven, som bara vill få veta vad han ska göra, men Bombadill tycker att det är bättre att folk förstår sig själva snarare än att de får svaret levererat.
“Han är rätt konstig och står vid sidan av allt”
Titt som tätt dyker Tom Bombadill upp i J.R.R. Tolkiens bibliografi. Först i Sagan om ringen (1954), sedan diktsamlingen Tom Bombadills äventyr och andra verser ur Västmarks Röda bok (1962) och slutligen antologin The Tolkien Reader (1966). Karaktären är helt enkelt en läsarfavorit, men fick trots detta inte vara med i någon av Peter Jacksons filmer. Fullt förståeligt, menar Kinnear:
– Han är rätt konstig och står vid sidan av allt. Han är ingen ork, ingen alv, han är något helt eget. Jag kan förstå att om du ska ta bort något från en tolv timmars lång filmatisering, så kan han strykas. Men han är uppenbarligen en underbart intressant, udda och enigmatisk figur som folk har längtat efter att få se på film. Det var ett privilegium att få gestalta honom.
– Det finns så mycket med honom som är empatiskt, udda och allmänt “quirky”, som hans förmåga att kommunicera med naturen, att förstå träd och plantor. Samtidigt verkar han också kontrollera eld. Det finns mycket med honom som gör att du skulle kunna peka ut honom i mängden.
Under vårt samtal blev det allt mer tydligt hur stor utmaning det faktiskt var att göra rättvisa åt en så pass egensinnig karaktär:
– Det är en svår uppgift att försöka ge liv åt någon som i princip har varit vid liv sedan tidens begynnelse, som både är och inte är av denna jord, som på sätt och vis är inbäddad i naturen, men samtidigt mycket definitivt en människa också. Hur ska jag närma mig detta? I slutändan måste man bara låta karaktären tala för sig själv. Jag kan inte vara alla dessa saker hela tiden. Jag måste bara vara en människa som lever dag för dag, ögonblick för ögonblick, och utveckla en relation med Daniel Weyman, som spelar ”Främlingen”, och som jag har alla mina scener med.
“Sagan om ringen: Maktens ringar” har premiär på Prime Video den 29 augusti.
