Viktor Norén: ”Jag och Gustaf hade aldrig haft den relationen vi har i dag utan musiken”

Soloturné, musikal och tv-program. Hur blev du Sveriges mest multiaktuelle man?

”Jag tror att det bottnar i att jag säger ja till allt. Det i sin tur är fött ur nyfikenhet. Hade jag inte sagt ja till att göra musikalen American Idiot på Cirkus 2016 så hade jag aldrig fått frågan att göra Hair. Man kan back-tracka alla ja man sagt och vad det tagit en till för nya platser. Säger du nej till saker för att du är rädd för att misslyckas så står du still. Även om det går åt helvete så tar ja:et dig till en ny plats.”

Vad är baksidan med att vara en ”yes man”?

”Gustaf (Norén, reds anm.) är inte en ’yes man’, han är en ’no man’. Det har varit till min och vår fördel många gånger. Om magkänslan inte stämmer ska du tacka nej. Det har Gustaf lärt mig.” 

Och när sa magkänslan nej senast?

”Fångarna på fortet tackade jag nej till. Det jag säger ja till måste ändå ha en underton av musik.”

Ditt och Gustafs nya musikprogram Bröderna Noréns underbara resa fick mig att tänka på tidiga Filip & Fredrik-­produktioner.

”När Filip och Fredrik kom så drevs ju de också uppenbart av en väldig nyfikenhet inför människor. Samma sak med mig och Gustaf: Vi åkte ut i Sverige med en genuin nyfiken­het på människors musikalitet. När jag startade band åkte skivbolagen ut och gick på rockklubbar i typ Ludvika och så hittade de band som Kent. I dag är det mer: ’Trenda på TikTok så kanske vi ringer.’ Den röda tråden bland de människor vi träffar i serien är att de inte spelar musik för att bli upptäckta. Det är någon som säger till dem att någon borde lyssna på er. Några av dem vi hittat har jag blivit helt hänförd av.”

Vilken var den mäktigaste stunden under resan?

”När vi provade körgång.”

Körgång?

”Inom folkmusiken finns det nåt som heter gånglåt. Det handlar, som det låter, om att du ska sjunga och gå samtidigt. Om du ska ta dig nånstans så ska du sjunga i kör, ofta femstämmigt, längs vägen och vandra med sången. Vi marscherade ut längs långbryggan i Rättvik – rakt ut i Siljan – och sjöng med de här fantastiska människorna som vi träffat. Det var för mig nästan en religiös upplevelse. Det var så starkt att vara inne i den här sången. För varje steg jag tog växte jag starkare och starkare.

Hur har det varit att få en så stark relation till din bror Gustaf på semi-ålderns höst?

”Jag är så tacksam över att vi har musiken, för vi hade aldrig haft den relation vi har i dag utan musiken. Vi pratar med varandra varje dag, och alla samtal vi har utgår från musiken. Plockar man bort det hade vi säkert inte haft mycket till relation. Det var via musiken som vi umgicks som barn. Vi ’lekte musik’ väldigt tidigt och det är kärnan i vår relation. Jag är väldigt glad över att vi har lyckats hitta tillbaka det umgänget i vuxen ålder.”

Bråkar ni aldrig?

”Nej, och det tror jag har att jag göra med att mycket av vår relation är så grundad i musiken. Och i musik bråkar man inte så länge man inte behöver förhålla sig till några regler. Vilket man ofta har i band. För oss innebär musiken frihet, och då uppstår inga konflikter.”

Finns det en avundsjuka från Carl, den tredje Norén-brodern, över att du och Gustaf har blivit så tajta?

”Nej. Mycket mer så när vi var yngre. Då fanns det snarare avundsjuka mellan oss i Sugarplum Fairy. Och mycket avundsjuka mellan oss och Gustaf. Du vet, som man tuppar sig med sina bröder. Men det där försvinner när man växer upp. Att den typen av känslor inte leder till nåt lärde vi oss när Kristian Gidlund gick bort. Det är det som jag inte förstår med Liam och Noel Gallagher. Det är som med Benjamin Button, de utvecklas bakåt. De var jättenära när de var 20 år och när de är 50 vill de inte ens prata med varandra.”

Många hade nog försökt undvika ämnet så gott det går för att det blir för jobbigt, men jag upplever att du gärna själv tar upp och pratar om din barndomsvän Kristian Gidlund. Har det varit viktigt för dig?

”Jätteviktigt! Han sa till mig att han inte var rädd för döden. Han ville inte lämna festen än. Han ville vara kvar och han ville absolut inte bli bortglömd. Därför har jag sett det som en gärning att göra honom den tjänsten. Kristian och hans genialitet ska inte bli bortglömd. Varje gång jag pratar om Kristian så påminner jag folk om honom, om hans texter, om hans existens.  Vilket betyder att han fortfarande finns kvar hos oss.”

Hur har Kristians bortgång påverkat dig?

”Enormt mycket. Det har varit en process. Det var inte som om han gick bort i en bilolycka och helt plötsligt var borta. Han var sjuk i två år och alla vet sättet han hanterade sjukdomen. Det var viktigt för honom att få människor att kunna se på saker ur hans perspektiv. Och det kunde handla om enkla saker som kan låta banala. Som att leva i nuet. Jag kan verkligen njuta otroligt mycket av att göra Hair, till exempel, för jag vet att det kommer att ta slut. Det är en period i mitt liv som inte kommer att vara för evigt och det är det som ger den värde. Det lärde jag mig av Kristian. Det och att inte låsa in döden i garderoben och slå bort tanken på den så fort den kommer. Välkomna tanken. Det är först då du verkligen kan njuta av livet.”

Många 80-talister från din hemstad Borlänge har lyckats inom framför allt kultur. Vad beror det på? 

”När jag växte upp i Borlänge under 90-talet skrek folk ’jävla bög’ efter en om man stack ut och ’döpte en’ i toaletten. För oss blev det där en enorm drivkraft. Tittar man på vår generation är den väldigt speciell: Jag, Kristian och Diamant Salihu var barndomsvänner. I samma generation finns dessutom Farao Groth, Miss Li, Mando Diao och en massa andra människor. Peace & Love-festivalen föddes också ur det där. Det var några kompisar till oss som startade den, och under några år var det en av Europas största festivaler. Allt det där var en motreaktion mot mediebilden av Borlänge. Men också att kommunen gav oss gratis replokal med instrument och förstärkare. Ska man köpa all utrustning själv så blir musik plötsligt värsta överklassporten, och det hade vi aldrig haft råd med. Den uppbackningen gör att jag känner sån stolthet över Borlänge.”

Vilken är din mest kontroversiella åsikt?

”Borlänge är som en liten kommuniststat på ett sätt. I Folkets park har de byster av gamla kommunfullmäktige. Varför har vi inte byster av våra stora ledare i parkerna så som man har i Borlänge?”