Annons
Annons

Lorentz: Jag vaknar ibland upp och tänker: ”Det var mycket life i går”

Sveriges just nu hetaste artist om att ”leva life”,  suget efter lyxprylar och varför han hoppade av skolan.

Fredrik Strage
Foto Sony Music
Dela (213)
Tweeta
Annons

lorentz

På tunnelbanan hörde jag någon som sa: ”Vad ska du göra i helgen?” Och hans kompis svarade: ”Tänkte leva life.” Den textraden ur din hit Där dit vinden kommer verkar ha fått ett eget liv.

– Folk använder den utan att veta varifrån den kommer. Det är fett. ”Life” är ett roligare ord än ”liv”. ”Tänkte leva livet” låter töntigt. I höstas började människor ropa ”leva life” efter mig på stan. Det var då jag märkte att det var något som folk catchade… vad säger man… catchade on to. På Facebook läste jag att någon hyrde ut sin lägenhet eftersom hon skulle ut och leva life.

Vad betyder egentligen ”leva life”?

– Tanken med den raden är att man inte ska skjuta fram the life tills i morgon. Det är bäst att leva life nu. Det är en inställning. Exakt vad man ska göra i life är en annan sak.

Och när lever du själv life som mest?

– Det vore enkelt att svara ”när jag släppte skivan”. Men det handlar inte så mycket om accomplishments. Det är mer vissa kvällar. Dagen efter vaknar jag upp och tänker: ”Det var mycket life i går.”

Den första låt du gjorde som fick mig att haja till var Unicorn på Lorentz & Sakarias debut. Varför rappade ni om något så icke-hiphop som enhörningar?

– Vi kollade mycket på Den oändliga historien då. Jag rappade om lyckodraken Falkor. Hela albumet Vi mot världen hade en ungdoms­känsla som är lite fantasy. När jag växte upp var inga i mitt gäng hiphoppare. Vi sprang runt lite på Södermalm och målade graffiti, vi gjorde beats och älskade musiken men vi var inget hiphopposse. Min brorsa, som är fem år äldre, hade många fler hiphoppare bland sina vänner. Han tyckte inte det var nice att jag hade så smala jeans.

När upptäckte du rap?

– Jay-Z släppte The blueprint när jag var tio. Fattaru kom också då. Men den person som verkligen inspirerade mig var Lil Wayne. Jag tyckte att rappen från södern var fetast. Jag började också dra ut på orden och lägga till ett ”u” efter varje ”a” så att ”ballin” blev ”baullin” och Malin blev ”maulin”. Då visste jag inte att det kallades diftonger.

Du uttalar fortfarande många ord på ett slappt Lil Wayne-vis. ”Jag vet inte” blir ”javeene”. ”Förstår du” blir ”schtåru” som du ropar i Där dit vinden kommer – det är lite som ett svenskt ”knowhumsayin”.

– Det slappa sättet att prata är intressant. Jag vill att orden ska låta som sin betydelse. Leva life låter verkligen som att leva life. Schtåru låter mycket mer som vad det betyder än ”förstår du”. Det är mer real.

Hur kom det sig att du började hänga hos kända hiphopbröderna Salazar i Redlinestudion när du var 14?

– Sallas dåvarande fru var lärare på mitt högstadium. Hon fixade så att min kompis Christian och jag fick åka dit varje torsdag och lära oss göra beats. Tanken var att vi skulle bli mer motiverade i skolan om vi fick jobba i studion en dag i veckan. Salla köpte kebab till oss i Norsborgs centrum. Han hade alltid en stor sedelbunt som han langade upp. Sen visade han hur man gjorde låtar. Det var inte så mycket folk i Redlinestudion på den tiden. Det var precis efter att Latin Kings lagt ner.

Du hoppade ändå av gymnasiet i tvåan.

– Jag var skoltrött. Och brorsan och jag hade släppt vår första singel. Mina föräldrar försökte få mig att fortsätta plugga men de var ändå supportive när jag satsade på musiken. Nu har jag fått lust att studera igen. Bara för att bilda mig. Musiken går bra men jag blir peppad på att göra en massa andra grejer. Jag såg ett program om Barack Obama och fick lust att bli president. Men sen fick jag höra att man måste vara född i USA.

Bli statsminister då.

– Nä, det vill jag inte.

Har du någon gång haft ett vanligt jobb?

– Jag jobbade med telemarketing när vi spelade in vår andra skiva. Det var nice att ha ett jobb men själva arbetet var tråkigt. Vi ringde till företag och frågade om de ville förnya sitt Teliaabonnemang. Varje morgon var det peppmöte för att alla skulle jobba så hårt som möjligt. Jag är tacksam att jag kan leva på musiken nu. Det är skönt att inte längre vara tonåring och uppträda på fritidsgårdar.

Har du några fler alias än Loso Baby, Lorrelight och Loso Yamamoto?

– När jag var liten kallades jag Lorrelito, efter Dogge Doggelito. Lorrelito blev Lorrelight som blev Lorreloso som blev bara Loso. Loso Baby heter jag på Twitter. Sen ett tag är det bara Loso Yamamoto som gäller. Jag har aldrig haft Yamamotokläder, men inför P3 Guld-galan fick jag ett par svarta Y3-skor från Adidas som sponsrar mig.

Du sjunger om en Christian Lacroix-sjal i låten Allt från dig. Hur mycket tänker du på kläder och mode?

– När jag spelade på Dramaten med JJ nyligen tog jag på mig sandaler och en basker som jag hittade bakom scenen. Om man får chansen att uppträda på Dramaten måste man step up the intellectual Bergman swag, tänkte jag. Annars gillar jag mest Gucci. Jag köpte en piké­tröja från Gucci när vi skulle spela i Hultsfred första gången. Jag har nog dragits till lyxprylar som Gucci och champagne eftersom de inte förekommit i svensk musik. Och eftersom lyxen är långt från min egen uppväxt. Say Lou Lou, som jag jobbar med, är Gucciambassadörer. När vi spelade på Berns hade de bara Guccikläder. Helt sjukt. Jag vill också bli Gucci­ambassadör men jag vet inte hur man gör.

Annons

Dela (213)
Tweeta


Laddar